storiesbyri.blogg.se

 

Samantha’s point of view: 

 

”Where are we going then?” sa jag och höjde ögonbrynet.

”You’ll know when we get there.” svarade han med ett mystiskt leende på läpparna. Jag tittade ut genom fönstret och rynkade på pannan när jag såg husen vi åkte förbi. Dem såg så bekanta ut, jag kunde inte bara sätta fingret på vart det var. Ju länge vi åkte desto bekantare blev området, vart skulle han ta mig? Jag väcktes ur mina tankar när jag kände en hand på mitt lår. Jag tittade konstigt på honom och han log ett belåtet flin.

”Something wrong, Sammie?” sa han och jag blev genast irriterad när han kallade mig det. Kunde han sluta göra det? Jag hatade när folk kallade mig något annat än Sam. Jag var inte säker om jag skulle ta bort handen eller låta den vara kvar.

”You tell me” sa jag irriterat och ignorerade handen som låg på mitt lår. Jag suckade och lutade mig framåt för att sätta på radion. Jag tryckte på knappen och en okänd låt började starta. Innan det hann gå några sekunder ryckte Jason till och stängde av den och skakade på huvudet. ”I hate music” sa han och andades ut och la tillbaks handen på mitt lår. ”Okaaaay” sa jag misstänktsam och drog bak en hårslinga bakom örat. ”Unless its a party tho” la han till och log snett. ”du har inte haft uppdrag på ett tag eller hur?” sa jag och kollade mot honom. Han öppnade munnen för att säga något men innan det kom ut något stängde han den igen.

”Nå?”

”Well, jag går i skolan dumbass hur ska jag ha tid?” skrattade han.

”Since when do you care about school?”

”Since now” ljög han.

”Okej vad gjorde vi i engelska?” inte för att jag kom ihåg så värst mycket eller bryr mig, men jag visste illafall vad läraren babblade om i 2 timmar.

”Uh, vi tränade grammatik duh.” sa han och skrattade nervöst.

”Grammatik, really? Hon snackade hela lektionen om hur världen skulle vara en mycket bättre plats om alla pantade och en massa shit. Vad gjorde du i 2 timmar?” jag kunde inte hjälpa men att skratta till.

”Kollade på dig” Han och kollade på mig istället för vägen.

”Du sitter bakom mig” påminde jag honom.

”Well you have a goddamn fine back” han bet sig i läppen och blinkade med ögat.

”Oh god Jason. Jag ska be läraren att byta platser.” jag log och tänkte på vilka sjuka konversationer vi brukar ha tillsammans.

”Ingen kan byta plats på mig, im Jason” sa han med ett flin. Jag skakade på huvudet och tänkte på vilket ego killen hade, han skulle aldrig lyssnat på någon annan än sig själv. Killen hade också seriösa trust issues. ”I forgot to ask, why did you come back?” jag tänkte på hur han lämnade mig för ett år sen utan att säga farväl. ”To school or?” han lekte dum och låssades som att han inte visste vad jag pratade om. ”To town” rättade jag till honom. ”Oh” sa han och körde lite långsammare. ”Kom tillbaks för att Justin bad dig att vara med hans gäng? Eller för något annat?” innerst inne hade jag en känsla av att vad det än var så var det inte något bra. ”I came back for Justins gang. But also for you” han kollade på vägen och tittade inte ens åt mitt håll för en 1 sekund.  ”We….” innan jag ens hann avsluta min mening stannade han bilen och öppnade sin mun. ”We’re here” sa han och öppnade sin bil dörr och slängde igen den efter sig. Typiskt Jason, att inte vilja ha ett svar. Jag suckade och öppnade bil dörren och steg av och tappade hakan så fort jag såg vart vi var.

 

”You got to be kidding me?” sa jag men mest för mig själv. Han skrattade lite men ignorerade min fråga vilket bara var bättre och öppnade porten och höll den upp. ”Welcome back to the MCcanns apartment” log han och stängde dörren när jag hade gått in i porten. ”Andra vå...” jag avbröt. ”Jag vet” sa jag och väntade på att han skulle gå upp före mig i trapporna. När han sprang upp för trapporna åkte hans byxor längre ner för varje trappa han gick upp från. ”Pull up your pant dude” sa jag och skrattade. ”What? Dont you like my ass?” sa han med ett flin och kollade bak mot mig. ”Im not even going to answer that” sa jag och skakade på mitt huvud och vi gick upp dem sista trapporna. ”Jag trodde ni hade sålt lägenheten?” jag kollade fundersamt på honom, han bodde i den här lägenheten med sin bror Jack när Jason var 15-16. Han var 18 nu. ”Nope” sa han och låste upp dörren och tände hallens lampa. ”Wow, it looks just the same” Jag var här sist när jag var 15. ”Yeah I know.” svarade han och gick längre in i lägenheten. Allt var exakt det samma, samma tavlor, samma möbler, samma lukt. Det fick mig att sakna dem gamla tiderna.

 

”Can I see your room?” utan att vänta på svar började jag automatiskt gå in till hans rum. Jag öppnade sakta hans rum och blundade snabbt ögonen. Jag ville egentligen inte kolla på det här rummet, fullt med minnen, dåliga minnen.

 

Jag öppnade sakta ett öga och suckade av lättnad, det var inte lika svårt att kolla på det här rummet längre. Jag kunde känna hans kropp bakifrån och hoppade upp lite men slängde sedan mig själv på hans säng och gjorde mig bekväm. ”Fortfarande lika skön” sa jag och nickade till mig själv. ”Yup. Du verkar ligga väldigt bekvämt” sa han och log och satte sig ner på sängen. Jag nickade igen och granskade rummet, det såg exakt likadant ut. Jasons säng var ganska så stor, bredvid den lite längre bort hade han ett stort fönster med en helt otrolig utsikt och ett skåp precis framför med parfymer och säkert några pistoler. Same old. ”Så vart är Jack?” sa jag och satte mig lite upp. ”Jack, uhm, he uh...” han kollade bort och ställde sig upp och la händerna bakom nacken. ”Jack what? Oh…” jag fick direkt skuldkänslor och bet mig i läppen, han är förkrossad man kunde se det på hela hans ansikte. ”I didn’t know. Im soo sorry” jag ställde mig upp och stod helt still framför honom. ”He passed away” han svalde och kollade ner på golvet. Det blev helt blankt för mig, jag kunde inget annat än att luta mig fram och ge honom en kram. Jag kramade honom och andades in hans lukt, han luktade precis detsamma, precis samma goda parfym. Det tog en liten stund tills han besvarade kramen och kramade mig tätt om vid midjan. Jag kunde känna att min tröja fick en droppe eller två.

”I haven’t felt this since… A year ago” jag blev plötsligt i chock, Jason gråter aldrig. Jag försökte tänka efter, han hoppade av sitt gäng, hans bror dog och sen... Tog det slut mellan oss. Han släppte sakta taget om min midja och jag gjorde detsamma, vi stod bara där och kollade på varandra för ett tag. Utan att jag hade lagt märke till det hade jag sakta börjat gå bak och han hade börjat gå fram mot mig. Han lutade sig fram och särade på läpparna, han var så nära mitt ansikte att jag kunde känna hans varma andedräkt mot mig. Precis när vi var en millimeter ifrån våra läppar så…

---

PHEWW. Omg vi ber så mycket om ursäkt för den dåliga uppdateringen men vi har varit så upptagna me skolan och våra uppkommande stories att den här har tagit lite tid. MEN BE HOLD detta är bara del ett, ni får del två om förhoppningsvis imorgon eller över imorgon eftersom ni FÖRTJÄNAR det. 

Much love

 R and I