Kapitel 6 - Run like you stole something - "You better watch your back"
Previously
"Ser du den där bilen som kör in i uppfarten? Det är mitt hus." Jag svängde bilen och ställde min bil bakom bilen som just hade parkerat.
Jag tittade otåligt på Justin, men han verkade titta på vem som kom ut genom bilen.
"Ska du gå eller?"
"Inte så snabbt, babe."
"Don't call me that" sa jag irriterat.
Han ignorerade mig och log när han såg vem som kom ut genom bilen. Han öppnade bildörren och gick ut och hälsade på killen. Killen tittade åt mitt håll och mitt hjärta stannade. Jason fucking Maccan is back.
Justin's point of view:
"Bro, what the fuck are you looking at?" Frågade jag och tittade bakåt för att se vad han tittade på.
"How do you know that girl?" sa han och jag visste att han menade Sam. Han hade nyss kommit hit och ville redan ha ligg? Vilken kille. Men jag skulle inte säga något.
"Her? She's just a hoe" flinade jag. Han tittade lite misstänkt på mig, vad var hans problem?
"Jag tror inte du har legat med henne." sa han.
"Vilken tjej skulle inte ha legat med mig?" sa jag och höjde ögonbrynet.
"Hon." svarade han och nickade mot Sam som gick emot oss med min mobil i handen.
"Här" sa hon och räckte fram mobilen och tittade inte ens på Jason. Vad fan var det som på gick?
"Ska du inte hälsa, Sam?" log Jason och jag blev lite förvirrad över att han kunde hennes namn.
"Varför skulle jag hälsa på dig?" svarade hon och himlade surt med ögonen.
"Har ni haft sex eller nåt? För ni känner tydligen varandra." sa jag och var väldigt förvånad över att Jason kände tjejen. Han flyttade från Silent Hill för ett år sedan eftersom han var efterlyst i hela landet. Men nu tror dem att han är död, och killen var nästa lika bra på den här livsstilen som jag och därför ville jag ha honom i mitt gäng.
"Tro mig, mate. Vi har gjort mycket mer än så." sa han och blinkade mot Sam som såg ut att explodera när som helst.
"Kan du inte bara gå tillbaka till stället du kom ifrån? Ugh." sa hon och vände ilsket på klacken och jag tog tag i hennes arm och hon tittade förvånat bakåt.
"Vi är inte klara än" log jag.
"Vad vill du?"
"Ditt nummer."
"Vad ska du med det till?"
"Så vi håller kontakt." log jag.
"Uh, jag tror inte det." svarade hon och slog bort min hand och gick till sin bil. Jag himlade surt på ögonen och vände mig till Jason.
"She don't like you bro." flinade Jason och öppnade ytterdörren.
"Sooner or later she will."
Vi gick in i huset och in till vardgasrummet där alla killar satt.
"Jag tror vi alla vet vem den nya killen är." Jag satte mig på soffan och killarna välkomnade Jason med ett handslag.
"Vart är Jazzy, föresten?" sa jag och tog fram en cigg.
"Hon är uppe i sitt rum." sa Cole och jag nickade som svar.
"Okej, guys. Vi har tre problem att ta itu med. För det första jobbar äcklet Marco ihop med Alec och försöker bryta ner vårt gäng. Det får inte hända. Det kan inte inte hända. Det andra är att Snikers skickar hot och vill att vi ska sticka från staden." Jag tog ett bloss innan jag fortsatte. "Och ingen skickar hot till Biebers gäng. Dem borde veta bättre. Så dem måste vi ta ner också. Och det tredje och största problemet är att vi måste hitta Jaxon." Jag tog ännu ett bloss och tittade på killarna.
"Vad hände igår ikväll egentligen?" sa Ryan.
"Någon idiot bombade ner borgmästarens hus. En fördel är väl at borgmästaren är död." sa jag uttråkat.
"Vart är Jazzy, föresten?" sa jag och tog fram en cigg.
"Hon är uppe i sitt rum." sa Cole och jag nickade som svar.
"Okej, guys. Vi har tre problem att ta itu med. För det första jobbar äcklet Marco ihop med Alec och försöker bryta ner vårt gäng. Det får inte hända. Det kan inte inte hända. Det andra är att Snikers skickar hot och vill att vi ska sticka från staden." Jag tog ett bloss innan jag fortsatte. "Och ingen skickar hot till Biebers gäng. Dem borde veta bättre. Så dem måste vi ta ner också. Och det tredje och största problemet är att vi måste hitta Jaxon." Jag tog ännu ett bloss och tittade på killarna.
"Vad hände igår ikväll egentligen?" sa Ryan.
"Någon idiot bombade ner borgmästarens hus. En fördel är väl at borgmästaren är död." sa jag uttråkat.
"Wierd shit, mate." skrattade Chaz.
"Snikers kan jag ta hand om. They owe me so much." förklarade Jason och lutade sig tillbaka på soffan.
"Okej, bra. Jag tror Alec har Jaxon faktiskt." sa jag.
"Tror inte det. Varför leta efter Jaxon om Alec tog honom? Han skulle vart död nu. Och även om Alec tog honom så skulle han inte vara tyst om det. Vi alla vet hur han är." sa Chaz och han hade faktiskt en poäng. Alec skulle aldrig låta Jaxon leva. Och han skulle vara väldigt högljud om det. Det kan inte vara han. Jag hade många fiender, och vem som helst skulle kunna hämnas på mig men dem flesta vågade inte. Alec och hans gäng hatade mig av hela sitt hjärta. Men om det inte var dem vem skulle det kunna vara? Fuck, det här var inte bra. Vi måste komma på något snabbt.
"You better watch you back, or you'll never know who's behind you." sa Ryan och jag tittade förvirrat på honom. Var han hög?
"Vad fan snackar du om?"
"Kommer du inte ihåg den där killen vi såg på bensinmacken? Vi hade aldrig sett honom förut, och han bara kom fram till oss och sa det precis några timmar innan Jaxon försvann." fortsatte jag och jag tänkte tillbaks på den dagen. Jag, Ryan och Jaxon vart på väg till ett gäng möte och när vi stannade vi bensinmacken kom den här mannen fram till oss och började prata. Jag hade helt glömt det, för jag trodde mannen var hög. Men nu när jag tänker efter, kan det leda oss till Jaxon.
"Bra Ryan. Jag vill att du och Chaz går tillbaka till samma bensinmack och titta runt området och se om ni hittar mannen." Jag fimpade ciggen och tittade trött på killarna.
"Och Cole.. Jag vill att du ska sätta upp övervakningskameror överallt i huset okej? Jag vill inte riskera ett shit."
"Okej, mate. Men Jazzy måste börja i skolan, ska du hålla henne fast i det här huset för alltid?" svarade Cole.
"Ja, hon kommer säkert begå självmord tillslut. Och hon måste göra något av sitt liv eller hur? Du vill ju själv att hon inte ska leva den här livsstilen." fortsatte Ryan.
"Lägg fucking ner. Jag bestämmer när hon ska börja skolan. Mötet är slut." sa jag och reste mig upp. Jag hatade när folk trodde dem visste bättre än mig. Jag var mycket väl medveten om att Jazzy behövde en utbildning, men det gick inte just nu. Jaxon var borta och jag var tvungen att koncentrera mig helt på honom. Jag hade inte tid med att oroa mig över att Jazzy skulle bli mördad, kidnappad i skolan. Men självklart ville jag det bästa för henne.
Sam's point of view:
Jag parkerade bilen och slängde hårt igen bildörren. Hur vågade han komma tillbaks? Efter allt han hade gjort mot mig. Han trodde han kunde gå och komma som han ville i mitt liv, but no. Jag skulle fan inte låta honom förstöra för mig igen. Jag kom in i huset och gick in i köket där en trött Kyle med fortfarande pyjamas på sig stod och gjorde frukost till sig själv. Han höjde på ögonbrynet när han såg mig.
"Vart har du varit?" frågade han.
"Tog bara en promenad." svarade jag som min ursäkt.
"Sen när började du ta promenader så här tidigt på morgonen?" ifrågasatte han mig. Kyle kände mig för väl, jag skulle aldrig vakna så här tidigt på morgonen och speciellt inte för att ta en promenad.
"Sen idag." svarade jag kallt och drog en hand genom mitt hår.
"Uh, PMS?"
"Shut up." Det var inte rätt dag att reta upp mig. Jag hade just träffat på killen som krossade mitt hjärta i bitar.
"Föresten, Marco vill att du går ner till hans kontor." sa han.
"Shit." Det sista jag ville nu vara att Marco skulle predika för mig. Jag suckade och började gå till Marcos kontor som låg nere i källaren. Jag öppnade dörren sakta och han höll på att skriva något på datorn och hade en burk öl på bordet. Han gjorde en förvånad min när han såg mig.
"Du är uppe tidigt, Samantha. Men ju tidigare, desto bättre." Han nickade mot stolen framför bordet och jag satte mig.
"Som du vet är jag riktigt besviken på dig, Samantha. Speciellt när Bieber gjorde hälften av ditt uppdrag. Its a shame. Han är en av dem mest opålitliga människor på denna värld, och tanken av att du var i samma rum som honom äcklar mig. Och du sa inget." Han tog ett andetag innan han fortsatte. "Jag vill inte ha några hemligheter i denna grupp. Det kommer ta ett tag innan jag kan lita på dig igen. Och under den tiden får du inte göra några uppdrag alls."
"Vad fan ska jag göra hela dagarna då?" svarade jag irriterat.
"Därför har jag skrivit in dig på Silent Hill High School. Och nu när då ändå är vaken så SKA du gå dit."
"Skolan?! Fucking driver du med mig?" halvskrek jag. Aldrig att jag skulle gå till det stället..
"Antingen det eller inga uppdrag på tre år." sa han och räckte fram ett schema. Jag tittade förtvivlat på pappret. Jag var tvungen att börja skolan igen, det var redan illa att jag inte kunde göra några uppdrag alls just nu och tre år var alldeles för mycket.
"Jag hatar dig." spottade jag och tog tag i pappret och ställde mig hastigt upp och gick snabbt därifrån. Den här dagen blev bara värre och värre. Jag tog en snabb titt på schemat och min första lektion var Matte och den började om en timme. Det var ju verkligen mitt favorit ämne. Not. Jag gick in till mitt sovrum och slängde hastigt fram ett par mörkblåa jeans och en svart blus. Jag satte på mig det och gick in till badrummet och tvättade mitt ansikte med kallt vatten och tittade mig själv i spegeln. Jag hade mörka ringar under ögonen eftersom jag fick knappt någon sömn. Justin gjorde mycket ljud av sig när han sov och jag vaknade till varje gång. Jag tog en snabb titt igen och gick till sovrummet igen. Jag tog upp min skinnjacka från golvet och satte på mig den och ryggväskan över den. Hell is waiting.
---
Jag hade hämtat mina böcker från expeditionen och koden till mitt skåp. Jag hittade snabbt mitt skåp och la in alla böcker och min väska. Jag ignorerade alla blickar jag fick från folk som gick förbi. Vad fan stirrade dem jävlarna på? Det var en ganska dum fråga för att jag hade gått här förut innan jag hoppade av. Jag var 14 och det var första året för mig i high school. Jag var KAOS. Bråk varje rast, och min attityd mot lärarna var inte den bästa. Fan, jag kan inte tro att jag är tillbaks här igen. Jag tog ut min matte bok och pennor och låste mitt skåp och började gå mot klassrummet. Alla korridoren stirrade och viskade och jag ville bara ge dem fingret. Jag himlade på ögonen och gick till klassrummet som redan var fullsatt. Läraren stod upp och höll på att skriva något på tavlan. Han vände sitt huvud mot mig och log. Uh, le mot någon annan äckel. Han la ner whiteboard pennan på bordet och gick mot mig.
"Du är den nya tjejen, va? Välkommen till Silent Hill High School. Jag är Mr. Waldorf och är din matte lärare." Han log och räckte fram sin hand. Jag himlade med ögonen och skakade inte hans hand. Jag hörde skratt från resten av klassen och jag gick och satte mig på en ledig plats. Mr.Waldorf såg lite chockad ut men fortsatte lektionen. Han såg ganska ung ut för att vara lärare. Runt 26 eller nåt och såg ganska bra ut. Askblont hår, mörkbruna ögon och så hyggligt bra ut. Jag slutade tänka på honom och började tänka på idéer hur jag skulle komma undan resten av skoldagen utan att Marco fick veta något. Vad ville han att jag skulle få ut av det äntligen? Det vara bara en slöseri med tid. Jag tittade uttråkat på uppgiften jag hade framför mig och hade inga planer på att göra den. Mitt uppmärksamhet togs av en kvinna i medelåldern som kom in i klassrummet. Hon sa något till Mr. Waldorf och han pekade på mig. Kvinnan började gå mot mig och jag undrade vad fan hon ville mig.
"Samantha D'avanzo. Jag är Mrs. Gilbert och är rektorn för skolan. You see, det har uppstått lite problem. Är det din bil som står parkerad på skolgården?" sa hon med mjuk röst. Åh, min bil. Jag hittade ingen ledig plats på elev parkeringen så jag parkerade på skolgården. Hur skulle jag veta att det var ett problem?
"Uhm, ja." svarade jag.
"Då skulle jag vilja att du kör den därifrån omedelbart."
"Det finns inga parkeringsplatser. Var ska jag lägga den?" sa jag irriterat.
"Det är ett problem du får lösa. Så, ta den därifrån innan jag ger dig kvarsittning." Hon gav mig en ilsken blick och vände på klacken. Bitch. Jag ställde mig upp och ignorerade alla blickar och gick ut från klassrummet. Korridoren var helt tom, alla hade lektion just nu. Jag gick till mitt skåp och tog ut min väska. Inte en chans att jag klarade en minut till här. Jag stängde låset och gick ut till skolgården där min bil stod. Det var blåsigt och kallt och gick startade bilen och satte mig i den. Bil turen hemåt gick snabbt och jag bad till gud att Marco inte var hemma. Jag parkerade bilen på uppfarten vid huset och låste upp ytterdörren. Lamporna var släckta och jag hörde inga röster. Jag var säker. Jag stängde dörren bakom mig och började gå upp för trappan nät jag hörde en röst. Shit.
"Samantha." Jag vände mig snabbt och lutade mig mot trapp handtaget. Jag var körd.
"Det har gått EN timme. Och du är redan i problem." Marco drog frustrerat handen genom hans bakåt slickade hår.
"Jag.."
"Jag vill inte höra några ursäkter. Jag varnar dig, Sam. Om du inte sköter det här tills jag säger att du är klar så får du aldrig göra uppdrag igen. Och ge mig dina bilnycklar."
"Varför då? Jag behöver dem."
"Eftersom du inte klarade första dagen så blir det konsekvenser, Sam. Ge mig den NU." Jag tittade chockat på honom, han kunde väl inte vara seriös. Hur fan ska jag ta mig någonstans utan min bil? Minst inte sagt skolan.
"Nu Samantha." Han började tappa tålamodet och jag visste att jag var tvungen att ge honom nycklarna.
"Fine." Jag öppnade min väska och tog upp nycklarna och kastade dem på honom och började gå upp för trapporna. Fuck him. Jag öppnade dörren till mitt rum och himlade irriterat på ögonen när jag såg vem som låg på sängen.
"Det var på tiden. Vart var du?" sa Justin och satte sig upp på sängen.
"Frågan är väl vad DU gör här, och hur du kom in?"sa jag trött och la min jacka och väska på en stol.
"Du lämnade fönstret öppet." svarade han.
"Tror du att jag är dum? Jag lämnar aldrig fönstret öppet." Först nu såg jag att han hade bytt kläder. Han hade en vit t-shirt, jean jacka, svarta latex byxor och svarta skor. I andra ord, sexig som fan.
"Whatever. Vart var du, anyway?"
"Skolan, ugh." svarade jag och satte mig på andra sidan av sängen.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
"Snikers kan jag ta hand om. They owe me so much." förklarade Jason och lutade sig tillbaka på soffan.
"Okej, bra. Jag tror Alec har Jaxon faktiskt." sa jag.
"Tror inte det. Varför leta efter Jaxon om Alec tog honom? Han skulle vart död nu. Och även om Alec tog honom så skulle han inte vara tyst om det. Vi alla vet hur han är." sa Chaz och han hade faktiskt en poäng. Alec skulle aldrig låta Jaxon leva. Och han skulle vara väldigt högljud om det. Det kan inte vara han. Jag hade många fiender, och vem som helst skulle kunna hämnas på mig men dem flesta vågade inte. Alec och hans gäng hatade mig av hela sitt hjärta. Men om det inte var dem vem skulle det kunna vara? Fuck, det här var inte bra. Vi måste komma på något snabbt.
"You better watch you back, or you'll never know who's behind you." sa Ryan och jag tittade förvirrat på honom. Var han hög?
"Vad fan snackar du om?"
"Kommer du inte ihåg den där killen vi såg på bensinmacken? Vi hade aldrig sett honom förut, och han bara kom fram till oss och sa det precis några timmar innan Jaxon försvann." fortsatte jag och jag tänkte tillbaks på den dagen. Jag, Ryan och Jaxon vart på väg till ett gäng möte och när vi stannade vi bensinmacken kom den här mannen fram till oss och började prata. Jag hade helt glömt det, för jag trodde mannen var hög. Men nu när jag tänker efter, kan det leda oss till Jaxon.
"Bra Ryan. Jag vill att du och Chaz går tillbaka till samma bensinmack och titta runt området och se om ni hittar mannen." Jag fimpade ciggen och tittade trött på killarna.
"Och Cole.. Jag vill att du ska sätta upp övervakningskameror överallt i huset okej? Jag vill inte riskera ett shit."
"Okej, mate. Men Jazzy måste börja i skolan, ska du hålla henne fast i det här huset för alltid?" svarade Cole.
"Ja, hon kommer säkert begå självmord tillslut. Och hon måste göra något av sitt liv eller hur? Du vill ju själv att hon inte ska leva den här livsstilen." fortsatte Ryan.
"Lägg fucking ner. Jag bestämmer när hon ska börja skolan. Mötet är slut." sa jag och reste mig upp. Jag hatade när folk trodde dem visste bättre än mig. Jag var mycket väl medveten om att Jazzy behövde en utbildning, men det gick inte just nu. Jaxon var borta och jag var tvungen att koncentrera mig helt på honom. Jag hade inte tid med att oroa mig över att Jazzy skulle bli mördad, kidnappad i skolan. Men självklart ville jag det bästa för henne.
Sam's point of view:
Jag parkerade bilen och slängde hårt igen bildörren. Hur vågade han komma tillbaks? Efter allt han hade gjort mot mig. Han trodde han kunde gå och komma som han ville i mitt liv, but no. Jag skulle fan inte låta honom förstöra för mig igen. Jag kom in i huset och gick in i köket där en trött Kyle med fortfarande pyjamas på sig stod och gjorde frukost till sig själv. Han höjde på ögonbrynet när han såg mig.
"Vart har du varit?" frågade han.
"Tog bara en promenad." svarade jag som min ursäkt.
"Sen när började du ta promenader så här tidigt på morgonen?" ifrågasatte han mig. Kyle kände mig för väl, jag skulle aldrig vakna så här tidigt på morgonen och speciellt inte för att ta en promenad.
"Sen idag." svarade jag kallt och drog en hand genom mitt hår.
"Uh, PMS?"
"Shut up." Det var inte rätt dag att reta upp mig. Jag hade just träffat på killen som krossade mitt hjärta i bitar.
"Föresten, Marco vill att du går ner till hans kontor." sa han.
"Shit." Det sista jag ville nu vara att Marco skulle predika för mig. Jag suckade och började gå till Marcos kontor som låg nere i källaren. Jag öppnade dörren sakta och han höll på att skriva något på datorn och hade en burk öl på bordet. Han gjorde en förvånad min när han såg mig.
"Du är uppe tidigt, Samantha. Men ju tidigare, desto bättre." Han nickade mot stolen framför bordet och jag satte mig.
"Som du vet är jag riktigt besviken på dig, Samantha. Speciellt när Bieber gjorde hälften av ditt uppdrag. Its a shame. Han är en av dem mest opålitliga människor på denna värld, och tanken av att du var i samma rum som honom äcklar mig. Och du sa inget." Han tog ett andetag innan han fortsatte. "Jag vill inte ha några hemligheter i denna grupp. Det kommer ta ett tag innan jag kan lita på dig igen. Och under den tiden får du inte göra några uppdrag alls."
"Vad fan ska jag göra hela dagarna då?" svarade jag irriterat.
"Därför har jag skrivit in dig på Silent Hill High School. Och nu när då ändå är vaken så SKA du gå dit."
"Skolan?! Fucking driver du med mig?" halvskrek jag. Aldrig att jag skulle gå till det stället..
"Antingen det eller inga uppdrag på tre år." sa han och räckte fram ett schema. Jag tittade förtvivlat på pappret. Jag var tvungen att börja skolan igen, det var redan illa att jag inte kunde göra några uppdrag alls just nu och tre år var alldeles för mycket.
"Jag hatar dig." spottade jag och tog tag i pappret och ställde mig hastigt upp och gick snabbt därifrån. Den här dagen blev bara värre och värre. Jag tog en snabb titt på schemat och min första lektion var Matte och den började om en timme. Det var ju verkligen mitt favorit ämne. Not. Jag gick in till mitt sovrum och slängde hastigt fram ett par mörkblåa jeans och en svart blus. Jag satte på mig det och gick in till badrummet och tvättade mitt ansikte med kallt vatten och tittade mig själv i spegeln. Jag hade mörka ringar under ögonen eftersom jag fick knappt någon sömn. Justin gjorde mycket ljud av sig när han sov och jag vaknade till varje gång. Jag tog en snabb titt igen och gick till sovrummet igen. Jag tog upp min skinnjacka från golvet och satte på mig den och ryggväskan över den. Hell is waiting.
---
Jag hade hämtat mina böcker från expeditionen och koden till mitt skåp. Jag hittade snabbt mitt skåp och la in alla böcker och min väska. Jag ignorerade alla blickar jag fick från folk som gick förbi. Vad fan stirrade dem jävlarna på? Det var en ganska dum fråga för att jag hade gått här förut innan jag hoppade av. Jag var 14 och det var första året för mig i high school. Jag var KAOS. Bråk varje rast, och min attityd mot lärarna var inte den bästa. Fan, jag kan inte tro att jag är tillbaks här igen. Jag tog ut min matte bok och pennor och låste mitt skåp och började gå mot klassrummet. Alla korridoren stirrade och viskade och jag ville bara ge dem fingret. Jag himlade på ögonen och gick till klassrummet som redan var fullsatt. Läraren stod upp och höll på att skriva något på tavlan. Han vände sitt huvud mot mig och log. Uh, le mot någon annan äckel. Han la ner whiteboard pennan på bordet och gick mot mig.
"Du är den nya tjejen, va? Välkommen till Silent Hill High School. Jag är Mr. Waldorf och är din matte lärare." Han log och räckte fram sin hand. Jag himlade med ögonen och skakade inte hans hand. Jag hörde skratt från resten av klassen och jag gick och satte mig på en ledig plats. Mr.Waldorf såg lite chockad ut men fortsatte lektionen. Han såg ganska ung ut för att vara lärare. Runt 26 eller nåt och såg ganska bra ut. Askblont hår, mörkbruna ögon och så hyggligt bra ut. Jag slutade tänka på honom och började tänka på idéer hur jag skulle komma undan resten av skoldagen utan att Marco fick veta något. Vad ville han att jag skulle få ut av det äntligen? Det vara bara en slöseri med tid. Jag tittade uttråkat på uppgiften jag hade framför mig och hade inga planer på att göra den. Mitt uppmärksamhet togs av en kvinna i medelåldern som kom in i klassrummet. Hon sa något till Mr. Waldorf och han pekade på mig. Kvinnan började gå mot mig och jag undrade vad fan hon ville mig.
"Samantha D'avanzo. Jag är Mrs. Gilbert och är rektorn för skolan. You see, det har uppstått lite problem. Är det din bil som står parkerad på skolgården?" sa hon med mjuk röst. Åh, min bil. Jag hittade ingen ledig plats på elev parkeringen så jag parkerade på skolgården. Hur skulle jag veta att det var ett problem?
"Uhm, ja." svarade jag.
"Då skulle jag vilja att du kör den därifrån omedelbart."
"Det finns inga parkeringsplatser. Var ska jag lägga den?" sa jag irriterat.
"Det är ett problem du får lösa. Så, ta den därifrån innan jag ger dig kvarsittning." Hon gav mig en ilsken blick och vände på klacken. Bitch. Jag ställde mig upp och ignorerade alla blickar och gick ut från klassrummet. Korridoren var helt tom, alla hade lektion just nu. Jag gick till mitt skåp och tog ut min väska. Inte en chans att jag klarade en minut till här. Jag stängde låset och gick ut till skolgården där min bil stod. Det var blåsigt och kallt och gick startade bilen och satte mig i den. Bil turen hemåt gick snabbt och jag bad till gud att Marco inte var hemma. Jag parkerade bilen på uppfarten vid huset och låste upp ytterdörren. Lamporna var släckta och jag hörde inga röster. Jag var säker. Jag stängde dörren bakom mig och började gå upp för trappan nät jag hörde en röst. Shit.
"Samantha." Jag vände mig snabbt och lutade mig mot trapp handtaget. Jag var körd.
"Det har gått EN timme. Och du är redan i problem." Marco drog frustrerat handen genom hans bakåt slickade hår.
"Jag.."
"Jag vill inte höra några ursäkter. Jag varnar dig, Sam. Om du inte sköter det här tills jag säger att du är klar så får du aldrig göra uppdrag igen. Och ge mig dina bilnycklar."
"Varför då? Jag behöver dem."
"Eftersom du inte klarade första dagen så blir det konsekvenser, Sam. Ge mig den NU." Jag tittade chockat på honom, han kunde väl inte vara seriös. Hur fan ska jag ta mig någonstans utan min bil? Minst inte sagt skolan.
"Nu Samantha." Han började tappa tålamodet och jag visste att jag var tvungen att ge honom nycklarna.
"Fine." Jag öppnade min väska och tog upp nycklarna och kastade dem på honom och började gå upp för trapporna. Fuck him. Jag öppnade dörren till mitt rum och himlade irriterat på ögonen när jag såg vem som låg på sängen.
"Det var på tiden. Vart var du?" sa Justin och satte sig upp på sängen.
"Frågan är väl vad DU gör här, och hur du kom in?"sa jag trött och la min jacka och väska på en stol.
"Du lämnade fönstret öppet." svarade han.
"Tror du att jag är dum? Jag lämnar aldrig fönstret öppet." Först nu såg jag att han hade bytt kläder. Han hade en vit t-shirt, jean jacka, svarta latex byxor och svarta skor. I andra ord, sexig som fan.
"Whatever. Vart var du, anyway?"
"Skolan, ugh." svarade jag och satte mig på andra sidan av sängen.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
WOHO! Äntligen är kapitel 6 uppe! Förlåt för den dåliga uppdateringen, men vi har haft fullt upp med att planera uppkommande berättelser. Vad tror ni Sam vill att Justin ska göra för henne? Vad tycker ni om att Jason har kommit in? Han kommer vara med mycket i dem uppkommande kapitlarna. Och snälla kommentera Mer! Stay tuned, babes. :)
/ R and I
Kommentarer
Denise säger:
Jag har egentligen ingenting att säga men kommenterar för att jag vet hur jobbigt det är att skriva en novell som folk läser men inte kommenterar. Jättebra tjejer :)
Jana säger:
Åhh gud vad bra ni skriver !!! Meeer , NUUU !!! Kommer inte klara av en dag utan ett kapitel !!! Fortsätt så tjejer , ni äger !!! Xx
Maria :* säger:
Meeeeer!!
ida säger:
jag är beroende av den här novellen !
Ni skriver så fruktansvärt bra !
Maria :* säger:
Kommer det komma ett kapitel idag?? Har väntat länge! <3
Svar:
R and I
Trackback