Kapitel 10 - Run like you stole something - The McCann's House
Jason
Previously:
"Fun" sa jag och väntade på att han skulle öppna sin Ferrari. När han hade öppnat öppnade jag dörren och satte mig i fram sätet. Han satte sig i förrarsättet och gasade bilen framåt snabbare än vanligt. "Woah somebody is in a rush" sa jag och höjde ögonbrynet. "Sätt på dig bältet" sa han och körde ännu fortare. "Uh no are we five? Varför skulle jag behöva det?" Sa jag och kollade konstigt på honom. "Cause we are not going for dinner, babe."
Samantha’s point of view:
”Where are we going then?” sa jag och höjde ögonbrynet.
”You’ll know when we get there.” svarade han med ett mystiskt leende på läpparna. Jag tittade ut genom fönstret och rynkade på pannan när jag såg husen vi åkte förbi. Dem såg så bekanta ut, jag kunde inte bara sätta fingret på vart det var. Ju länge vi åkte desto bekantare blev området, vart skulle han ta mig? Jag väcktes ur mina tankar när jag kände en hand på mitt lår. Jag tittade konstigt på honom och han log ett belåtet flin.
”Something wrong, Sammie?” sa han och jag blev genast irriterad när han kallade mig det. Kunde han sluta göra det? Jag hatade när folk kallade mig något annat än Sam. Jag var inte säker om jag skulle ta bort handen eller låta den vara kvar.
”You tell me” sa jag irriterat och ignorerade handen som låg på mitt lår. Jag suckade och lutade mig framåt för att sätta på radion. Jag tryckte på knappen och en okänd låt började starta. Innan det hann gå några sekunder ryckte Jason till och stängde av den och skakade på huvudet. ”I hate music” sa han och andades ut och la tillbaks handen på mitt lår. ”Okaaaay” sa jag misstänktsam och drog bak en hårslinga bakom örat. ”Unless its a party tho” la han till och log snett. ”du har inte haft uppdrag på ett tag eller hur?” sa jag och kollade mot honom. Han öppnade munnen för att säga något men innan det kom ut något stängde han den igen.
”Nå?”
”Well, jag går i skolan dumbass hur ska jag ha tid?” skrattade han.
”Since when do you care about school?”
”Since now” ljög han.
”Okej vad gjorde vi i engelska?” inte för att jag kom ihåg så värst mycket eller bryr mig, men jag visste illafall vad läraren babblade om i 2 timmar.
”Uh, vi tränade grammatik duh.” sa han och skrattade nervöst.
”Grammatik, really? Hon snackade hela lektionen om hur världen skulle vara en mycket bättre plats om alla pantade och en massa shit. Vad gjorde du i 2 timmar?” jag kunde inte hjälpa men att skratta till.
”Kollade på dig” Han och kollade på mig istället för vägen.
”Du sitter bakom mig” påminde jag honom.
”Well you have a goddamn fine back” han bet sig i läppen och blinkade med ögat.
”Oh god Jason. Jag ska be läraren att byta platser.” jag log och tänkte på vilka sjuka konversationer vi brukar ha tillsammans.
”Ingen kan byta plats på mig, im Jason” sa han med ett flin. Jag skakade på huvudet och tänkte på vilket ego killen hade, han skulle aldrig lyssnat på någon annan än sig själv. Killen hade också seriösa trust issues. ”I forgot to ask, why did you come back?” jag tänkte på hur han lämnade mig för ett år sen utan att säga farväl. ”To school or?” han lekte dum och låssades som att han inte visste vad jag pratade om. ”To town” rättade jag till honom. ”Oh” sa han och körde lite långsammare. ”Kom tillbaks för att Justin bad dig att vara med hans gäng? Eller för något annat?” innerst inne hade jag en känsla av att vad det än var så var det inte något bra. ”I came back for Justins gang. But also for you” han kollade på vägen och tittade inte ens åt mitt håll för en 1 sekund. ”We….” innan jag ens hann avsluta min mening stannade han bilen och öppnade sin mun. ”We’re here” sa han och öppnade sin bil dörr och slängde igen den efter sig. Typiskt Jason, att inte vilja ha ett svar. Jag suckade och öppnade bil dörren och steg av och tappade hakan så fort jag såg vart vi var.
”You got to be kidding me?” sa jag men mest för mig själv. Han skrattade lite men ignorerade min fråga vilket bara var bättre och öppnade porten och höll den upp. ”Welcome back to the MCcanns apartment” log han och stängde dörren när jag hade gått in i porten. ”Andra vå...” jag avbröt. ”Jag vet” sa jag och väntade på att han skulle gå upp före mig i trapporna. När han sprang upp för trapporna åkte hans byxor längre ner för varje trappa han gick upp från. ”Pull up your pant dude” sa jag och skrattade. ”What? Dont you like my ass?” sa han med ett flin och kollade bak mot mig. ”Im not even going to answer that” sa jag och skakade på mitt huvud och vi gick upp dem sista trapporna. ”Jag trodde ni hade sålt lägenheten?” jag kollade fundersamt på honom, han bodde i den här lägenheten med sin bror Jack när Jason var 15-16. Han var 18 nu. ”Nope” sa han och låste upp dörren och tände hallens lampa. ”Wow, it looks just the same” Jag var här sist när jag var 15. ”Yeah I know.” svarade han och gick längre in i lägenheten. Allt var exakt det samma, samma tavlor, samma möbler, samma lukt. Det fick mig att sakna dem gamla tiderna.
”Can I see your room?” utan att vänta på svar började jag automatiskt gå in till hans rum. Jag öppnade sakta hans rum och blundade snabbt ögonen. Jag ville egentligen inte kolla på det här rummet, fullt med minnen, dåliga minnen.
Jag öppnade sakta ett öga och suckade av lättnad, det var inte lika svårt att kolla på det här rummet längre. Jag kunde känna hans kropp bakifrån och hoppade upp lite men slängde sedan mig själv på hans säng och gjorde mig bekväm. ”Fortfarande lika skön” sa jag och nickade till mig själv. ”Yup. Du verkar ligga väldigt bekvämt” sa han och log och satte sig ner på sängen. Jag nickade igen och granskade rummet, det såg exakt likadant ut. Jasons säng var ganska så stor, bredvid den lite längre bort hade han ett stort fönster med en helt otrolig utsikt och ett skåp precis framför med parfymer och säkert några pistoler. Same old. ”Så vart är Jack?” sa jag och satte mig lite upp. ”Jack, uhm, he uh...” han kollade bort och ställde sig upp och la händerna bakom nacken. ”Jack what? Oh…” jag fick direkt skuldkänslor och bet mig i läppen, han är förkrossad man kunde se det på hela hans ansikte. ”I didn’t know. Im soo sorry” jag ställde mig upp och stod helt still framför honom. ”He passed away” han svalde och kollade ner på golvet. Det blev helt blankt för mig, jag kunde inget annat än att luta mig fram och ge honom en kram. Jag kramade honom och andades in hans lukt, han luktade precis detsamma, precis samma goda parfym. Det tog en liten stund tills han besvarade kramen och kramade mig tätt om vid midjan. Jag kunde känna att min tröja fick en droppe eller två.
”I haven’t felt this since… A year ago” jag blev plötsligt i chock, Jason gråter aldrig. Jag försökte tänka efter, han hoppade av sitt gäng, hans bror dog och sen... Tog det slut mellan oss. Han släppte sakta taget om min midja och jag gjorde detsamma, vi stod bara där och kollade på varandra för ett tag. Utan att jag hade lagt märke till det hade jag sakta börjat gå bak och han hade börjat gå fram mot mig. Han lutade sig fram och särade på läpparna, han var så nära mitt ansikte att jag kunde känna hans varma andedräkt mot mig. Precis när vi var en millimeter ifrån våra läppar så…
PHEWW. Omg vi ber så mycket om ursäkt för den dåliga uppdateringen men vi har varit så upptagna me skolan och våra uppkommande stories att den här har tagit lite tid. MEN BE HOLD detta är bara del ett, ni får del två om förhoppningsvis imorgon eller över imorgon eftersom ni FÖRTJÄNAR det.
Much love
R and I
SORRRYYYYYYY
OMG. Vi är jätte ledsna för att det har tagit så låååångggg tid men ett kapitel BORDE OCH SKA komma upp idag!! Sen kommer den att vara lång typ hehe. Iallafall det är bara att vänta en timme eller mer på ett kapitel asap.
Much love
R and I
Kapitel 9 - Run like you stole something - "Cause we are not going for dinner."
"I'm sorry."
Det var första gången jag hade hört honom säga det, och det var nog den första gången han hade sagt det.
"What for?"
"For my existence" Han svalde och tittade mig djupt i ögonen.
"And for us."
Varning! Grafisk sexualitet, du läser på egen risk.
Justin's point of view:
Väckarklockan ringde och jag höll händerna för öronen. Bella öppnade sakta ögonen och tittade irriterat på mig.
"What the fuck, Justin? Jag orka inte höra den där klockan varje morgon." klagade hon. Tro mig jag kände likadant. Det var åtta på morgonen och jag var trött som fan. Jag lutade mig efter lappen som låg på nattbordet. Det var Sams schema som hon gav mig. Det var torsdag och jag tittade på vilken tid hon började. 10 började hon, och det var bra för då hade jag lite tid på mig. Jag skakade på Bella och strök bort hennes blonda slingor som låg på hennes ansikte.
Justin's point of view:
Väckarklockan ringde och jag höll händerna för öronen. Bella öppnade sakta ögonen och tittade irriterat på mig.
"What the fuck, Justin? Jag orka inte höra den där klockan varje morgon." klagade hon. Tro mig jag kände likadant. Det var åtta på morgonen och jag var trött som fan. Jag lutade mig efter lappen som låg på nattbordet. Det var Sams schema som hon gav mig. Det var torsdag och jag tittade på vilken tid hon började. 10 började hon, och det var bra för då hade jag lite tid på mig. Jag skakade på Bella och strök bort hennes blonda slingor som låg på hennes ansikte.
Hon log och lutade sig fram för att kyssa mig. Jag kysste henne mjukt på läpparna och drog mig sedan tillbaks.
"Kom duscha med mig" viskade jag och smekte om hennes mage och kysste henne på nacken. Hon stönade lågt och jag la min hand under hennes trosor smekte hennes klitoris med två fingrar. Hon var redan blöt, bitchen ville verkligen ha mig. När hon var tillräckligt blöt tryckte jag upp ett finger i henne och stönade högt.
"Justin.." stönade hon och rörde sig i samma takt som mitt finger.
Jag stoppad tillslut in en andra finger och hon stönade högre. Jag tog sedan ut mina fingrar och smekte hennes mage ända upp till hennes bröst. Jag tog in mina händer i hennes bh och började massera runt hennes bröst vårtor, jag fortsatte tills dem blev hårda nog. Jag lutade mig fram till hennes hals och särade mina läppar och började att suga på hennes hals. Jag lät min tunga snurra runt och bet löst runt hennes hals. När jag stängde igen läpparna och lutade mig tillbaks så var det grova sug märken på henne.
"Kom duscha med mig" viskade jag och smekte om hennes mage och kysste henne på nacken. Hon stönade lågt och jag la min hand under hennes trosor smekte hennes klitoris med två fingrar. Hon var redan blöt, bitchen ville verkligen ha mig. När hon var tillräckligt blöt tryckte jag upp ett finger i henne och stönade högt.
"Justin.." stönade hon och rörde sig i samma takt som mitt finger.
Jag stoppad tillslut in en andra finger och hon stönade högre. Jag tog sedan ut mina fingrar och smekte hennes mage ända upp till hennes bröst. Jag tog in mina händer i hennes bh och började massera runt hennes bröst vårtor, jag fortsatte tills dem blev hårda nog. Jag lutade mig fram till hennes hals och särade mina läppar och började att suga på hennes hals. Jag lät min tunga snurra runt och bet löst runt hennes hals. När jag stängde igen läpparna och lutade mig tillbaks så var det grova sug märken på henne.
Jag fick nog och puttade bort henne och gick bort. "Stupid hoe, always me pleasuring you, ugh" sa jag och satte mig upp från sängen. Jag var alldeles för snäll mot henne. Lät henne bo i mitt hus, betala för allt hon behöver och ändå fick jag inget tillbaks.
"But Justin, you can't just leave me like that.." klagade hon och putade med läppen. Hon hade handen i trosorna och höll på med sig själv, och jag skakade på huvudet. Jag ställde mig upp och gick in i badrummet och tog av mig mina boxers och satte på vattnet, och ställde mig i. Det hetta vattnet rann igenom min kropp och det var skönt. Jag sträckte mig efter tvålen och tvålade in mig och sedan sköljde av mig med det varma vattnet. Jag upprepade det ett par gånger och tvättade sedan håret. När jag var klar tog jag en handduk som hängde i väggen och knöt den runt midjan och gick till spegeln. Jag började borsta tänderna när jag hörde någon knacka på dörren. Kan Bella låta mig vara, for like 5 minutes? Jag skakade på huvudet och sköljde av munnen och la ifrån mig tandborsten. Jag öppnade dörren och rummet var tomt.
"But Justin, you can't just leave me like that.." klagade hon och putade med läppen. Hon hade handen i trosorna och höll på med sig själv, och jag skakade på huvudet. Jag ställde mig upp och gick in i badrummet och tog av mig mina boxers och satte på vattnet, och ställde mig i. Det hetta vattnet rann igenom min kropp och det var skönt. Jag sträckte mig efter tvålen och tvålade in mig och sedan sköljde av mig med det varma vattnet. Jag upprepade det ett par gånger och tvättade sedan håret. När jag var klar tog jag en handduk som hängde i väggen och knöt den runt midjan och gick till spegeln. Jag började borsta tänderna när jag hörde någon knacka på dörren. Kan Bella låta mig vara, for like 5 minutes? Jag skakade på huvudet och sköljde av munnen och la ifrån mig tandborsten. Jag öppnade dörren och rummet var tomt.
Vart var bitchen? Jag suckade och öppna min garderob och tog en deodorant från första hyllan och använde den. Jag tog fram boxers, svarta jeans, blå skjorta, vit t-shirt och en mössa. Jag satte på mig dem snabbt och tittade mig själv i spegeln. Damn, jag är het. Jag borde nog börja dejta mig själv, så het var jag. Jag skrattade för mig själv och sprutade lite parfym innan jag satte på skorna. Jag sträckte mig efter byxorna jag hade på mig igår och tog ut min mobil, bankkort och bilnycklar och la dem i fickan och gick ut från rummet. Jag stängde dörren bakom mig och gick ner för trapporna. Jag höjde på ögonbrynet när jag såg Jason sitta i vardagsrummet fullt påklädd.
"Dude, kom du hem nyss?" frågade jag och han tittade förvånat upp på mig.
"Nej, faktiskt så ska jag gå nu. Vart ska du?" svarade han och ställde sig upp
"Ugh, ska hämta upp Sam." Jason's ansikte bleknade.
"Varför?" frågade han sammanbitet.
"Hon ska ge mig nåt. Whatever, något du måste ha klart för dig Jason är att det är jag som bestämmer här. Det är BIEBERS hus och inte ditt. Och eftersom du accepterade förfrågan till gänget" Jag andades ut innan jag fortsatte. "Så bestämmer jag över dig, och när du inte dyker upp på nödmöten, Jason, då är ett jävla problem. Gänget är viktigare än vad du än gjorde igår." Jasons ansikte var fortfarande blek och oläslig. Var killen hög? Jag skakade på huvudet och tog skinnjackan som låg på soffan och satte på mig den. Jag gav honom ett peace tecken innan jag gick ut från dörren. Jag startade bilen och satte mig i sätet. Jag öppnade billådan och tittade om jag hade några cigaretter kvar. Det hade jag inte, fuck. Whatever, jag köper några paket senare. Jag började köra bilen genom den tomma motorvägen. Jag ökade till 70, när jag egentligen skulle köra på 50. Men ingen skulle stoppa mig, så vem bryr sig? Fuck da police. Jag körde in på Sams kvarter och stannade några hus ifrån hennes, precis som hon sa till mig att göra. Efter några minuter öppnade hon dörren och Sam satte sig. Vi sa inget och jag började köra igen. Jag kände hennes blick på mig och jag log.
"Ser du något du gillar?" sa jag och hon vände snabbt på huvudet.
Jag flinade och tog upp min mobil som vibrerade från min ficka. 3 missade samtal och 2 sms frånBella. Jag rynkade på pannan, hon brukade aldrig ringa mig. Jag öppnade ett av smsen och läste det. 'Möt mig vid Silent Café vid 11.' Hon skulle säkert ranta om hur jag aldrig var hemma och hon kände sig ensam. Det vanliga.
Vi kom fram till skolan och jag stannade. Hon höll på att gå av bilen när jag tog tag i hennes hand och drog henne tillbaka.
"Jag tror du glömde nåt, Sam." sa jag och höll upp min mobil.
"Oh, okay." Hon tog min mobil och skrev snabbt sitt nummer och gav tillbaka mobilen.
"Så." sa hon och gick av bilen.
"Och by the way" började jag innan hon stängde dörren. "Jag tror du måste skaffa en ny chaufför, för jag kör dig inte längre." Jag lutade mig framåt och stängde dörren och började köra därifrån. Nu måste jag ta itu ännu en bitch.
Samantha's point of view:
Jag stod där chockat och tittade efter den svarta bilen som körde iväg. What the fuck? Jag borde nog byta nummer, för han kunde inte bara komma undan så. Jag hoppade till när någon la sin hand på min axel och jag tittade upp. Så klart det var Jason. Jag himlade med ögonen och tog bort hans hand.
"Så jag antar att du inte har någon skjuts till skolan längre." sa han.
"Uhm, såg du vad som precis hände?" frågade jag och han nickade flinande.
"Det är inte roligt Jason!" sa jag och slog honom på armen löst.
"Ouch, det där gjorde ont." sa han sarkastiskt och jag skrattade. Vi började gå mot skolentren.
"Nej, jag antar att jag inte har någon skjuts längre." sa jag och vi gick in i skolan.
"Well, jag kan köra dig." svarade Jason och tittade på mig. Jag visste inte vad jag skulle säga, skulle jag tacka honom eller vad? Det var fortfarande lite konstig stämning mellan oss efter gårdagens händelse.
"Tack." Jag vek undan blick och tittade rakt framåt. Alla på korridoren var knäpptysta och stirrade på oss. Seriously, vad är det här för pussy skola?
"Så vart är ditt skåp?" frågade jag Jason.
"Bredvid ditt." log han.
"Ugh, varför är jag inte förvånad?" Sa jag och tog fram mina nycklar och låste upp mitt skåp. Jag tog ut min engelska bok och sneglade på Jason som gjorde detsamma. När jag hade min bok började jag leta efter en penna och skriv häfte men hittade inget. Jag suckade innan jag stängde igen mitt skåp med min hand och fortsatte gå tills jag stannade upp utanför klassrummet. Jag kollade runt och såg att alla från min klass satt på bänkar och smsade, varför hade vi inte börjat? Jag kollade bort mot Jason som pratade med en kille. Jag gick och ställde mig bakom Jasons rygg och lyssnade på vad dem sa. "Hur mycket?" Sa Jason och höjde ögonbrynet mot honom. "För dig, 100" sa han och räckte fram något jag inte kunde se. När Jason skulle ta fram hans pengar från plånboken vände han sig om mot mig. "I knew somebody was behind me" sa han och tog ut 100 och gav det till killen som log och gick iväg. "Vad köpte du Jason?" Sa jag och kollade på hans hand. Han tog fram sin hand och visade mig vad det var. "Är du seriös?" Sa jag och skrattade lågt. "Är du avundsjuk för att du inte har en?" Sa han och log snett. "Du är patetisk Jason, det där var inte värt 100" sa jag och skakade på huvudet. "Don't care" sa han och la ner pennan i sin väska. Vem köper en trasig penna för hundra? Oh god.
"Dude, kom du hem nyss?" frågade jag och han tittade förvånat upp på mig.
"Nej, faktiskt så ska jag gå nu. Vart ska du?" svarade han och ställde sig upp
"Ugh, ska hämta upp Sam." Jason's ansikte bleknade.
"Varför?" frågade han sammanbitet.
"Hon ska ge mig nåt. Whatever, något du måste ha klart för dig Jason är att det är jag som bestämmer här. Det är BIEBERS hus och inte ditt. Och eftersom du accepterade förfrågan till gänget" Jag andades ut innan jag fortsatte. "Så bestämmer jag över dig, och när du inte dyker upp på nödmöten, Jason, då är ett jävla problem. Gänget är viktigare än vad du än gjorde igår." Jasons ansikte var fortfarande blek och oläslig. Var killen hög? Jag skakade på huvudet och tog skinnjackan som låg på soffan och satte på mig den. Jag gav honom ett peace tecken innan jag gick ut från dörren. Jag startade bilen och satte mig i sätet. Jag öppnade billådan och tittade om jag hade några cigaretter kvar. Det hade jag inte, fuck. Whatever, jag köper några paket senare. Jag började köra bilen genom den tomma motorvägen. Jag ökade till 70, när jag egentligen skulle köra på 50. Men ingen skulle stoppa mig, så vem bryr sig? Fuck da police. Jag körde in på Sams kvarter och stannade några hus ifrån hennes, precis som hon sa till mig att göra. Efter några minuter öppnade hon dörren och Sam satte sig. Vi sa inget och jag började köra igen. Jag kände hennes blick på mig och jag log.
"Ser du något du gillar?" sa jag och hon vände snabbt på huvudet.
Jag flinade och tog upp min mobil som vibrerade från min ficka. 3 missade samtal och 2 sms frånBella. Jag rynkade på pannan, hon brukade aldrig ringa mig. Jag öppnade ett av smsen och läste det. 'Möt mig vid Silent Café vid 11.' Hon skulle säkert ranta om hur jag aldrig var hemma och hon kände sig ensam. Det vanliga.
Vi kom fram till skolan och jag stannade. Hon höll på att gå av bilen när jag tog tag i hennes hand och drog henne tillbaka.
"Jag tror du glömde nåt, Sam." sa jag och höll upp min mobil.
"Oh, okay." Hon tog min mobil och skrev snabbt sitt nummer och gav tillbaka mobilen.
"Så." sa hon och gick av bilen.
"Och by the way" började jag innan hon stängde dörren. "Jag tror du måste skaffa en ny chaufför, för jag kör dig inte längre." Jag lutade mig framåt och stängde dörren och började köra därifrån. Nu måste jag ta itu ännu en bitch.
Samantha's point of view:
Jag stod där chockat och tittade efter den svarta bilen som körde iväg. What the fuck? Jag borde nog byta nummer, för han kunde inte bara komma undan så. Jag hoppade till när någon la sin hand på min axel och jag tittade upp. Så klart det var Jason. Jag himlade med ögonen och tog bort hans hand.
"Så jag antar att du inte har någon skjuts till skolan längre." sa han.
"Uhm, såg du vad som precis hände?" frågade jag och han nickade flinande.
"Det är inte roligt Jason!" sa jag och slog honom på armen löst.
"Ouch, det där gjorde ont." sa han sarkastiskt och jag skrattade. Vi började gå mot skolentren.
"Nej, jag antar att jag inte har någon skjuts längre." sa jag och vi gick in i skolan.
"Well, jag kan köra dig." svarade Jason och tittade på mig. Jag visste inte vad jag skulle säga, skulle jag tacka honom eller vad? Det var fortfarande lite konstig stämning mellan oss efter gårdagens händelse.
"Tack." Jag vek undan blick och tittade rakt framåt. Alla på korridoren var knäpptysta och stirrade på oss. Seriously, vad är det här för pussy skola?
"Så vart är ditt skåp?" frågade jag Jason.
"Bredvid ditt." log han.
"Ugh, varför är jag inte förvånad?" Sa jag och tog fram mina nycklar och låste upp mitt skåp. Jag tog ut min engelska bok och sneglade på Jason som gjorde detsamma. När jag hade min bok började jag leta efter en penna och skriv häfte men hittade inget. Jag suckade innan jag stängde igen mitt skåp med min hand och fortsatte gå tills jag stannade upp utanför klassrummet. Jag kollade runt och såg att alla från min klass satt på bänkar och smsade, varför hade vi inte börjat? Jag kollade bort mot Jason som pratade med en kille. Jag gick och ställde mig bakom Jasons rygg och lyssnade på vad dem sa. "Hur mycket?" Sa Jason och höjde ögonbrynet mot honom. "För dig, 100" sa han och räckte fram något jag inte kunde se. När Jason skulle ta fram hans pengar från plånboken vände han sig om mot mig. "I knew somebody was behind me" sa han och tog ut 100 och gav det till killen som log och gick iväg. "Vad köpte du Jason?" Sa jag och kollade på hans hand. Han tog fram sin hand och visade mig vad det var. "Är du seriös?" Sa jag och skrattade lågt. "Är du avundsjuk för att du inte har en?" Sa han och log snett. "Du är patetisk Jason, det där var inte värt 100" sa jag och skakade på huvudet. "Don't care" sa han och la ner pennan i sin väska. Vem köper en trasig penna för hundra? Oh god.
Läraren kom tillslut springandes mot klassrummet. "Förlåt för att jag är lite sen, det var några elever som var långsamma med proven i klassen innan." Sa hon och gav oss en ursäktande min innan hon låste upp klassrummet. Alla gick in och satte sig på sina platser, jag satte mig på min plats vid fönstret. Jason kollade på platsen bredvid mig men tvekade inte och satte sig bakom mig. Jag lutade mitt huvud mot väggen och kände mig lite, bara lite mer avslappnad än vanligt. Sen började Jason peta med sin nya penna på min rygg och jag kunde känna att i hela kroppen hade det "avslappnande" försvunnit. "Sluta!" Sa jag och kollade bak mot honom. "What?" Sa han oskyldigt men log sedan. Jag kollade fram och såg läraren stå framför mig med en bok i hennes hand. "Vill du fortsätta läsa boken istället för mig?" Sa hon ilsket och räckte fram boken. "Läste du?" Sa jag chockad. Hon knöt sin näve och hennes ansikte blev röd. "Ursäkta mig att du läste eller intresserade mig nog för att jag skulle lyssna" sa jag och brydde mig inte om hur taskig jag lät. "Ms D'avanzo du kan ursäkta dig själv från lektionen." Sa han och pekade mot dörren. "Jason you coming with me?" Sa jag och kollade bak mot honom. "Nah" sa han och slickade läpparna. Jag tittade förvirrat på honom och gick ut och precis när jag skulle dra ner handtaget stod Jason bakom mig. "I was joking Sammie" sa han och log lågt. "Okay" sa jag och gick ut. "Gå till rektorns kontor! Ni båda" sa hon surt och skaka på huvudet. "Adios amigos" sa Jason och stängde
igen dörren.
Jag gick i den mörka korridoren med Jason och försökte komma på något vi kunde göra för att underhålla oss. Jag sneglade på honom och kollade om han hade fått en idé. Han la sin hand på magen och stannade upp. "Im hungry" sa han och började gå mot utgången. "Lunch börjar om 2 timmar douche" sa jag och gick ändå efter. "Vi ska på restaurang idiot" sa han och öppnad dörren och andades in den friska luften. "Okay but your paying" sa jag och log. "Haven't I always?" sa han roat och skrattade så att man såg lite av hans vita tänder. "Fun" sa jag och väntade på att han skulle öppna sin Ferrari. När han hade öppnat öppnade jag dörren och satte mig i fram sätet. Han satte sig i förrarsättet och gasade bilen framåt snabbare än vanligt. "Woah somebody is in a rush" sa jag och höjde ögonbrynet. "Sätt på dig bältet" sa han och körde ännu fortare. "Uh no are we five? Varför skulle jag behöva det?" Sa jag och kollade konstigt på honom. "Cause we are not going for dinner, babe."
8 dagar har ni fått vänta på dett kapitlet, aw förlåt! Ni kommer verkligen inte få vänta så här länge till kapitel 10! :)
Okay, men vad tycker ni om denna kapitel? Kommentera! ;) Och btw, vad tycker ni om Jason?
/ R and I
Kapitel 8 - Run like you stole something - "I'm sorry."
Previously
"Okej, Jason. Jag går in först, och du kommer 5 minuter efter, okej? Jag ville inte att någon ska se oss tillsammans." Jag väntade inte på svar och vände på klacken och gick in. Jag tittade bakåt och såg att han var rakt bakom mig. Jävla idiot. Jag började gå snabbare och gick till mitt skåp. Det skulle bli en jobbig skoldag. Jag slog igen skåpet hårt och gick till klassrummet.
___________________________________________
Justin's point of view:
Jag satte på mig mina pilotglasögon och vevade ner bilrutan. Det var svårt att spionera på någon när staden var så liten, och alla visste vilken bil du hade. Så jag hade hyrt en cheap ass hyrbil så ingen kände igen mig. Killen jag spionerade på hade gått in i en bensinmack och jag kunde se att han pratade med kassören. Han pratade med honom lite för länge tyckte jag. Dem pratade ned varandra i cirka tio minuter, hur länge pratar man med en kassör egentligen? Max två minuter. Efter ett tag tog han upp nånting från sin ficka och gav det till kassören. Killen tittade misstänksamt sig omkring och jag duckade snabbt ner. Phew, det var nära ögat. När jag tittade upp igen var killen borta, och jag såg inte hans bil. Fuck. Jag drog en hand genom håret och gick ut ur bilen. Jag hade min pistol i backfickan som jag alltid hade. Jag gick in i affären och killen bakom kassan spärrade upp ögonen. Jag log för mig själv och gick till kassan. Killen såg livrädd ut.
"V-v-ad kan jag hj-älpa dig med, sir?" sa han och svalde hårt. Jag tog nonchalant av mig solglasögonen.
"Du kan börja med att berätta vem killen du pratade med innan är." sa jag.
"Jag vet inte vad du pratar om, s-sir" svarade han. Jag hade inte tid med bullshit. Jag tog upp min pistol och tryckte den mot hans hals.
"Säg. Vem. Du. Pratade. Med." spottade jag och jag såg hur svetten rann från hans panna.
"Please don't kill.."
"I WILL FUCKING KILL YOU IF U DON'T SAY WHO YOU TALKED TO" Jag höll pistolen hårdare mot hans hals.
"H-aan heeteer Adaam Kennedy" sa han och blundade hårt.
"Och vad gjorde han här?"
"Han betalade för s-i-in bensin" Jag tröttnade på hans bullshit. Jag fick i alla fall ett namn. Jag tryckte på avtryckaren och sköt honom rakt i halsen. Don't mess with Bieber. Jag tittade mig omkring och till min lättnad var det ingen där. Jag tog upp nycklarna från den döda kroppen och låste dörrarna. Jag kunde inte låta någon komma in. Jag tog snabbt upp min iPhone och skickade ett nöd sms till mina killar. Jag visste att dem skulle vara här inom tio minuter. Jag vände mig om och tittade på den döda kroppen. Det var ett stort blodigt hål i hans hals. Jag tog tag i hans fötter och drog honom igenom affären och in till lagret. Jag kunde inte riskera att någon såg honom genom dem stora fönstren.
Jag la honom där och gick tillbaka ut till affären, och såg att mina killar stod bakom den låsta dörren. Jag låste upp dörren och lät dem komma in. Jag rynkade på pannan när jag såg att alla inte var där.
"Vart fan är Jason?"
"Han var inte i huset när vi gick." sa Cole och la en slags medel över blodhögen. Fuck Jason, jag anlitade inte honom för att han inte skulle vara på nöd situationer.
"Okej Ryan, det finns tre kameror i den här affären så minst två av dem spelade in när jag dödade honom." sa jag och pekade mot tre kamerorna. Han nickade och tog fram sin dator och började göra sin grej. Jag vände mig om till Chaz.
"Chaz, bränn kroppen och lägg askan i en burk och ge den till mig."
"Vart är kroppen?"
"I lagret." Svarade jag och han började gå dit. Det skulle ta några timmar fixa den här röran, så jag skulle bli sen att hämta Sam. Bitchen får vänta.
Samantha's point of view:
Jason satt bakom mig i engelska lektionen och han petade min rygg med en penna hela tiden. Jävla idiot, kunde han låta mig vara? Jag la två finger på mina tinningar och tog ett djupt andetag. Flippa inte ur på lektionen, Sam. Du klarar det. Jag märkte att han slutade peta på min rygg, och tittade snabbt bakåt. Han tittade ner på sin mobil med oläslig min på ansiktet. Han ställde sig plötsligt upp, och jag tittade förvirrat på honom.
"Vart ska du?" frågade jag och hela klassen tittade på oss. Läraren tittade upp från sina anteckningar och såg surt på oss. Bitch.
"So you do care?" log han.
"Uhm, no I just.."
"McCann jag vet att du är ny, men kan du vara snäll och sätta dig ner. Lektionen är inte slut ännu." avbröt läraren mig.
"See ya later bitches" sa Jason och gav oss ett peace tecken och gick ut från klassrummet. Vår lärare såg ut som att hon skulle döda någon. Egentligen ville jag inte heller vara kvar, men Marco skulle dödat mig om jag skolkade. Fast, vem trodde han att han var? Ingen skulle få bestämma över mig. Om jag inte orkade vara kvar resten av skoldagen så ville jag inte det. Jag reste mig upp och gick sakta fram till dörren så att läraren inte såg mig. Jag gick ut och kom till en tom korridor. Ingen Jason här. Jag undrade vart han gick. Inte för att jag brydde mig, men Marco hade tagit ifrån mig min bil så jag hade ingen skjuts hem. Jag gick till skolgården och vidare till parkeringen. Jason stod lutad mot sin svarta Ferrari och log belåtet när han såg mig.
"I knew you'd come" sa han och ställde sig rakt upp.
"Whatever, take me home" sa jag och himlade med ögonen.
"Visst, jag kan hälsa på Marco medan jag är där." Oj, Marco hatade Jason. Han gillade honom när vi var ihop, men efter vad han hade gjort mig så började han hata honom. Föresten kunde jag inte gå hem nu, Marco var hemma och det var mitt på dagen. Shit.
"We can go somewhere else. " sa Jason som om han kunde läsa mina tankar.
"Inte hem till dig i alla fall." Jag öppnade bildörren och satte mig ner på sätet, och Jason satte sig på förarsätet. Bilen luktade en stark söt doft, och jag antog att han hade rökt på i bilen.
"Vart ska vi?" frågade jag när Jason hade startat motorn och körde ut från parkeringen.
"Det får du se." svarade han och jag nickade. Bara jag kom härifrån. Vi åkte förbi en massa hus och skog och jag undrade vart han skulle ta mig. Det var ingen idé att fråga, för han skulle ändå inte sagt det. Jag andades djupt och tittade ut genom fönstret. Vi åkte förbi en skylt där det stod "Silent Hill Tower". Var han seriös? Skulle han verkligen ta mig dit, efter allt. Han trodde nog att jag skulle ta tillbaka honom bara för att han tog mig till stället där vi alltid brukade vara. Men jag skulle låta han hållas, jag hade ju inget annat för mig ändå.
Silent Hill Tower var stadens enda höghus och den var helt öde efter att ett flertal mord hade begåtts där. Folket här var såna pussyn.
Jag väcktes från mina tankar när Jason stannade bilen precis utanför hög huset. Jag öppnade dörren och steg ut bilen. Den kyliga vinden slog mig i ansiktet. Jag rynkade på pannan och gick efter Jason när han öppnade husets dörr. Vi gick in och dörren stängdes hårt efter mig. Det ekade som fan. Som tur var funkade hissen fortfarande, jag skulle aldrig orka gå upp för tio trappor. Vi gick in i hissen och Jason tryckte på takvåningens nummer och hissen började åka. Det var en väldigt pinsam tystnad mellan oss, och det förvånade mig inte. Sist vi båda var i den här hissen hade vi nästan sex, och nu står vi så långt borta från varandra som möjligt. Konstigt hur mycket saker kan förändras på ett år. Vi stod där i tystnaden ett par minuter. Dörrarna öppnades och vi båda kom ut till en korridor. Vi gick båda lång isär från varandra och gick den långa korridoren i tystnad. Vi svängde till vänster och öppnade dörren som ledde oss ut till taket. Vi var ute på taket, och vinde började att blåsa som bara den. Man kunde se hela staden härifrån.
"Lika ful stad som vanligt." sa Jason och satte sig ner på sten golvet. Jag log svagt och satte mig också ner, men några centimeter ifrån honom. Förut brukade jag sitta i hans knä, men nu var det inte så längre. Vi satt tysta ett tag medan vinden blåste hårt och mitt hår flög åt alla håll. Jag tog tofsen som satt på min handled och satte upp håret i en bulle.
"I miss this." sa Jason och bröt tystnaden. Vi båda tittade på varandra, och jag svalde hårt.
"Vad är det du saknar?" frågade jag och kisade mot honom.
"Everything involving us"
"You blowed "us" a long time ago, Jason." Han hade fått sin chans.
"I know" mumlade han och vände huvudet mot utsikten igen. Han var fortfarande lika vacker som förut. Det var nästan svårt att titta bort från honom. Alla känslor jag hade kämpat med att trycka ner, flöt upp allt på samma gång när jag såg han sitta där medan solen bländade honom. Det här var taket vi alltid brukade vara på, då jag brukade vara i hans armar och vi hade pratat i timmar. Allt det var borta nu. Jag trodde jag hade kommit över honom helt, men det verkade inte vara så. Vi avslutade aldrig det vi hade haft.
"Why did you leave?" Han vände sig mot mig igen och svarade inte. Han tänkte efter vad han skulle säga innan han öppnade sin mun
"Jag trodde jag aldrig skulle kunna se dig i ögonen igen efter det jag hade gjort mot dig. Jag var tvungen att åka bort från staden, Samantha. Jag hade inget annat val."
"Så efter ett år kan du se mig i ögonen igen?" Ilskan brusade inom mig.
"I thought, maybe with time you would heal." Han slickade sig om läpparna och tittade ner på marken, han vägrade att se mig i ögonen.
"Läka?! Hur trodde du att jag skulle kunna läka när jag inte hade några svar? Du bara försvann dagen efter du hade krossat mitt hjärta Jason. Hur tror du att jag kände när jag kom till din lägenhet och den var helt tom?! Jag fick inte ens ett farväl." Han tittade upp från marken och jag såg skulden i hans ögon, jag tittade bort från honom.
Det var inte klokt hur svag han gjorde mig just nu. När vi var tillsammans kunde jag strunta i uppdrag, bara för att spendera tid med honom. Varje sekund med honom var speciell, något nytt hände alltid. Man kunde aldrig predikta.
"I'm sorry."
Det var första gången jag hade hört honom säga det, och det var nog den första gången han hade sagt det.
"What for?"
"For my existence" Han svalde och tittade mig djupt i ögonen.
"And for us."
____________________________________________
Hey babes, vad tyckte ni om detta kapitel? Mycket känslor där. :) vad tror ni jason har gjort mot sam? Kommentera era åsikter. Kapitel 9 uppe ASAP.
/ R and I
Kapitel 7 - Run like you stole something - "I thougt we were pass this, Sammie"
Previously
"Skolan, ugh." svarade jag och satte mig på andra sidan av sängen.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
"Jag fattar inte att jag gör det här. Jag fattar inte ens att jag är vaken så här tidigt." sa jag och startade bilen.
"Shut up and drive the damn car." svarade Sam och speglade sig själv på bilspegeln.
"The. Fucking. Attitude." Jag körde in på motorvägen och sneglade på Sam som höll på att lägga på sitt läppstift.
"Vad?" Frågade hon och la tillbaka sitt läppstift i sin väska. Jag svarade inte och koncentrerade mig på vägen. Jag hade mycket att tänka på, min bror har vart spårlöst försvunnen i fyra månader och jag hade ingen hur jag skulle hitta honom eller vem som hade kidnappat honom. Jag visste inte ens om han levde fortfarande. Men jag brydde mig inte, jag skulle inte ge upp hoppet om Jaxon.
"Sväng in här." Sam avbröt mina tankar och pekade mot skolan.
"Jag föddes in den här stan, tror du jag inte vet vart skolan ligger?" svarade jag irriterat och stannade bilen.
"Du verkade lite borta. Whatever hämta mig vid tre här. Om jag inte är här så har jag antagligen kvarsittning." Med dem orden gick hon av bilen och gick in skolbyggnaden. Innan jag startade bilen igen tog jag upp mobilen och skickade ett sms till Cole. 'How's Jazzy?' Jag startade bilen och körde därifrån. Min mobil vibrerade till och jag tittade på smset Cole hade skickat. 'Bored.' Jag suckade högt och la mobilen åt sidan och började köra. Jag skulle förfölja en kille som jag antog visste var Jaxon var någonstans. Jag skulle hota honom ur all inforimation och sedan döda honom. Jag hade ingen tålamod när det kom till att hitta Jaxon. Det var så fucking sjukt, att någon kidnappar min tolvåriga bror för att hämnas på mig. Om dem ville mig något så ska dem komma till mig och fightas face to face.
Sam'a point of view:
Efter två lektioner var det rast. Fucking finally. Jag hade aldrig vart så uttråkad i mitt liv. Jag skyndade till mitt skåp för att lägga in böckerna när jag gick in i någon och tappade allt. Fuck.
"Se dig för din jävla idiot." spottade jag och lutade mig ner för att ta upp dem.
"Uh.. Förlåt." sa den manliga rösten och jag tittade upp på killen. Han hade gräsliga kläder, om Erin var här skulle hon dött av modechock. Han hade jätte tighta gröna jeans, blommig skjorta och runda glasögon. Jag ville vara lägga två finger i munnen och spy. Jag knuffade till honom lite så att jag kunde komma förbi. Mitt skåp låg precis bakom honom. Han såg chockad ut, men det var hans eget fel. Vem trodde han att han var och gick in i Samantha D'avanzo? Jag kastade in mina böcker i skåpet och tog ut min skinnjacka och gick rakt ut genom entrén. Skolgården var nästan tom, det var bara några småbarn som spelade fotboll. Det hade slutat regnat, men jag tänkte ändå inte sätta mig på en bänk eftersom att det var blött. Jag lutade mig mot den hårda skolväggen och tog upp en cigarett och tändare. Jag la ciggen mellan mina två fingrar medan jag hade den i munnen och tände. Jag tog ett bloss och kände mig mycket mer avslappnad. Jag brukade inte röka så ofta, bara ibland när jag var riktigt sugen. Jag tog ett bloss till när jag kände att någon ställde sig bredvid mig. Kan folk inte låta mig vara ifred? Jag tittade åt sidan och fick en chock. Vad fuck gjorde han här?
"Du vet väl att man inte får röka i skolan, Sammie." log Jason McCann. Hur vågade han kalla mig det där? Hur visste han ens att jag var här?
"Don't call me that." sa jag kallt och försökte att inte ha ögonkontakt med honom.
"Leker du svårfångad igen? I thought we were pass this, Sammie." log han. Han hade inte ändras alls, och såg precis likadan ut. Hans ljusbruna hår var perfekt fixat (killar och deras hår) och han hade lite stubb som han inte hade rakat, och hans honungsbruna glöd när han tittade på mig.
"Har du inga horor att knulla?" sa jag log.
"Vad behöver jag horor till när jag har dig? Du gör det minst lika bra." Jag var så här nära att slå till honom. Jag borde ha slagit till honom.
"Vad vill du ha från mig, Jason? Jag går inte på dina trick igen. Hur fan hittade du mig ens?!" halvskrek jag. Jag kokade av ilska. Hur vågade han komma hit efter det han gjorde mot mig?
"Jag vill ha dig tillbaks, därför skrev jag in mig på skolan" sa han belåtet. Han skrev in sig på skolan?! Det var redan ett helvete att gå dit innan han startade.
"Du är ett år äldre än mig, Jason. Du har inga klasser med mig. Plus, hatar du inte i skolan? "A waste of time" som du sa." spottade jag.
"Jag gör allt för att vara i din närhet, även om det betyder att jag måste gå till skolan. Och jag tog ett litet snack med rektorn, han lät mig gå i alla klasser som du gick i." Han skrattade och dem vita, raka tänderna visades. Det var länge sen jag hörde hans skratt. Det fick fortfarande mitt hjärta att hoppa över lite. Efter ett helt år kände jag fortfarande så här. Vad var det för fel på mig?
"Hur mycket mutade du honom med?" frågade jag. Jag skulle nog kunna ge honom mer pengar än Jason mutade honom med.
"Ett par hundra tusen. Vet inte, kommer inte riktigt ihåg. Men han tvekade inte i alla fall." Han slickade sig om läpparna och log snett. Det var alldeles för mycket, Marco skulle bli riktigt misstänksam om jag tog ett par hundra tusen från kontot . Jag tog ett djupt andetag och fimpade ciggen när det ringde in.
"Okej, Jason. Jag går in först, och du kommer 5 minuter efter, okej? Jag ville inte att någon ska se oss tillsammans." Jag väntade inte på svar och vände på klacken och gick in. Jag tittade bakåt och såg att han var rakt bakom mig. Jävla idiot. Jag började gå snabbare och gick till mitt skåp. Det skulle bli en jobbig skoldag. Jag slog igen skåpet hårt och gick till klassrummet.
Kort kapitel I know, men jag lovar er att kapitel 8 kommer vara långt och den är uppe redan imorgon! Det
förtjänar ni efter att ha väntat så länge. :) Så vad tyckte ni om detta kapitel, ganska tråkigt? Nästa kapitel kommer vara ganska emotinal. Stay tuned. :******
/ R and I
Kapitel 6 - Run like you stole something - "You better watch your back"
Previously
"Ser du den där bilen som kör in i uppfarten? Det är mitt hus." Jag svängde bilen och ställde min bil bakom bilen som just hade parkerat.
Jag tittade otåligt på Justin, men han verkade titta på vem som kom ut genom bilen.
"Ska du gå eller?"
"Inte så snabbt, babe."
"Don't call me that" sa jag irriterat.
Han ignorerade mig och log när han såg vem som kom ut genom bilen. Han öppnade bildörren och gick ut och hälsade på killen. Killen tittade åt mitt håll och mitt hjärta stannade. Jason fucking Maccan is back.
Justin's point of view:
"Bro, what the fuck are you looking at?" Frågade jag och tittade bakåt för att se vad han tittade på.
"How do you know that girl?" sa han och jag visste att han menade Sam. Han hade nyss kommit hit och ville redan ha ligg? Vilken kille. Men jag skulle inte säga något.
"Her? She's just a hoe" flinade jag. Han tittade lite misstänkt på mig, vad var hans problem?
"Jag tror inte du har legat med henne." sa han.
"Vilken tjej skulle inte ha legat med mig?" sa jag och höjde ögonbrynet.
"Hon." svarade han och nickade mot Sam som gick emot oss med min mobil i handen.
"Här" sa hon och räckte fram mobilen och tittade inte ens på Jason. Vad fan var det som på gick?
"Ska du inte hälsa, Sam?" log Jason och jag blev lite förvirrad över att han kunde hennes namn.
"Varför skulle jag hälsa på dig?" svarade hon och himlade surt med ögonen.
"Har ni haft sex eller nåt? För ni känner tydligen varandra." sa jag och var väldigt förvånad över att Jason kände tjejen. Han flyttade från Silent Hill för ett år sedan eftersom han var efterlyst i hela landet. Men nu tror dem att han är död, och killen var nästa lika bra på den här livsstilen som jag och därför ville jag ha honom i mitt gäng.
"Tro mig, mate. Vi har gjort mycket mer än så." sa han och blinkade mot Sam som såg ut att explodera när som helst.
"Kan du inte bara gå tillbaka till stället du kom ifrån? Ugh." sa hon och vände ilsket på klacken och jag tog tag i hennes arm och hon tittade förvånat bakåt.
"Vi är inte klara än" log jag.
"Vad vill du?"
"Ditt nummer."
"Vad ska du med det till?"
"Så vi håller kontakt." log jag.
"Uh, jag tror inte det." svarade hon och slog bort min hand och gick till sin bil. Jag himlade surt på ögonen och vände mig till Jason.
"She don't like you bro." flinade Jason och öppnade ytterdörren.
"Sooner or later she will."
Vi gick in i huset och in till vardgasrummet där alla killar satt.
"Jag tror vi alla vet vem den nya killen är." Jag satte mig på soffan och killarna välkomnade Jason med ett handslag.
"Vart är Jazzy, föresten?" sa jag och tog fram en cigg.
"Hon är uppe i sitt rum." sa Cole och jag nickade som svar.
"Okej, guys. Vi har tre problem att ta itu med. För det första jobbar äcklet Marco ihop med Alec och försöker bryta ner vårt gäng. Det får inte hända. Det kan inte inte hända. Det andra är att Snikers skickar hot och vill att vi ska sticka från staden." Jag tog ett bloss innan jag fortsatte. "Och ingen skickar hot till Biebers gäng. Dem borde veta bättre. Så dem måste vi ta ner också. Och det tredje och största problemet är att vi måste hitta Jaxon." Jag tog ännu ett bloss och tittade på killarna.
"Vad hände igår ikväll egentligen?" sa Ryan.
"Någon idiot bombade ner borgmästarens hus. En fördel är väl at borgmästaren är död." sa jag uttråkat.
"Vart är Jazzy, föresten?" sa jag och tog fram en cigg.
"Hon är uppe i sitt rum." sa Cole och jag nickade som svar.
"Okej, guys. Vi har tre problem att ta itu med. För det första jobbar äcklet Marco ihop med Alec och försöker bryta ner vårt gäng. Det får inte hända. Det kan inte inte hända. Det andra är att Snikers skickar hot och vill att vi ska sticka från staden." Jag tog ett bloss innan jag fortsatte. "Och ingen skickar hot till Biebers gäng. Dem borde veta bättre. Så dem måste vi ta ner också. Och det tredje och största problemet är att vi måste hitta Jaxon." Jag tog ännu ett bloss och tittade på killarna.
"Vad hände igår ikväll egentligen?" sa Ryan.
"Någon idiot bombade ner borgmästarens hus. En fördel är väl at borgmästaren är död." sa jag uttråkat.
"Wierd shit, mate." skrattade Chaz.
"Snikers kan jag ta hand om. They owe me so much." förklarade Jason och lutade sig tillbaka på soffan.
"Okej, bra. Jag tror Alec har Jaxon faktiskt." sa jag.
"Tror inte det. Varför leta efter Jaxon om Alec tog honom? Han skulle vart död nu. Och även om Alec tog honom så skulle han inte vara tyst om det. Vi alla vet hur han är." sa Chaz och han hade faktiskt en poäng. Alec skulle aldrig låta Jaxon leva. Och han skulle vara väldigt högljud om det. Det kan inte vara han. Jag hade många fiender, och vem som helst skulle kunna hämnas på mig men dem flesta vågade inte. Alec och hans gäng hatade mig av hela sitt hjärta. Men om det inte var dem vem skulle det kunna vara? Fuck, det här var inte bra. Vi måste komma på något snabbt.
"You better watch you back, or you'll never know who's behind you." sa Ryan och jag tittade förvirrat på honom. Var han hög?
"Vad fan snackar du om?"
"Kommer du inte ihåg den där killen vi såg på bensinmacken? Vi hade aldrig sett honom förut, och han bara kom fram till oss och sa det precis några timmar innan Jaxon försvann." fortsatte jag och jag tänkte tillbaks på den dagen. Jag, Ryan och Jaxon vart på väg till ett gäng möte och när vi stannade vi bensinmacken kom den här mannen fram till oss och började prata. Jag hade helt glömt det, för jag trodde mannen var hög. Men nu när jag tänker efter, kan det leda oss till Jaxon.
"Bra Ryan. Jag vill att du och Chaz går tillbaka till samma bensinmack och titta runt området och se om ni hittar mannen." Jag fimpade ciggen och tittade trött på killarna.
"Och Cole.. Jag vill att du ska sätta upp övervakningskameror överallt i huset okej? Jag vill inte riskera ett shit."
"Okej, mate. Men Jazzy måste börja i skolan, ska du hålla henne fast i det här huset för alltid?" svarade Cole.
"Ja, hon kommer säkert begå självmord tillslut. Och hon måste göra något av sitt liv eller hur? Du vill ju själv att hon inte ska leva den här livsstilen." fortsatte Ryan.
"Lägg fucking ner. Jag bestämmer när hon ska börja skolan. Mötet är slut." sa jag och reste mig upp. Jag hatade när folk trodde dem visste bättre än mig. Jag var mycket väl medveten om att Jazzy behövde en utbildning, men det gick inte just nu. Jaxon var borta och jag var tvungen att koncentrera mig helt på honom. Jag hade inte tid med att oroa mig över att Jazzy skulle bli mördad, kidnappad i skolan. Men självklart ville jag det bästa för henne.
Sam's point of view:
Jag parkerade bilen och slängde hårt igen bildörren. Hur vågade han komma tillbaks? Efter allt han hade gjort mot mig. Han trodde han kunde gå och komma som han ville i mitt liv, but no. Jag skulle fan inte låta honom förstöra för mig igen. Jag kom in i huset och gick in i köket där en trött Kyle med fortfarande pyjamas på sig stod och gjorde frukost till sig själv. Han höjde på ögonbrynet när han såg mig.
"Vart har du varit?" frågade han.
"Tog bara en promenad." svarade jag som min ursäkt.
"Sen när började du ta promenader så här tidigt på morgonen?" ifrågasatte han mig. Kyle kände mig för väl, jag skulle aldrig vakna så här tidigt på morgonen och speciellt inte för att ta en promenad.
"Sen idag." svarade jag kallt och drog en hand genom mitt hår.
"Uh, PMS?"
"Shut up." Det var inte rätt dag att reta upp mig. Jag hade just träffat på killen som krossade mitt hjärta i bitar.
"Föresten, Marco vill att du går ner till hans kontor." sa han.
"Shit." Det sista jag ville nu vara att Marco skulle predika för mig. Jag suckade och började gå till Marcos kontor som låg nere i källaren. Jag öppnade dörren sakta och han höll på att skriva något på datorn och hade en burk öl på bordet. Han gjorde en förvånad min när han såg mig.
"Du är uppe tidigt, Samantha. Men ju tidigare, desto bättre." Han nickade mot stolen framför bordet och jag satte mig.
"Som du vet är jag riktigt besviken på dig, Samantha. Speciellt när Bieber gjorde hälften av ditt uppdrag. Its a shame. Han är en av dem mest opålitliga människor på denna värld, och tanken av att du var i samma rum som honom äcklar mig. Och du sa inget." Han tog ett andetag innan han fortsatte. "Jag vill inte ha några hemligheter i denna grupp. Det kommer ta ett tag innan jag kan lita på dig igen. Och under den tiden får du inte göra några uppdrag alls."
"Vad fan ska jag göra hela dagarna då?" svarade jag irriterat.
"Därför har jag skrivit in dig på Silent Hill High School. Och nu när då ändå är vaken så SKA du gå dit."
"Skolan?! Fucking driver du med mig?" halvskrek jag. Aldrig att jag skulle gå till det stället..
"Antingen det eller inga uppdrag på tre år." sa han och räckte fram ett schema. Jag tittade förtvivlat på pappret. Jag var tvungen att börja skolan igen, det var redan illa att jag inte kunde göra några uppdrag alls just nu och tre år var alldeles för mycket.
"Jag hatar dig." spottade jag och tog tag i pappret och ställde mig hastigt upp och gick snabbt därifrån. Den här dagen blev bara värre och värre. Jag tog en snabb titt på schemat och min första lektion var Matte och den började om en timme. Det var ju verkligen mitt favorit ämne. Not. Jag gick in till mitt sovrum och slängde hastigt fram ett par mörkblåa jeans och en svart blus. Jag satte på mig det och gick in till badrummet och tvättade mitt ansikte med kallt vatten och tittade mig själv i spegeln. Jag hade mörka ringar under ögonen eftersom jag fick knappt någon sömn. Justin gjorde mycket ljud av sig när han sov och jag vaknade till varje gång. Jag tog en snabb titt igen och gick till sovrummet igen. Jag tog upp min skinnjacka från golvet och satte på mig den och ryggväskan över den. Hell is waiting.
---
Jag hade hämtat mina böcker från expeditionen och koden till mitt skåp. Jag hittade snabbt mitt skåp och la in alla böcker och min väska. Jag ignorerade alla blickar jag fick från folk som gick förbi. Vad fan stirrade dem jävlarna på? Det var en ganska dum fråga för att jag hade gått här förut innan jag hoppade av. Jag var 14 och det var första året för mig i high school. Jag var KAOS. Bråk varje rast, och min attityd mot lärarna var inte den bästa. Fan, jag kan inte tro att jag är tillbaks här igen. Jag tog ut min matte bok och pennor och låste mitt skåp och började gå mot klassrummet. Alla korridoren stirrade och viskade och jag ville bara ge dem fingret. Jag himlade på ögonen och gick till klassrummet som redan var fullsatt. Läraren stod upp och höll på att skriva något på tavlan. Han vände sitt huvud mot mig och log. Uh, le mot någon annan äckel. Han la ner whiteboard pennan på bordet och gick mot mig.
"Du är den nya tjejen, va? Välkommen till Silent Hill High School. Jag är Mr. Waldorf och är din matte lärare." Han log och räckte fram sin hand. Jag himlade med ögonen och skakade inte hans hand. Jag hörde skratt från resten av klassen och jag gick och satte mig på en ledig plats. Mr.Waldorf såg lite chockad ut men fortsatte lektionen. Han såg ganska ung ut för att vara lärare. Runt 26 eller nåt och såg ganska bra ut. Askblont hår, mörkbruna ögon och så hyggligt bra ut. Jag slutade tänka på honom och började tänka på idéer hur jag skulle komma undan resten av skoldagen utan att Marco fick veta något. Vad ville han att jag skulle få ut av det äntligen? Det vara bara en slöseri med tid. Jag tittade uttråkat på uppgiften jag hade framför mig och hade inga planer på att göra den. Mitt uppmärksamhet togs av en kvinna i medelåldern som kom in i klassrummet. Hon sa något till Mr. Waldorf och han pekade på mig. Kvinnan började gå mot mig och jag undrade vad fan hon ville mig.
"Samantha D'avanzo. Jag är Mrs. Gilbert och är rektorn för skolan. You see, det har uppstått lite problem. Är det din bil som står parkerad på skolgården?" sa hon med mjuk röst. Åh, min bil. Jag hittade ingen ledig plats på elev parkeringen så jag parkerade på skolgården. Hur skulle jag veta att det var ett problem?
"Uhm, ja." svarade jag.
"Då skulle jag vilja att du kör den därifrån omedelbart."
"Det finns inga parkeringsplatser. Var ska jag lägga den?" sa jag irriterat.
"Det är ett problem du får lösa. Så, ta den därifrån innan jag ger dig kvarsittning." Hon gav mig en ilsken blick och vände på klacken. Bitch. Jag ställde mig upp och ignorerade alla blickar och gick ut från klassrummet. Korridoren var helt tom, alla hade lektion just nu. Jag gick till mitt skåp och tog ut min väska. Inte en chans att jag klarade en minut till här. Jag stängde låset och gick ut till skolgården där min bil stod. Det var blåsigt och kallt och gick startade bilen och satte mig i den. Bil turen hemåt gick snabbt och jag bad till gud att Marco inte var hemma. Jag parkerade bilen på uppfarten vid huset och låste upp ytterdörren. Lamporna var släckta och jag hörde inga röster. Jag var säker. Jag stängde dörren bakom mig och började gå upp för trappan nät jag hörde en röst. Shit.
"Samantha." Jag vände mig snabbt och lutade mig mot trapp handtaget. Jag var körd.
"Det har gått EN timme. Och du är redan i problem." Marco drog frustrerat handen genom hans bakåt slickade hår.
"Jag.."
"Jag vill inte höra några ursäkter. Jag varnar dig, Sam. Om du inte sköter det här tills jag säger att du är klar så får du aldrig göra uppdrag igen. Och ge mig dina bilnycklar."
"Varför då? Jag behöver dem."
"Eftersom du inte klarade första dagen så blir det konsekvenser, Sam. Ge mig den NU." Jag tittade chockat på honom, han kunde väl inte vara seriös. Hur fan ska jag ta mig någonstans utan min bil? Minst inte sagt skolan.
"Nu Samantha." Han började tappa tålamodet och jag visste att jag var tvungen att ge honom nycklarna.
"Fine." Jag öppnade min väska och tog upp nycklarna och kastade dem på honom och började gå upp för trapporna. Fuck him. Jag öppnade dörren till mitt rum och himlade irriterat på ögonen när jag såg vem som låg på sängen.
"Det var på tiden. Vart var du?" sa Justin och satte sig upp på sängen.
"Frågan är väl vad DU gör här, och hur du kom in?"sa jag trött och la min jacka och väska på en stol.
"Du lämnade fönstret öppet." svarade han.
"Tror du att jag är dum? Jag lämnar aldrig fönstret öppet." Först nu såg jag att han hade bytt kläder. Han hade en vit t-shirt, jean jacka, svarta latex byxor och svarta skor. I andra ord, sexig som fan.
"Whatever. Vart var du, anyway?"
"Skolan, ugh." svarade jag och satte mig på andra sidan av sängen.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
"Snikers kan jag ta hand om. They owe me so much." förklarade Jason och lutade sig tillbaka på soffan.
"Okej, bra. Jag tror Alec har Jaxon faktiskt." sa jag.
"Tror inte det. Varför leta efter Jaxon om Alec tog honom? Han skulle vart död nu. Och även om Alec tog honom så skulle han inte vara tyst om det. Vi alla vet hur han är." sa Chaz och han hade faktiskt en poäng. Alec skulle aldrig låta Jaxon leva. Och han skulle vara väldigt högljud om det. Det kan inte vara han. Jag hade många fiender, och vem som helst skulle kunna hämnas på mig men dem flesta vågade inte. Alec och hans gäng hatade mig av hela sitt hjärta. Men om det inte var dem vem skulle det kunna vara? Fuck, det här var inte bra. Vi måste komma på något snabbt.
"You better watch you back, or you'll never know who's behind you." sa Ryan och jag tittade förvirrat på honom. Var han hög?
"Vad fan snackar du om?"
"Kommer du inte ihåg den där killen vi såg på bensinmacken? Vi hade aldrig sett honom förut, och han bara kom fram till oss och sa det precis några timmar innan Jaxon försvann." fortsatte jag och jag tänkte tillbaks på den dagen. Jag, Ryan och Jaxon vart på väg till ett gäng möte och när vi stannade vi bensinmacken kom den här mannen fram till oss och började prata. Jag hade helt glömt det, för jag trodde mannen var hög. Men nu när jag tänker efter, kan det leda oss till Jaxon.
"Bra Ryan. Jag vill att du och Chaz går tillbaka till samma bensinmack och titta runt området och se om ni hittar mannen." Jag fimpade ciggen och tittade trött på killarna.
"Och Cole.. Jag vill att du ska sätta upp övervakningskameror överallt i huset okej? Jag vill inte riskera ett shit."
"Okej, mate. Men Jazzy måste börja i skolan, ska du hålla henne fast i det här huset för alltid?" svarade Cole.
"Ja, hon kommer säkert begå självmord tillslut. Och hon måste göra något av sitt liv eller hur? Du vill ju själv att hon inte ska leva den här livsstilen." fortsatte Ryan.
"Lägg fucking ner. Jag bestämmer när hon ska börja skolan. Mötet är slut." sa jag och reste mig upp. Jag hatade när folk trodde dem visste bättre än mig. Jag var mycket väl medveten om att Jazzy behövde en utbildning, men det gick inte just nu. Jaxon var borta och jag var tvungen att koncentrera mig helt på honom. Jag hade inte tid med att oroa mig över att Jazzy skulle bli mördad, kidnappad i skolan. Men självklart ville jag det bästa för henne.
Sam's point of view:
Jag parkerade bilen och slängde hårt igen bildörren. Hur vågade han komma tillbaks? Efter allt han hade gjort mot mig. Han trodde han kunde gå och komma som han ville i mitt liv, but no. Jag skulle fan inte låta honom förstöra för mig igen. Jag kom in i huset och gick in i köket där en trött Kyle med fortfarande pyjamas på sig stod och gjorde frukost till sig själv. Han höjde på ögonbrynet när han såg mig.
"Vart har du varit?" frågade han.
"Tog bara en promenad." svarade jag som min ursäkt.
"Sen när började du ta promenader så här tidigt på morgonen?" ifrågasatte han mig. Kyle kände mig för väl, jag skulle aldrig vakna så här tidigt på morgonen och speciellt inte för att ta en promenad.
"Sen idag." svarade jag kallt och drog en hand genom mitt hår.
"Uh, PMS?"
"Shut up." Det var inte rätt dag att reta upp mig. Jag hade just träffat på killen som krossade mitt hjärta i bitar.
"Föresten, Marco vill att du går ner till hans kontor." sa han.
"Shit." Det sista jag ville nu vara att Marco skulle predika för mig. Jag suckade och började gå till Marcos kontor som låg nere i källaren. Jag öppnade dörren sakta och han höll på att skriva något på datorn och hade en burk öl på bordet. Han gjorde en förvånad min när han såg mig.
"Du är uppe tidigt, Samantha. Men ju tidigare, desto bättre." Han nickade mot stolen framför bordet och jag satte mig.
"Som du vet är jag riktigt besviken på dig, Samantha. Speciellt när Bieber gjorde hälften av ditt uppdrag. Its a shame. Han är en av dem mest opålitliga människor på denna värld, och tanken av att du var i samma rum som honom äcklar mig. Och du sa inget." Han tog ett andetag innan han fortsatte. "Jag vill inte ha några hemligheter i denna grupp. Det kommer ta ett tag innan jag kan lita på dig igen. Och under den tiden får du inte göra några uppdrag alls."
"Vad fan ska jag göra hela dagarna då?" svarade jag irriterat.
"Därför har jag skrivit in dig på Silent Hill High School. Och nu när då ändå är vaken så SKA du gå dit."
"Skolan?! Fucking driver du med mig?" halvskrek jag. Aldrig att jag skulle gå till det stället..
"Antingen det eller inga uppdrag på tre år." sa han och räckte fram ett schema. Jag tittade förtvivlat på pappret. Jag var tvungen att börja skolan igen, det var redan illa att jag inte kunde göra några uppdrag alls just nu och tre år var alldeles för mycket.
"Jag hatar dig." spottade jag och tog tag i pappret och ställde mig hastigt upp och gick snabbt därifrån. Den här dagen blev bara värre och värre. Jag tog en snabb titt på schemat och min första lektion var Matte och den började om en timme. Det var ju verkligen mitt favorit ämne. Not. Jag gick in till mitt sovrum och slängde hastigt fram ett par mörkblåa jeans och en svart blus. Jag satte på mig det och gick in till badrummet och tvättade mitt ansikte med kallt vatten och tittade mig själv i spegeln. Jag hade mörka ringar under ögonen eftersom jag fick knappt någon sömn. Justin gjorde mycket ljud av sig när han sov och jag vaknade till varje gång. Jag tog en snabb titt igen och gick till sovrummet igen. Jag tog upp min skinnjacka från golvet och satte på mig den och ryggväskan över den. Hell is waiting.
---
Jag hade hämtat mina böcker från expeditionen och koden till mitt skåp. Jag hittade snabbt mitt skåp och la in alla böcker och min väska. Jag ignorerade alla blickar jag fick från folk som gick förbi. Vad fan stirrade dem jävlarna på? Det var en ganska dum fråga för att jag hade gått här förut innan jag hoppade av. Jag var 14 och det var första året för mig i high school. Jag var KAOS. Bråk varje rast, och min attityd mot lärarna var inte den bästa. Fan, jag kan inte tro att jag är tillbaks här igen. Jag tog ut min matte bok och pennor och låste mitt skåp och började gå mot klassrummet. Alla korridoren stirrade och viskade och jag ville bara ge dem fingret. Jag himlade på ögonen och gick till klassrummet som redan var fullsatt. Läraren stod upp och höll på att skriva något på tavlan. Han vände sitt huvud mot mig och log. Uh, le mot någon annan äckel. Han la ner whiteboard pennan på bordet och gick mot mig.
"Du är den nya tjejen, va? Välkommen till Silent Hill High School. Jag är Mr. Waldorf och är din matte lärare." Han log och räckte fram sin hand. Jag himlade med ögonen och skakade inte hans hand. Jag hörde skratt från resten av klassen och jag gick och satte mig på en ledig plats. Mr.Waldorf såg lite chockad ut men fortsatte lektionen. Han såg ganska ung ut för att vara lärare. Runt 26 eller nåt och såg ganska bra ut. Askblont hår, mörkbruna ögon och så hyggligt bra ut. Jag slutade tänka på honom och började tänka på idéer hur jag skulle komma undan resten av skoldagen utan att Marco fick veta något. Vad ville han att jag skulle få ut av det äntligen? Det vara bara en slöseri med tid. Jag tittade uttråkat på uppgiften jag hade framför mig och hade inga planer på att göra den. Mitt uppmärksamhet togs av en kvinna i medelåldern som kom in i klassrummet. Hon sa något till Mr. Waldorf och han pekade på mig. Kvinnan började gå mot mig och jag undrade vad fan hon ville mig.
"Samantha D'avanzo. Jag är Mrs. Gilbert och är rektorn för skolan. You see, det har uppstått lite problem. Är det din bil som står parkerad på skolgården?" sa hon med mjuk röst. Åh, min bil. Jag hittade ingen ledig plats på elev parkeringen så jag parkerade på skolgården. Hur skulle jag veta att det var ett problem?
"Uhm, ja." svarade jag.
"Då skulle jag vilja att du kör den därifrån omedelbart."
"Det finns inga parkeringsplatser. Var ska jag lägga den?" sa jag irriterat.
"Det är ett problem du får lösa. Så, ta den därifrån innan jag ger dig kvarsittning." Hon gav mig en ilsken blick och vände på klacken. Bitch. Jag ställde mig upp och ignorerade alla blickar och gick ut från klassrummet. Korridoren var helt tom, alla hade lektion just nu. Jag gick till mitt skåp och tog ut min väska. Inte en chans att jag klarade en minut till här. Jag stängde låset och gick ut till skolgården där min bil stod. Det var blåsigt och kallt och gick startade bilen och satte mig i den. Bil turen hemåt gick snabbt och jag bad till gud att Marco inte var hemma. Jag parkerade bilen på uppfarten vid huset och låste upp ytterdörren. Lamporna var släckta och jag hörde inga röster. Jag var säker. Jag stängde dörren bakom mig och började gå upp för trappan nät jag hörde en röst. Shit.
"Samantha." Jag vände mig snabbt och lutade mig mot trapp handtaget. Jag var körd.
"Det har gått EN timme. Och du är redan i problem." Marco drog frustrerat handen genom hans bakåt slickade hår.
"Jag.."
"Jag vill inte höra några ursäkter. Jag varnar dig, Sam. Om du inte sköter det här tills jag säger att du är klar så får du aldrig göra uppdrag igen. Och ge mig dina bilnycklar."
"Varför då? Jag behöver dem."
"Eftersom du inte klarade första dagen så blir det konsekvenser, Sam. Ge mig den NU." Jag tittade chockat på honom, han kunde väl inte vara seriös. Hur fan ska jag ta mig någonstans utan min bil? Minst inte sagt skolan.
"Nu Samantha." Han började tappa tålamodet och jag visste att jag var tvungen att ge honom nycklarna.
"Fine." Jag öppnade min väska och tog upp nycklarna och kastade dem på honom och började gå upp för trapporna. Fuck him. Jag öppnade dörren till mitt rum och himlade irriterat på ögonen när jag såg vem som låg på sängen.
"Det var på tiden. Vart var du?" sa Justin och satte sig upp på sängen.
"Frågan är väl vad DU gör här, och hur du kom in?"sa jag trött och la min jacka och väska på en stol.
"Du lämnade fönstret öppet." svarade han.
"Tror du att jag är dum? Jag lämnar aldrig fönstret öppet." Först nu såg jag att han hade bytt kläder. Han hade en vit t-shirt, jean jacka, svarta latex byxor och svarta skor. I andra ord, sexig som fan.
"Whatever. Vart var du, anyway?"
"Skolan, ugh." svarade jag och satte mig på andra sidan av sängen.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
WOHO! Äntligen är kapitel 6 uppe! Förlåt för den dåliga uppdateringen, men vi har haft fullt upp med att planera uppkommande berättelser. Vad tror ni Sam vill att Justin ska göra för henne? Vad tycker ni om att Jason har kommit in? Han kommer vara med mycket i dem uppkommande kapitlarna. Och snälla kommentera Mer! Stay tuned, babes. :)
/ R and I
Kapitel 5 - Run like you stole something - Jason fucking McCann
Previously
Jag gav honom en arg blick och han la sig ner på golvet med sin lila lakan. "Släck lampan dude" sa jag och han lutade sig fram och släckte den. Jag hade två täcken och sex kuddar och han hade ett tunt lakan. Jag kunde inget annat än att tycka synd om honom. Jag tog tag i två kuddar och en av mina täcken och kastade dem ner till honom. Han vände sig förvånat om och jag log svagt. "You're welcome" Sa jag tyst och såg på när han tog av sig sina byxor och skjorta. Han la täcket över sig och kudden under sitt huvud. Justin tittade upp mot mig och jag tittade ner mot honom. Varför lät jag vår värsta fiender in i vårt hus? Och det konstiga är att jag inte tycker jag har gjort det minsta fel.
Justin's point of view:
Jag öppnade sakta mina ögon och solljuset bländade mina ögon. Jag kunde knappt röra mig på grund av att jag hade så ont i ryggen. Det här var inte värt det, fan heller. Jag satte mig upp och såg att Sams säng var tom. Jag ställde mig upp och la mig på hennes säng istället. Sååå mycket skönare. Jag lutade mig efter min kavaj och tog fram min tändare och cigg. Jag tände cigaretten och tog ett bloss. Jag undrar vart bitchen är, hon hade behandlat mig som fucking skit igår och vanligtvis fick ingen göra så. Dörren öppnades och Sam kom upp med en bricka. På brickan stod det två glas kaffe och två tallrikar med mackor.
"Jag ser att du gjort dig hemstadd" sa hon och la brickan på nattbordet. Jag skrattade och tog ett till bloss och rökte ut.
"Jag ser att du äter dubbelt." svarade jag och hon satte sig bredvid mig på sängen.
"I'm a growing women, jag behöver all mat jag behöver" flinade hon och tog ciggen från min hand och tog ett bloss. Jag gav henne en gillande blick, och hon himlade med ögonen.
"Jag drev med dig. Hälften av det på brickan är ditt. Föresten, när kommer taxin?" Jag sträckte mig efter kaffet och tog en klunk.
"Vilken taxi?"
"Taxin som tar dig hem. Tror du att du ska ligga i min säng hela dagen? I don't think so." Hon tog sitt kaffe och fimpade ciggen.
"Jag känner mig bra här." sa jag och gjorde mig ännu mer bekväm. Det var kul att göra henne sur.
"Uhm no. Antingen tar du taxi eller så kör jag dig." Jag såg att hon kollade in min överkropp och att hon gillade det. Jag drog ner täcket lite mer så man såg hela min överkropp och hälften av mina boxers. I just loved teasing her. Hon tittade nervöst bort och tog flera klunkar av sitt kaffe.
"Skynda, vi har inte hela dagen på oss." sa hon ställde sig upp. Hon satte på sig sin skinnjacka och väntade tålmodigt på mig.
"Chill, shit." muttrade jag och ställde mig upp från sängen. Jag tog mina byxor och satte på mig dem och min skjorta. Jag drog en hand genom håret och tittade upp på Sam. Hon gjorde något på sin mobil, så jag sträckte efter mina skor och satte på dem.
"Skynda." sa Sam och kastade kavajen mot mig. Jag tog emot den och la den på min arm och ställde mig upp och gick mot dörren.
"Whoa, stopp. Även fast alla sover så får du inte ta den vägen. Dem kommer märka direkt att någon annan är i huset." förklarade hon.
"Så, du vill att jag ska hoppa från fönstret?" Jag skakad på huvudet. Jag hade lust att kasta henne genom fönstret. Fucking bitch.
"Vart annars? Genom väggen?" Hon öppnade fönstret och den kalla oktober luften kom in. Hon slingrade ner sitt ena ben och la foten på stegen.
"Varför tar du den här vägen?"
"Håll käften, och klättra ner." svarade hon och när hon var på den sista steget hoppade hon på marken.
"Bitch." mumlade jag och kastade ner kavajen och den hamnade på hennes huvud. Jag klättrade fort och smidigt ner och hon kastade den hårt på mig.
"Har du någon jävla damp?" sa jag och gick efter henne mot hennes bil.
"Det verkar som att du har det." sa hon och himlade med ögonen och satte sig på sätet. Då brast. Jag gick över till hennes sida och tog ett hårt tag i hennes händer.
"Prata med mig sådär en gång till, och du ska få se på ett brutet ben." spottade jag och hon tittade förvånat på mig, men jag såg ingen rädsla i hennes ögon. Bitch ska få se på rädsla om hon går längre än så. Ingen sa nåt och jag satte mig på passagerare sätet och tog fram en cigg och tände den. Jag tog ett bloss och rökte ut. Det gjorde mig lite lugnare.
Sam's point of view:
Jag startade bilen och körde iväg. Vad fan vad vart för fel på mig? Om det hade varit någon annan idiot som gjorde så mot mig hade brutit nacken på den. Men det var.. Attraherande på något sätt. Fast det betydde inte att det var okej. Jag skulle sparka han från bilen så fort vi kom fram till hans bil.
"Vart bor du?" frågade jag och vevade ner fönstret så all rök gick ut genom fönstret.
"Stone Road 15." mumlade han och gav mig inte ens en blick. Jag tänkte efter lite, Stone Road låg inte alls långt borta från mitt hus, och idioten sa att han bodde långt härifrån. Jag stannade bilen mitt i bilvägen och jag hörde folk tuta bakom mig men brydde mig. Vad ville den här killen mig?
"What the fuck?" sa han och tittade irriterat på mig.
"Du bor inte alls långt härifrån." sa jag sammanbitet.
"Åh, du har kommit på det. Jag tänkte väl att du skulle göra det sooner or later." flinade han.
"Vad vill du mig?" sa jag och började tappa tålamodet.
"Vad skulle jag vilja ha från dig?" sa han nonchalant som att det var nåt fel på mig.
"Jag vet inte, du fucking sov över igår natt. Hade du inte någon jävla anledning då?"
"Jag tänkte få ligg, men jag tror du är lesbisk eller nåt." retade han och jag höll på att explodera. Bilarna tutade som fan, och jag började köra igen.
"Det fanns hundra tjejer på festen, och du kom fram till mig?"
"Du såg billigast ut."
"Fuck you."
"Whenever you want, baby." Han var helt omöjlig.
"Om du vill kan vi ta en snabbis i bilen.."
"Hell no." avbröt jag honom. Vad trodde han om mig egentligen? Han känner knappt mig och hade redan på festen fått klart för sig att jag var hora. Jag antar att utseende inte är allt. Hur kunde folk stå ut med honom? Jag gasade i botten och körde förbi alla bilar. Ju fortare jag blev av med honom desto bättre. Det tog mindre än tio minuter att köra till hans hus.
"Vilket är ditt?" sa jag kort.
"Ser du den där bilen som kör in i uppfarten? Det är mitt hus." Jag svängde bilen och ställde min bil bakom bilen som just hade parkerat.
Jag tittade otåligt på Justin, men han verkade titta på vem som kom ut genom bilen.
"Ska du gå eller?"
"Inte så snabbt, babe."
"Don't call me that" sa jag irriterat.
Han ignorerade mig och log när han såg vem som kom ut genom bilen. Han öppnade bildörren och gick ut och hälsade på killen. Killen tittade åt mitt håll och mitt hjärta stannade. Jason fucking Maccan is back.
Jag öppnade sakta mina ögon och solljuset bländade mina ögon. Jag kunde knappt röra mig på grund av att jag hade så ont i ryggen. Det här var inte värt det, fan heller. Jag satte mig upp och såg att Sams säng var tom. Jag ställde mig upp och la mig på hennes säng istället. Sååå mycket skönare. Jag lutade mig efter min kavaj och tog fram min tändare och cigg. Jag tände cigaretten och tog ett bloss. Jag undrar vart bitchen är, hon hade behandlat mig som fucking skit igår och vanligtvis fick ingen göra så. Dörren öppnades och Sam kom upp med en bricka. På brickan stod det två glas kaffe och två tallrikar med mackor.
"Jag ser att du gjort dig hemstadd" sa hon och la brickan på nattbordet. Jag skrattade och tog ett till bloss och rökte ut.
"Jag ser att du äter dubbelt." svarade jag och hon satte sig bredvid mig på sängen.
"I'm a growing women, jag behöver all mat jag behöver" flinade hon och tog ciggen från min hand och tog ett bloss. Jag gav henne en gillande blick, och hon himlade med ögonen.
"Jag drev med dig. Hälften av det på brickan är ditt. Föresten, när kommer taxin?" Jag sträckte mig efter kaffet och tog en klunk.
"Vilken taxi?"
"Taxin som tar dig hem. Tror du att du ska ligga i min säng hela dagen? I don't think so." Hon tog sitt kaffe och fimpade ciggen.
"Jag känner mig bra här." sa jag och gjorde mig ännu mer bekväm. Det var kul att göra henne sur.
"Uhm no. Antingen tar du taxi eller så kör jag dig." Jag såg att hon kollade in min överkropp och att hon gillade det. Jag drog ner täcket lite mer så man såg hela min överkropp och hälften av mina boxers. I just loved teasing her. Hon tittade nervöst bort och tog flera klunkar av sitt kaffe.
"Skynda, vi har inte hela dagen på oss." sa hon ställde sig upp. Hon satte på sig sin skinnjacka och väntade tålmodigt på mig.
"Chill, shit." muttrade jag och ställde mig upp från sängen. Jag tog mina byxor och satte på mig dem och min skjorta. Jag drog en hand genom håret och tittade upp på Sam. Hon gjorde något på sin mobil, så jag sträckte efter mina skor och satte på dem.
"Skynda." sa Sam och kastade kavajen mot mig. Jag tog emot den och la den på min arm och ställde mig upp och gick mot dörren.
"Whoa, stopp. Även fast alla sover så får du inte ta den vägen. Dem kommer märka direkt att någon annan är i huset." förklarade hon.
"Så, du vill att jag ska hoppa från fönstret?" Jag skakad på huvudet. Jag hade lust att kasta henne genom fönstret. Fucking bitch.
"Vart annars? Genom väggen?" Hon öppnade fönstret och den kalla oktober luften kom in. Hon slingrade ner sitt ena ben och la foten på stegen.
"Varför tar du den här vägen?"
"Håll käften, och klättra ner." svarade hon och när hon var på den sista steget hoppade hon på marken.
"Bitch." mumlade jag och kastade ner kavajen och den hamnade på hennes huvud. Jag klättrade fort och smidigt ner och hon kastade den hårt på mig.
"Har du någon jävla damp?" sa jag och gick efter henne mot hennes bil.
"Det verkar som att du har det." sa hon och himlade med ögonen och satte sig på sätet. Då brast. Jag gick över till hennes sida och tog ett hårt tag i hennes händer.
"Prata med mig sådär en gång till, och du ska få se på ett brutet ben." spottade jag och hon tittade förvånat på mig, men jag såg ingen rädsla i hennes ögon. Bitch ska få se på rädsla om hon går längre än så. Ingen sa nåt och jag satte mig på passagerare sätet och tog fram en cigg och tände den. Jag tog ett bloss och rökte ut. Det gjorde mig lite lugnare.
Sam's point of view:
Jag startade bilen och körde iväg. Vad fan vad vart för fel på mig? Om det hade varit någon annan idiot som gjorde så mot mig hade brutit nacken på den. Men det var.. Attraherande på något sätt. Fast det betydde inte att det var okej. Jag skulle sparka han från bilen så fort vi kom fram till hans bil.
"Vart bor du?" frågade jag och vevade ner fönstret så all rök gick ut genom fönstret.
"Stone Road 15." mumlade han och gav mig inte ens en blick. Jag tänkte efter lite, Stone Road låg inte alls långt borta från mitt hus, och idioten sa att han bodde långt härifrån. Jag stannade bilen mitt i bilvägen och jag hörde folk tuta bakom mig men brydde mig. Vad ville den här killen mig?
"What the fuck?" sa han och tittade irriterat på mig.
"Du bor inte alls långt härifrån." sa jag sammanbitet.
"Åh, du har kommit på det. Jag tänkte väl att du skulle göra det sooner or later." flinade han.
"Vad vill du mig?" sa jag och började tappa tålamodet.
"Vad skulle jag vilja ha från dig?" sa han nonchalant som att det var nåt fel på mig.
"Jag vet inte, du fucking sov över igår natt. Hade du inte någon jävla anledning då?"
"Jag tänkte få ligg, men jag tror du är lesbisk eller nåt." retade han och jag höll på att explodera. Bilarna tutade som fan, och jag började köra igen.
"Det fanns hundra tjejer på festen, och du kom fram till mig?"
"Du såg billigast ut."
"Fuck you."
"Whenever you want, baby." Han var helt omöjlig.
"Om du vill kan vi ta en snabbis i bilen.."
"Hell no." avbröt jag honom. Vad trodde han om mig egentligen? Han känner knappt mig och hade redan på festen fått klart för sig att jag var hora. Jag antar att utseende inte är allt. Hur kunde folk stå ut med honom? Jag gasade i botten och körde förbi alla bilar. Ju fortare jag blev av med honom desto bättre. Det tog mindre än tio minuter att köra till hans hus.
"Vilket är ditt?" sa jag kort.
"Ser du den där bilen som kör in i uppfarten? Det är mitt hus." Jag svängde bilen och ställde min bil bakom bilen som just hade parkerat.
Jag tittade otåligt på Justin, men han verkade titta på vem som kom ut genom bilen.
"Ska du gå eller?"
"Inte så snabbt, babe."
"Don't call me that" sa jag irriterat.
Han ignorerade mig och log när han såg vem som kom ut genom bilen. Han öppnade bildörren och gick ut och hälsade på killen. Killen tittade åt mitt håll och mitt hjärta stannade. Jason fucking Maccan is back.
Nåå vad tycks? :) Jason maccan you guys, vad tycker ni om det? Varför blir samantha lite upprörd över det, hmm.. Iallafall blir vi jätte glada över kommentarerna, så snälla fortsätt med det <3 Nästa kapitlet kommer nog upp om två dagar men senare idag kommer vi att lägga up en teaser för den som vi troligen kommer börja göra för varje kapitel framöver.:)
/ R and I