storiesbyri.blogg.se

EPILOG  - 

                                                              2 år sedan

Kapitel 1 (Nutid)

 

 

Jag stod i badrummet och höll på lägga in smutskläder i tvättmaskinerna när Erin kom in. Jag tittade uttråkad på henne. "Ska du inte åka till gallerian?" frågade jag och fortsatte lägga in smutskläderna i maskinen. Det var min tur att göra det den här veckan. "Jo men inte nu. Marco kallar oss alla till nödmöte" Förklarade Erin. Jag vände uppmärksamheten till henne igen. Marco brukade ha möte med oss alla en gång om veckan, och det var sällan nödmöten ägde rum. 

"Varför?"

"Jag vet inte. Han vill att vi alla ska mötas nere i källaren, där vi brukar vara, och då ska han berätta. Men kom nu dem väntar på oss där nere"

Jag nickade och vi båda gick ut från badrummet och ner till källaren där alla killar satt sig i soffan och Marco satt på en stol framför dem som om han skulle föreläsa något. Han tittade irriterad på oss när vi kom. "Äntligen tjejer. Sätt er" sa han med sin italienska brytning. Marco var i trettio års ålderna och hade kål svart hår och mustach. Han var ledaren i vårt gäng också, han bestämde alla beslut. Jag och Erin satte oss bredvid Joe och Kyle satt sig i soffan bredvid Luke. Alla tittade stor ögt på Marco. Han suckade högt och tände en cigarett och tog ett bloss och blåste ut innan han fortsatte. Man kunde se att han var frustrerad. 

"Bieber är i stan"  sa han och det kändes som om alla höll andan. 

"Vad fick honom att komma tillbaka?" Alla vände blicken mot Kyle. Han hade mörktbrunt hår och hade snaggade sidor och en ljus brun hudfärg som passade honom perfekt. Han hade en oförklarig min på ansiktet. 

"Jag vet inte, vi får vänta och se. Det jag vet är att han har en riktigt bra grupp. Bättre än oss, och jag har ett förflutet med den killen och han är inte pålitlig. Vi får ligga lågt för nuet. Om han kommer i attack, då går vi i attack. Förstått?" Alla nicka ofrivilligt. Jag undrade hur den här Bieber killen ser ut. Jag hade bara hört om honom, aldrig sett honom med egna ögon. Men han är den mest eftertraktade seriemördaren i USA i alla fall. 

"Och just det. Joe och Sam. Jag har ett uppdrag till båda er två. Sam du ska göra vad du är bäst på. Explodera the Richerst hus, med hela gruppen inuti. Dem killarna vill ändå alla bli av med, Och vi blir betalda femtio gram" Jag spärrade upp ögonen. 50 tusen? Jag skulle hur enkelt som helst döda dem. "Sure när ska jag göra det?" Jag pillade på mitt hår och väntade på svar från Marco. "Om två dagar. Fredag kväll. Och kom ihåg, ingen får se dig"  Jag himlade med ögonen. "Jag har gjort det här tusen gånger förut. Har jag någonsin blivit sedd? Nej." Marco gav mig en skeptisk blick men gav mig ändå ett svagt leende efteråt och vände sin blick mot Joe för att berätta hans uppdrag. Jag log och tänkte på att eftersom jag inte hade något att göra kunde jag ju följa med och shoppa med Erin? Jag lutade mig mot Erins öra. "Jag följer med dig till gallerian, okej?" Hon tittade glatt på mig med sina ljusblåa ögon. Erin hade frågat mig tidigare idag om jag ville följa med men jag hade svarat nej. 

"Yes! Du behöver ändå nya kläder. Allt du har i din garderob är bara svart." svarade hon. Jag blängde på henne, hon var en tuff tjej när hon gjorde sina uppdrag men annars var hon en modegalen söt blondin som såg ut som att hon inte ens kunde döda en fluga.

"Mötet är avslutat, ni kan nu gå. Luke jag vill att du stannar, vi två måste ta ett snack." Luke nickade och satt kvar medan vi andra ställde oss upp och gick upp till första våningen av huset.

 

"Varför måste Luke stanna?" frågade Erin och läste mina tankar.

"Han sköt Jake Hamilton igår och det var någon som såg honom." förklarade Kyle.

"Shit, han kan hamna i fängelse." utbrast jag.

"Marco försöker spåra personen som såg honom." fortsatte Joe och drog en hand genom sitt svarta hår och lutade sig mot väggen.

"Men herregud, han får inte hamna där igen. Ni alla vet vad som hände förra gången." sa Erin sorgset. Alla var tysta. Ingen av oss ville att Luke skulle hamna i fängelse, han hade blivit en helt annan person förra gången han var där och ingen ville riskera chansen att han skulle hamna där igen. Och Luke var älskad av oss alla. Han verkade tuff när man inte kände honom, men med sina närmaste vänner kunde han vara sig själv.

"Så vad ska ni två göra idag?" Jag bröt tystnaden.

"Vi ska till gymmet, vi väntar på Luke bara. Själva då?" svarade Kyle.

"Vi ska åka och shoppa, Sam här behvöer uppgradera sin garderob." babblade Erin på.

"Hey, jag gillar mina kläder! Och jag använder dem till uppdrag också." försvarade jag mig själv. Erin skakade på huvudet. Modeguddinan i henne blev nog sårad.

"Du kan INTE blanda ihop dina jobb kläder och vanliga kläder! Gud, Samantha. Du ser ut som värsta goth tjejen när du går runt med bara svarta kläder. Men du får se ut så där nu, för vi måste åka." Kyle och Joe garvade åt oss och jag gav dem fingret. Erin tog tag i sina höga rosa LITA skor som låg på golvet och en mörkblå regnjacka. Det var i mitten av oktober och det regnade varjedag. Jag förstod inte hur hon kunde gå i dem där, hon kunde halka hur enkelt som helst. Jag himlade med ögonen för andra gången idag och drog på mig mina svarta converse och min svarta skinn jacka.

 

Erin hade bilnycklarna och vi gick ut i den friska luften. Det dugg regnade lite men inte så mycket. Vi satte oss i bilen och Erin startade motorn och började köra. Jag satte på radion och det var någon okänd låt jag inte hade hört förut som gick. Jag lät det vara på. Jag sneglade på Erin, hon verkade veta vilken låt det var eftersom hon sjöng med och dansade lite försiktigt. Jag skrattade åt henne. Även fast vi var så olika var hon ändå min bästa vän. Jag tittade ut genom fönstret och kollade på alla hus vi åkte förbi. Jag kände till varenda person, och hus i den lilla stad. Dem flesta barnfamiljer höll sig inne, på grund av alla gängbråk som pågick. Vi gick av bilen när vi kom till gallerian och gick igenom entrén. Det var inte så mycket folk, dem flesta var i skolan eller jobbade antagligen. Vi hälsade på lite folk vi kände och fortsatte vidare. 

"Vart ska vi börja?" frågade jag och tittade runt. 

"Här!" Erin sprang in i en affär och började slita och dra i kläder och efter en stund hade hon massor av kläder hon ville att jag skulle pröva. "Det är bara att börja." sa hon med ett leende. "Det där kommer ta en evighet." suckade jag. "Prova dem här först" Hon ignorerade vad jag sa och gav mig ett par klänningar och jag gick in i en av omklädningsrummen. Jag satte på mig en lila åtsittande klänning som visade upp mina kurvor och gjorde mina ben bara. Jag skulle aldrig haft på mig sådant här vanligtvis, men jag kunde inte annat än att erkänna att jag såg bra ut. Jag satte upp mitt svarta hår i en tofs och gick ut ur omklädningsrummet. 

"Gud vad lång tid det tar för dig." sa Erin och log stort när hon såg mig. "Du borde verkligen ha på dig sånt oftare du ser hur snygg ut som helst Sam!" Jag log brett och snurrade runt. "Vi köper den här." sa jag. "Duh! Så klart vi ska det, så prova nu dem andra!" Jag nickade och provade allt annat och när vi kom till kassan köpte vi allt. Vi gick in i en annan affär och Erin var i en annan del av affären och tittade på kläder och jag tittade lite smått runt. När jag inte hittade något gick jag fram till Erin.
"Har du hittat nåt?" frågade hon och jag skakade på huvudet. Jag tittade mot entrén och såg en tjej och en kille i min ålder gå in i affären. Vilka var dem? 
"Erin, titta upp." Hon tittade snabbt upp och hennes blick fastnade vid tjejen och killen.
"Vilka fan är dom?" sa hon och tog inte blicken från dem.
"Ingen aning." svarade jag. Tjejen tittade åt vårt håll och tittade snabbt bort igen.
"Vi sticker." Jag la händerna i fickorna och gick nonchalant ut genom butiken. Vi gick ut ur gallerian och gick till bilen.
"Jag hatar nytt folk." sa jag sammanbitet medan jag satte mig i bilen. Erin startade bilen och började köra hemåt. 
"Jag tror dem jobbar åt Bieber." sa Erin och körde in i husets uppfart. Jag gick ur bilen och tog tag i mina påsar och låste upp dörren. 
"Jag med." svarade jag och möttes av en mörk tystnad när jag gick in i huset. 
"Ingen är hemma tror jag." Jag tog av mig skorna och jackan och dumpade påsarna på golvet.
"Hm.. Jag kollar övervåningen." Erin sprang upp och jag tog upp mina påsar igen och gick upp för trappan och när jag gick förbi Kyle's rum hörde jag röster därifrån och jag stannade till. Dörren var halvt öppen och jag kikade in och såg dem kramas. Jag blev lite förvirrad. Jag har aldrig sett dem kramas förut, men det kan vara en vänskaplig kram också. Jag slutade titta och gick vidare till mitt rum och stängde dörren bakom mig och öppnade min garderob. Erin hade rätt, det var nästan bara svart där i. Jag tog upp dem nyköpta kläderna och la dem i garderoben. Jag drog en hand genom mitt hår och tog fram min fram min mobil och satte på hörlurarna och la mig ner i sängen. Låtarna flöt på och mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Inom några minuter så sov jag.

Justin's point of view:

Jag hoppade över en flyttkartong och blev irriterad över att inget i huset var klart ännu.
"Kan ni fucking skynda, jag har inte hela dagen på mig." sa jag irriterat.
"Du kan också hjälpa till, istället för att bara stå där och klaga." svarade Chaz och tog upp grejerna från flyttkartongerna och dem andra killarna sa inget. Och dem var smarta nog att inte säga något.
"Ja, och om du slutade prata emot mig mindre och jobba mer skulle det också gått bättre." Jag skakade argt på huvudet och gick upp för trappan och gick in i det enda rum som var färdigt. Mitt kontor. Jag satte mig bakom stolen och började röka en cigarett medan jag läste ett brev från någon grupp om ett uppdrag. Det handlade om att jag skulle döda The Richerts, och jag skrattade åt det. Ingen match för mig. Jag började fundera på om jag skulle skicka någon av killarna att göra uppdraget eller om jag själv skulle ta tag i det. Det knackade på dörren och personen kom snabbt in efter ha knackat.
"Vet du varför man knackar?" sa jag och tittade på min lillasyster Jazzy. Hon hade en klänning precis strax under knäna och sitt bruna hår uppsats. Hon var inte så lik mig, men det berodde på att vi var halvsyskon.
"Justin, snälla, kan jag få gå ut och shoppa." 
"Nej." svarade jag bestämt. Jag kunde inte riskera hennes liv på något sätt.
"Jag har frågat Ryan om han kunde följa med mig och seriöst jag har suttit instängd i det här huset i två dagar. Jag vill gå ut och se solljuset." sa hon frustrerat. Det var sant att hon kände sig uttråkad, vi hade varken någon internet eller någon tv ännu. Jag kunde väl göra ett undantag.
"Är du säker på att Ryan ska följa med?" svarade jag och jag såg att hon började le.
"Jag är hundra."
"Okej då, men..." Jag hann inte avsluta min mening innan hon hoppa upp och krama om mig. Jag log lite och krama tillbaks.
"Gå nu innan jag ändrar mig." Hon lyste upp av glädje och gick ut genom dörren. Jag tog upp min iPhone och skrev ett kort sms och efter några minuter kom Bella upp.
"Du var snabb." sa jag roat och hon log. Hennes kort korta klänning gjorde mig galen.
"Du verkar trött." sa hon och började smeka mina armar. Jag svarade inte och lät henne fortsätta smeka min kropp. Jag tog tag i hennes hand och hon satte sig på mitt ena ben och vi började kyssas och jag drog sakta ner hennes klänning.

 

_______________________________________________________________________________________

 

Så det var kapitel 1! Vad tycker ni om den? :) Vill gärna ha några kommentarer innan vi lägger upp nästa kapitel.