Kapitel 7 - Run like you stole something - "I thougt we were pass this, Sammie"
Previously
"Skolan, ugh." svarade jag och satte mig på andra sidan av sängen.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
"Jag fattar inte att jag gör det här. Jag fattar inte ens att jag är vaken så här tidigt." sa jag och startade bilen.
"Shut up and drive the damn car." svarade Sam och speglade sig själv på bilspegeln.
"The. Fucking. Attitude." Jag körde in på motorvägen och sneglade på Sam som höll på att lägga på sitt läppstift.
"Vad?" Frågade hon och la tillbaka sitt läppstift i sin väska. Jag svarade inte och koncentrerade mig på vägen. Jag hade mycket att tänka på, min bror har vart spårlöst försvunnen i fyra månader och jag hade ingen hur jag skulle hitta honom eller vem som hade kidnappat honom. Jag visste inte ens om han levde fortfarande. Men jag brydde mig inte, jag skulle inte ge upp hoppet om Jaxon.
"Sväng in här." Sam avbröt mina tankar och pekade mot skolan.
"Jag föddes in den här stan, tror du jag inte vet vart skolan ligger?" svarade jag irriterat och stannade bilen.
"Du verkade lite borta. Whatever hämta mig vid tre här. Om jag inte är här så har jag antagligen kvarsittning." Med dem orden gick hon av bilen och gick in skolbyggnaden. Innan jag startade bilen igen tog jag upp mobilen och skickade ett sms till Cole. 'How's Jazzy?' Jag startade bilen och körde därifrån. Min mobil vibrerade till och jag tittade på smset Cole hade skickat. 'Bored.' Jag suckade högt och la mobilen åt sidan och började köra. Jag skulle förfölja en kille som jag antog visste var Jaxon var någonstans. Jag skulle hota honom ur all inforimation och sedan döda honom. Jag hade ingen tålamod när det kom till att hitta Jaxon. Det var så fucking sjukt, att någon kidnappar min tolvåriga bror för att hämnas på mig. Om dem ville mig något så ska dem komma till mig och fightas face to face.
Sam'a point of view:
Efter två lektioner var det rast. Fucking finally. Jag hade aldrig vart så uttråkad i mitt liv. Jag skyndade till mitt skåp för att lägga in böckerna när jag gick in i någon och tappade allt. Fuck.
"Se dig för din jävla idiot." spottade jag och lutade mig ner för att ta upp dem.
"Uh.. Förlåt." sa den manliga rösten och jag tittade upp på killen. Han hade gräsliga kläder, om Erin var här skulle hon dött av modechock. Han hade jätte tighta gröna jeans, blommig skjorta och runda glasögon. Jag ville vara lägga två finger i munnen och spy. Jag knuffade till honom lite så att jag kunde komma förbi. Mitt skåp låg precis bakom honom. Han såg chockad ut, men det var hans eget fel. Vem trodde han att han var och gick in i Samantha D'avanzo? Jag kastade in mina böcker i skåpet och tog ut min skinnjacka och gick rakt ut genom entrén. Skolgården var nästan tom, det var bara några småbarn som spelade fotboll. Det hade slutat regnat, men jag tänkte ändå inte sätta mig på en bänk eftersom att det var blött. Jag lutade mig mot den hårda skolväggen och tog upp en cigarett och tändare. Jag la ciggen mellan mina två fingrar medan jag hade den i munnen och tände. Jag tog ett bloss och kände mig mycket mer avslappnad. Jag brukade inte röka så ofta, bara ibland när jag var riktigt sugen. Jag tog ett bloss till när jag kände att någon ställde sig bredvid mig. Kan folk inte låta mig vara ifred? Jag tittade åt sidan och fick en chock. Vad fuck gjorde han här?
"Du vet väl att man inte får röka i skolan, Sammie." log Jason McCann. Hur vågade han kalla mig det där? Hur visste han ens att jag var här?
"Don't call me that." sa jag kallt och försökte att inte ha ögonkontakt med honom.
"Leker du svårfångad igen? I thought we were pass this, Sammie." log han. Han hade inte ändras alls, och såg precis likadan ut. Hans ljusbruna hår var perfekt fixat (killar och deras hår) och han hade lite stubb som han inte hade rakat, och hans honungsbruna glöd när han tittade på mig.
"Har du inga horor att knulla?" sa jag log.
"Vad behöver jag horor till när jag har dig? Du gör det minst lika bra." Jag var så här nära att slå till honom. Jag borde ha slagit till honom.
"Vad vill du ha från mig, Jason? Jag går inte på dina trick igen. Hur fan hittade du mig ens?!" halvskrek jag. Jag kokade av ilska. Hur vågade han komma hit efter det han gjorde mot mig?
"Jag vill ha dig tillbaks, därför skrev jag in mig på skolan" sa han belåtet. Han skrev in sig på skolan?! Det var redan ett helvete att gå dit innan han startade.
"Du är ett år äldre än mig, Jason. Du har inga klasser med mig. Plus, hatar du inte i skolan? "A waste of time" som du sa." spottade jag.
"Jag gör allt för att vara i din närhet, även om det betyder att jag måste gå till skolan. Och jag tog ett litet snack med rektorn, han lät mig gå i alla klasser som du gick i." Han skrattade och dem vita, raka tänderna visades. Det var länge sen jag hörde hans skratt. Det fick fortfarande mitt hjärta att hoppa över lite. Efter ett helt år kände jag fortfarande så här. Vad var det för fel på mig?
"Hur mycket mutade du honom med?" frågade jag. Jag skulle nog kunna ge honom mer pengar än Jason mutade honom med.
"Ett par hundra tusen. Vet inte, kommer inte riktigt ihåg. Men han tvekade inte i alla fall." Han slickade sig om läpparna och log snett. Det var alldeles för mycket, Marco skulle bli riktigt misstänksam om jag tog ett par hundra tusen från kontot . Jag tog ett djupt andetag och fimpade ciggen när det ringde in.
"Okej, Jason. Jag går in först, och du kommer 5 minuter efter, okej? Jag ville inte att någon ska se oss tillsammans." Jag väntade inte på svar och vände på klacken och gick in. Jag tittade bakåt och såg att han var rakt bakom mig. Jävla idiot. Jag började gå snabbare och gick till mitt skåp. Det skulle bli en jobbig skoldag. Jag slog igen skåpet hårt och gick till klassrummet.
Kort kapitel I know, men jag lovar er att kapitel 8 kommer vara långt och den är uppe redan imorgon! Det
förtjänar ni efter att ha väntat så länge. :) Så vad tyckte ni om detta kapitel, ganska tråkigt? Nästa kapitel kommer vara ganska emotinal. Stay tuned. :******
/ R and I
Kommentarer
Trackback