Kapitel 11 - Run like you stole something - The Mask's
Previously:”I haven’t felt this since… A year ago” jag blev plötsligt i chock, Jason gråter aldrig. Jag försökte tänka efter, han hoppade av sitt gäng, hans bror dog och sen... Tog det slut mellan oss. Han släppte sakta taget om min midja och jag gjorde detsamma, vi stod bara där och kollade på varandra för ett tag. Utan att jag hade lagt märke till det hade jag sakta börjat gå bak och han hade börjat gå fram mot mig. Han lutade sig fram och särade på läpparna, han var så nära mitt ansikte att jag kunde känna hans varma andedräkt mot mig. Precis när vi var en millimeter ifrån våra läppar så…
Justin's point view:
Jag parkerade min fisker utan för Silent Hill Café. Jag gick ut från bilen och gick in genom entrén och tittade mig omkring efter Bella. Min blick stannade vid ett bord där Bella satt, men hon satt inte där själv. Hon satt med en lite äldre kvinna som liknade henne rätt så mycket. What the fuck? Jag hade gjort klart för henne att jag inte ville träffa hennes vänner, heller brydde jag mig inte om vem hon umgicks med. Jag gick mot dem och stannade vid bordet dem satt på, Bella tittade upp mot mig med en orolig blick. Vad var det som på gick? Jag slog mig ner vid dem och kollade mot kvinnan som inspekterade mig noga med blicken.
"Ser du något du gillar?" frågade jag och kvinnan såg tagen ut av frågan.
"Justin..." började Bella men jag höjde en hand så att hon tystnade ner sig själv. En servitris kom fram och la ner en varsin meny och log innan hon försvann därifrån. Jag slickade läpparna och tog ett djupt andetag innan jag började prata.
"Om du ville ha en trekant så skulle du bara ha sagt till mig. Jag skulle fixat en het tjej, hon ser ju fan ful ut." Kvinnan höjde ett ögonbryn och blev helt röd i ansiktet.
"Justin's that's my mom." Bellas ögon var glansiga och hon försökte att inte möta min blick. Is this some kind of a sick joke? Jag skakade på huvudet och tänkte igenom, om jag fortsatte vara oförskämd skulle kanske hennes mamma förbjuda henne från att vara min "tjej". Då skulle jag äntligen bli av med henne, jag måste använda tiden jag hade.
"That wouldn't surprise me, you look a lot alike." skrattade jag och såg att kvinnan viskade något i Bellas öra. Hon var blodröd i ansiktet av ilska. Jag bläddrade igenom sidorna och kollade på rätterna dem serverade, fucking distgustuing shit the sooner i leave the better.
"I'm not fucking kidding, Justin. She's my mom, can you stop acting like a dick for like a minute?" spottade Bella och jag höjde ett ögonbryn. Hur vågade hon prata så med mig? Jag kunde inte brytt mig mindre om det var hennes mamma eller inte. Så fort jag var klar här skulle Bella lämna mig för alltid.
"Bella let me get this straight for you. We're NOT in a relationship. You're not my girlfriend, my friend, the only thing you are is my HOE." halvskrek jag och såg tårarna rinna ner för hennes kinder men det berörde mig inte. "The only thing I need you for is fucking. I don't even like you, so what makes you think I wanna meet your mom?" Jag andades ut och Bellas mamma höll om Bella som grät.
"How dare you talk to my daughter like that?!" halvskrek hon. Jag skrattade till, I didn't have time for this shit. Mission accomplishment, finally bitch is going out from my fucking important life.
"Bella, give me the key to my house." Hon tittade upp från sin mammas axel. Hon torkade sina våta ögon med tröjärmen och tog upp nyckeln från sin ficka och kastade den på mig. Fucking bitch. Jag ställde mig upp och böjde mig ner och tog upp den och la den i min fickan.
"
"How dare you talk to my daughter like that?!" halvskrek hon. Jag skrattade till, I didn't have time for this shit. Mission accomplishment, finally bitch is going out from my fucking important life.
"Bella, give me the key to my house." Hon tittade upp från sin mammas axel. Hon torkade sina våta ögon med tröjärmen och tog upp nyckeln från sin ficka och kastade den på mig. Fucking bitch. Jag ställde mig upp och böjde mig ner och tog upp den och la den i min fickan.
"
And you know what, Bella? Don't bother come back to my house again. Ever." Jag vände mig om och började gå därifrån. Jag log för mig själv, tog ner min hand i fickan och tog upp ett cigg och tände det. Jag tog ett djupt bloss och log för mig själv och borstade av lite damm från min axel. Finally blev jag av med bitchen, jag skulle hitta en ny hoe förr eller senare, en bättre.
Hon var absolut ingen nytta för mig. Jag gick in till min bil och öppnade dörren och satte mig. Dags att fokusera på vad som var viktigt. My brother.
Samantha's point of view:
... Så ringde Jasons mobil. Han suckade i besvikelse och kollade ner på sina fickor och tog upp sin mobil.
Jag tog ett steg bakåt och tittade pinsamt åt sidan. Vad var det vi höll på med? Jag nästan kysste mitt ex. Det var något seriöst fel på mig. Jag tittade upp på Jason som hade en irriterad min på ansiktet. Han drog frustrerat en hand genom håret och mötte mig ned en orolig blick.
"I gotta go."
"Okay, where?" sa jag och tittade tålmodigt på honom.
"No, no. Jag ska gå själv, jag måste lämna av dig vid skolan." sa han och gick till sitt nattduks bord och tog fram en pistol. Jag kollade frustrerande på honom, vart fan skulle han? Så det här handlade om ett uppdrag, och han ville inte jag skulle följa med?
"I'm not fucking going back there, jag följer med." sa jag och Jason ignorerade mig och tog upp sin mobil igen.
"Shit shit shit. Du får stanna här hinner inte lämna dig i skolan" Han nästan sprang ut från rummet och jag gick efter honom. "Nu uh Jason jag vet inte vad det här är för uppdrag du försöker smita iväg på men im coming got it?" Sa jag surt och följde ändå med honom ut till porten, han brydde sig inte ens om att låsa ytterdörren. "Don't you got it with me k? And if youre coming you better stay in the car the whole time.. Got it?" Han vände mitt ord mot mig vilket bara fick mig att knyta min näve och vilja slå till honom precis där han stod. Om han inte var så bipolär skulle det kanske vara lite enklare att övertyga honom. He's fucking Crazy om han tror att jag ska stanna i bilen.
Samantha's point of view:
... Så ringde Jasons mobil. Han suckade i besvikelse och kollade ner på sina fickor och tog upp sin mobil.
Jag tog ett steg bakåt och tittade pinsamt åt sidan. Vad var det vi höll på med? Jag nästan kysste mitt ex. Det var något seriöst fel på mig. Jag tittade upp på Jason som hade en irriterad min på ansiktet. Han drog frustrerat en hand genom håret och mötte mig ned en orolig blick.
"I gotta go."
"Okay, where?" sa jag och tittade tålmodigt på honom.
"No, no. Jag ska gå själv, jag måste lämna av dig vid skolan." sa han och gick till sitt nattduks bord och tog fram en pistol. Jag kollade frustrerande på honom, vart fan skulle han? Så det här handlade om ett uppdrag, och han ville inte jag skulle följa med?
"I'm not fucking going back there, jag följer med." sa jag och Jason ignorerade mig och tog upp sin mobil igen.
"Shit shit shit. Du får stanna här hinner inte lämna dig i skolan" Han nästan sprang ut från rummet och jag gick efter honom. "Nu uh Jason jag vet inte vad det här är för uppdrag du försöker smita iväg på men im coming got it?" Sa jag surt och följde ändå med honom ut till porten, han brydde sig inte ens om att låsa ytterdörren. "Don't you got it with me k? And if youre coming you better stay in the car the whole time.. Got it?" Han vände mitt ord mot mig vilket bara fick mig att knyta min näve och vilja slå till honom precis där han stod. Om han inte var så bipolär skulle det kanske vara lite enklare att övertyga honom. He's fucking Crazy om han tror att jag ska stanna i bilen.
"Is that clear?" fortsatte han som om det vore en order och öppnade bilen och stängde igen dörren efter sig. "Cristall" andades jag ut till mig själv i tystnad och hoppade sedan snabbt in i bilen med honom.
Jag kände efter mina fickor och spärrade upp mina ögon när jag kom på att jag hade glömt min pistol i mitt skåp. "Jason, i fucking forgot my gun in my locker! And i don't have my keys either!" Jag skakade på huvudet, this cant be happening. "So what?!" Han gasade bilen framåt och körde som om det vore en racer tävling. Han körde på 100 km/ i timmen efter bara några sekunder, vi skulle bli tagna av cops vilken sekund som helst. "Why would you even need your gun? You're staying in the car when we get there!" Han spände sina käkar och svalde hårt killen var stressad men för vad visste jag verkligen inte.
"Jason can you slow down just a bit, or we'll have to get thru with the cops" jag sneglade på honom men farten sänktes aldrig. Han skrattade lite och tillslut sänktes farten lite. "Ha! When the cops see my car they'll now IM Jason and they will let me go" han höjde farten och fortsatte att kolla åt sidorna, som om han letade efter något, eller någon. "The text" började jag och ingen ansiktsuttryck visades på hans ansikte. "Vad stod det?" Jag skulle göra allt för att distrahera killen, för så det såg ut behövdes det. "Non of your buissnes" sa han med en irriterad röst. Vi satt i en obekväm tystnad och det var lite obehagligt att vara här just nu. Jag kunde se på Jason ansikte att han var både stressad och frustrerad. Han höll hårt i ratten, överdrivet hårt och tittade på bilklockan var femte sekund. Jag undrade vad för uppdrag Justin hade skickat honom på, för att jag har aldrig sett honom så här förut. Han började gasa i farten och jag trycktes bakåt i sätet, för att bilen åkte så fort.
"Jason, calm down." Jag la min hand mjukt på hans arm. "Wherever we're going, we'll be in time. Döda inte oss innan vi ens han har kommit fram." fortsatte jag och han ignorerade mig totalt. Han puttade bort min hand, och jag höjde ett ögonbryn. Fucking dick, förlåt för att jag försöker få oss att komma fram levande. Jag skakade på huvudet och vände mig mot fönstret. Allt gick förbi så fort, jag visste inte ens vart vi var någonstans längre, och vi hade kört i minst tio minuter. Det förvånande mig att inte en polis hade stoppat oss ännu, det var lunchtid och många var ute. Fast i andra sidan så körde Jason en Ferrari med 140km/h och dem skulle inte hinna ifatt oss. Jag märkte att bilen började sakta ner lite och jag kunde se vart vi var någonstans genom fönstren. "Silent Hill Bridge" stod på en skylt vi åkte förbi. Silent Hill Bridge var också en av ställena som vanligt folk inte vågade åka förbi, många gäng möttes upp här och såna möten slutade oftast med att någon dog. Jason stannade bilen mitt i bron och öppnade bildörren men gick inte av.
"Be a good girl, and stay in the fucking car. This will get ugly" sa Jason och svalde innan han gick av och stängde dörren bakom sig. Vem trodde han att han var och säga åt mig vad jag ska göra? Jag har gjort hundratals uppdrag och dödat lika många och han tror inte att jag kan klara av detta? Jason have gone mad, om han tror att jag ska stanna kvar i bilen. Jag öppnade bil dörren och ställde mig upp och den kalla luften kylde mig. Vattnet nedanför bron var halvt täckt med is och resten var blått. Jason stod ett par hundra meter framåt och med ryggen mot. Jag började gå snabbare mot honom och någon minut senare var jag framme och ställde mig bredvid honom. Jag tittade upp på Jason och hans ansikte var oläsligt men han ögon avslöjade honom. Dem glänste av rädsla och han tittade inte ens på mig , jag tror inte ens han märkte att jag var där. Han ögon var fokuserade framåt mot den fara som var på väg. Jag tittade förvirrat framåt och fick en chock. En hel flock med svart klädda män var på väg mot oss, dem gick i en fyrkant som om dem gömde något i mitten. Det såg ut som en fucking armé, men det kanske var tjugo personer. Och Jason som sa att jag skulle stanna i bilen, ha, han skulle inte kunna klarat av dem alla ensam.
"I guess we have to fight them all." sa jag och Jason ryckte till som om jag hade väckt honom från något. Han tittade åt mitt håll och blinkande ett par gånger innan han öppnade munnen.
"What the fuck, Sam?! I told you to stay in the damn car, I got this. Now go back." sa Jason men lät inte lika självsäker längre.
"I got this?! They are fucking 20, you should be happy I'm here to help you out." Han svarade mig inte och tittade på männen som nu var framme framför oss. Men det var något som inte stämde, varför skulle Justin de Jason ett sånt här uppdrag? Han skulle ju dö om han var själv. Männen delade sig i mitten och en man med en mask stod där i mitten. Mannen med masken gick mot oss så att han stod ännu närmare medan dem andra stod kvar där dem var. Hans mask såg ut som en figur jag hade sett från någon skräckfilm. Riktigt obehagligt.
"It's a pleasure to meet you again Mr.McCann, and I see that you have company with you." Hans mörka röst hade en italiensk brytning, han lät att vara runt Marcos ålder.
"The pleasure is all on me Mr. A. So what do you have on your heart?" svarade Jason och jag kunde höra sarkasmen i hans röst. Jag log svagt och undrade vad hans riktiga namn är. Får väl tvinga ut det från Jason senare.
Mr. A lät inte som att han gillade Jasons sarkasm.
"You still have that fucking attitude. It can get you killed, you know?" Mr. A lät arg.
"It's funny, because I've had the same attitude for 18 years and look at me. I'm here. Alive." svarade Jason och log.
"After all, you're Jason McCann."
"Fucking right I am."
"Anyway, I think you know the reason I got you out here today. Did you find him?" Jag tittade upp mot Jason, vem snackade dem om? Om han ville att Jason skulle vara här idag så har altså Justin inte gett honom uppdraget.
"No, I haven't. He's not in this town. But I still have five years left to find him." Mr. A skakade på huvudet.
"Du är en McCann, du borde kunna hitta honom på nolltid."
"He's a though one, du vet själv som har letat efter honom i två år." Sa Jason nonchalant och borstade av damm från hans axel. Jag höjde ett ögonbryn åt killen med masken som stod där helt lugn. Han började tänka och gick fram och tillbaka. "So you're telling me you have no idea of where the boy is?" Han la armarna i kors och granskade mig lite och vände sedan sitt huvud mot Jason. "Like i said, he's impossible" Jason stod där med rynkade ögonbryn och knyten näve, beredd på att slå någon vilken sekund som helst. Jag tog ett steg åt sidan så att killen med masken kunde se mig bättre istället för att stå bakom hälften av Jasons rygg. "I don't wanna interrupt, but...." Innan jag ens hann avsluta min mening började mask mannen öppna sin mun. "Then dont" hans ord stelnade. Jag kollade på honom med en sur min och tog ett djupt andetag och fortsatte. "But who are we talking about here?" Sa jag och kollade konstigt på Jason som såg ut att vilja bryta min hand vilken sekund som helst. Han spände sina käkar och svalde hårt medan han tog tag i min arm. "Don't talk to my hoe, she doesn't know anything" Jason kollade inte ens på mig, skulle jag spela med som hans hora? "Really? She's a hoe? Cause what i remember is that she's Samantha D'avanzo, your ex girlfriend" jag tappade hakan och kollade surt på Jason, har han berättat om oss.
"I guess we have to fight them all." sa jag och Jason ryckte till som om jag hade väckt honom från något. Han tittade åt mitt håll och blinkande ett par gånger innan han öppnade munnen.
"What the fuck, Sam?! I told you to stay in the damn car, I got this. Now go back." sa Jason men lät inte lika självsäker längre.
"I got this?! They are fucking 20, you should be happy I'm here to help you out." Han svarade mig inte och tittade på männen som nu var framme framför oss. Men det var något som inte stämde, varför skulle Justin de Jason ett sånt här uppdrag? Han skulle ju dö om han var själv. Männen delade sig i mitten och en man med en mask stod där i mitten. Mannen med masken gick mot oss så att han stod ännu närmare medan dem andra stod kvar där dem var. Hans mask såg ut som en figur jag hade sett från någon skräckfilm. Riktigt obehagligt.
"It's a pleasure to meet you again Mr.McCann, and I see that you have company with you." Hans mörka röst hade en italiensk brytning, han lät att vara runt Marcos ålder.
"The pleasure is all on me Mr. A. So what do you have on your heart?" svarade Jason och jag kunde höra sarkasmen i hans röst. Jag log svagt och undrade vad hans riktiga namn är. Får väl tvinga ut det från Jason senare.
Mr. A lät inte som att han gillade Jasons sarkasm.
"You still have that fucking attitude. It can get you killed, you know?" Mr. A lät arg.
"It's funny, because I've had the same attitude for 18 years and look at me. I'm here. Alive." svarade Jason och log.
"After all, you're Jason McCann."
"Fucking right I am."
"Anyway, I think you know the reason I got you out here today. Did you find him?" Jag tittade upp mot Jason, vem snackade dem om? Om han ville att Jason skulle vara här idag så har altså Justin inte gett honom uppdraget.
"No, I haven't. He's not in this town. But I still have five years left to find him." Mr. A skakade på huvudet.
"Du är en McCann, du borde kunna hitta honom på nolltid."
"He's a though one, du vet själv som har letat efter honom i två år." Sa Jason nonchalant och borstade av damm från hans axel. Jag höjde ett ögonbryn åt killen med masken som stod där helt lugn. Han började tänka och gick fram och tillbaka. "So you're telling me you have no idea of where the boy is?" Han la armarna i kors och granskade mig lite och vände sedan sitt huvud mot Jason. "Like i said, he's impossible" Jason stod där med rynkade ögonbryn och knyten näve, beredd på att slå någon vilken sekund som helst. Jag tog ett steg åt sidan så att killen med masken kunde se mig bättre istället för att stå bakom hälften av Jasons rygg. "I don't wanna interrupt, but...." Innan jag ens hann avsluta min mening började mask mannen öppna sin mun. "Then dont" hans ord stelnade. Jag kollade på honom med en sur min och tog ett djupt andetag och fortsatte. "But who are we talking about here?" Sa jag och kollade konstigt på Jason som såg ut att vilja bryta min hand vilken sekund som helst. Han spände sina käkar och svalde hårt medan han tog tag i min arm. "Don't talk to my hoe, she doesn't know anything" Jason kollade inte ens på mig, skulle jag spela med som hans hora? "Really? She's a hoe? Cause what i remember is that she's Samantha D'avanzo, your ex girlfriend" jag tappade hakan och kollade surt på Jason, har han berättat om oss.
"Have you told him?!" Viskade jag högt och slog honom på armen. Han böjde sig fram till mitt öra och viskade. "He knows everything about everyone. I haven't told him anything, and don't talk Sam, it'll make things worse." han backade från mitt öra och kollade frågande på mask mannen. "Don't bring up the past now."
"I didn't hire you to be slow Jason, I want you to find him as soon as possible. And if he's not in this town, what are you still doing here?" Mr. A lät som att han kunde döda en av oss vilken sekund som helst. Vilket i för sig han kan, han har ju fan tjugo män bakom sig.
"I have to do some business here." svarade Jason kallt.
"Business? With who?"
"Just some stuff. Nothing I would tell you, cuz you wouldn't care."
"Hm.. Something is really odd here and I wanna know what. I wasn't born yesterday, McCann. After fifteen years in this lifestyle, I can surely tell when someone's lying to me."
"What reasons do I have to lie?"
"Maybe you're protecting this young lady here." Han nickade mot mig och jag svalde hårt. No no no, jag vill inte bli inblandad. Det var dumt nog att börja prata första gången.
"No." svarade Jason kort.
"I know everything, McCann. You would do anything for that girl, stupid boy. I thought you would know better."
Jag tittade ännu en gång upp mot Jason. Skulle han verkligen göra vad som helst för mig? Fast då skulle han inte göra så mot dig, Sam. Mina tankar avbröts av Jason som skrattade. Hur fan kunde han skratta i den här situationen?
"It's funny, because once up on time you were exactly like me. You would die for that girl you loved, but too bad she died before you." Mr. A knöt sina nävar och vände sig mot sina män. Han gjorde ett tecken mot dem och två av männen sprang mot oss. Fuck, hade Jason glömt sin pistol i bilen eller?. Jag såg den där när jag gick av bilen. Vi får väl använda våra händer. Jason nickade mot mig. Dem två männen gjorde en volt i luften och landade ner på marken och tog fram sina svärdar. What the actually fuck. Vem använde svärd nuförtiden? Dem landade framför oss och riktade svärden mot oss. Jag tog ett steg bakåt och tog ett djupt andetag. Come at me, bitches. Jason sparkade till en av killarnas hand och svärdet flög upp i luften. Killen som stod framför mig försökte träffa mig med svärdet, men jag hoppade snabbt åt sidan. Han riktade svärdet mot mitt huvud istället och jag duckade och sparkade honom hårt mellan benen. Mannen skrek av smärta och landade på sina knän och tappade svärdet. Jag tog snabbt upp svärdet från marken och granksade den en stund, det här shitet var vasst. Jag riktade den mot mannen som låg på golvet. "you'll regret you ever tried to kill, sam. Have fun in hell bitch" jag högg honom i halsen och drog sedan ut svärdet och kastade den åt sidan så att han kunde förblöda till döds. Ännu en till person på min lista. I'm so going to hell.
"I didn't hire you to be slow Jason, I want you to find him as soon as possible. And if he's not in this town, what are you still doing here?" Mr. A lät som att han kunde döda en av oss vilken sekund som helst. Vilket i för sig han kan, han har ju fan tjugo män bakom sig.
"I have to do some business here." svarade Jason kallt.
"Business? With who?"
"Just some stuff. Nothing I would tell you, cuz you wouldn't care."
"Hm.. Something is really odd here and I wanna know what. I wasn't born yesterday, McCann. After fifteen years in this lifestyle, I can surely tell when someone's lying to me."
"What reasons do I have to lie?"
"Maybe you're protecting this young lady here." Han nickade mot mig och jag svalde hårt. No no no, jag vill inte bli inblandad. Det var dumt nog att börja prata första gången.
"No." svarade Jason kort.
"I know everything, McCann. You would do anything for that girl, stupid boy. I thought you would know better."
Jag tittade ännu en gång upp mot Jason. Skulle han verkligen göra vad som helst för mig? Fast då skulle han inte göra så mot dig, Sam. Mina tankar avbröts av Jason som skrattade. Hur fan kunde han skratta i den här situationen?
"It's funny, because once up on time you were exactly like me. You would die for that girl you loved, but too bad she died before you." Mr. A knöt sina nävar och vände sig mot sina män. Han gjorde ett tecken mot dem och två av männen sprang mot oss. Fuck, hade Jason glömt sin pistol i bilen eller?. Jag såg den där när jag gick av bilen. Vi får väl använda våra händer. Jason nickade mot mig. Dem två männen gjorde en volt i luften och landade ner på marken och tog fram sina svärdar. What the actually fuck. Vem använde svärd nuförtiden? Dem landade framför oss och riktade svärden mot oss. Jag tog ett steg bakåt och tog ett djupt andetag. Come at me, bitches. Jason sparkade till en av killarnas hand och svärdet flög upp i luften. Killen som stod framför mig försökte träffa mig med svärdet, men jag hoppade snabbt åt sidan. Han riktade svärdet mot mitt huvud istället och jag duckade och sparkade honom hårt mellan benen. Mannen skrek av smärta och landade på sina knän och tappade svärdet. Jag tog snabbt upp svärdet från marken och granksade den en stund, det här shitet var vasst. Jag riktade den mot mannen som låg på golvet. "you'll regret you ever tried to kill, sam. Have fun in hell bitch" jag högg honom i halsen och drog sedan ut svärdet och kastade den åt sidan så att han kunde förblöda till döds. Ännu en till person på min lista. I'm so going to hell.
Jag tittade åt sidan och såg att Jason hade dödat den andra killen, men ändå låg han knä böjt nere på marken. Hans ena hand var på marken för att hålla upp sig och den andra var på hans mage. Jag sprang snabbt emot honom och kollade på vad som hade hänt på hans mage. Han hade fått ett stort blodigt sår på sitt revben. Han försökte visa att det inte gjorde ont, men jag visste att det gjorde för jävligt ont.
"You'll be fine okay, bab.. Jason. Vi måste bara ta igenom oss det här." viskade jag i hans höra. Jag kunde känna den ljuva doften från hans hår. Samma shampo som förrut.
"I'm okay, Samantha. It's not a big deal." svarade Jason och hans röst var svag.
"Are you guys done, yet? I'm about to puke." avbröt Mr. A och jag var så nära att ge honom fingret. Fast det skulle inte vara en så bra idé, om jag inte ville ha alla män efter mig. Jag försökte ignorera hans prat och fokusera mig på Jasons sår. Jag drog sakta upp hans t-shirt och han blundade hårt. Såret såg djupt ut, och det rann blod. Jag måste komma på ett sätt att stoppa blodet innan han förblöder. Jag tog av mig min kofta och rullade ihop den till en boll och la den sedan över hans sår och tryckte den löst mot hans mage. Han stönade av smärta och andades häftigt. "Vad du än gör, vad som än händer får du inte röra på dig" jag tog ett djupt andetag och hörde en bil komma närmare oss. Hade han mer backup? Seriöst dem var redan 18 personer behövde dem mer?
"You'll be fine okay, bab.. Jason. Vi måste bara ta igenom oss det här." viskade jag i hans höra. Jag kunde känna den ljuva doften från hans hår. Samma shampo som förrut.
"I'm okay, Samantha. It's not a big deal." svarade Jason och hans röst var svag.
"Are you guys done, yet? I'm about to puke." avbröt Mr. A och jag var så nära att ge honom fingret. Fast det skulle inte vara en så bra idé, om jag inte ville ha alla män efter mig. Jag försökte ignorera hans prat och fokusera mig på Jasons sår. Jag drog sakta upp hans t-shirt och han blundade hårt. Såret såg djupt ut, och det rann blod. Jag måste komma på ett sätt att stoppa blodet innan han förblöder. Jag tog av mig min kofta och rullade ihop den till en boll och la den sedan över hans sår och tryckte den löst mot hans mage. Han stönade av smärta och andades häftigt. "Vad du än gör, vad som än händer får du inte röra på dig" jag tog ett djupt andetag och hörde en bil komma närmare oss. Hade han mer backup? Seriöst dem var redan 18 personer behövde dem mer?
Jag kollade åt sidan och såg en fisker närma sig oss, den var bekant och jag kunde svära på att jag hade sett den förut. Medan jag höll min hand över Jasons mage för att hålla kvar koftan kollade jag mot Mr. A. Han var chockad, för chockad för att vara hans backup. Jag höjde ett ögonbryn mot Jason, något var inte rätt och vi båda var försvarslösa just nu. Fiskern stannade en meter framför mig och Jason, jag höll andan och väntade på att se hans backup, vi var döda. Jason hade slutit sina ögon, säkert för svag för att hålla upp dem just nu. "Yo, move your ass" skrek en manlig röst från bilen. Jag tappade hakan och ställde mig sakta upp. "Justin....?" Vi var räddade, typ. Han skulle hjälpa oss genom det här, eller?. "Sam get the fuck out of the way, You having a picknik or? Fucking move i don't have all day." Skrek han och tutade flera gånger. Jag la båda händerna på mina öron, har han blivit galen?. "Oh my god, chill The fuck down!" Skrek jag genom det jävla oljudet han skapade. Han slutar med att tuta och kollade på mig med den värsta blicken. "What is the whole fucking town doing here? Y'all praying for your own souls, god damn motherfucker Sam you piss me off." Kan han sluta skrika och hjälpa oss här, Jason ligger fan och blöder!
"Justin shut the fuck up, and come and help Jason, he's bleeding for hell sake". Jag tryckte min kofta hårdare mot såret och Jason stönade ännu en gång av smärta. Jag hörde steg bakom oss och jag vände huvudet snabbt. Justin hade gått ut från bilen och stod nu bakom mig.
"Any help?" frågade jag. Han vände sin blick mot Jason och snabbt tillbaka till mig.
"Do you think I give a fuck about y'all? I just want to see what's going on here, who's these guys anyway?" Justin nickade mot männen och jag tittade upp mot dem. Jag märkte att Mr. A hade gömts sig bland männen igen.
"J-uustin leaa-ve iits.." stammade Jason och jag tystade ner honom. Han var alldeles för svag för att prata.
"Y'all niggas need to fucking move, I have meeting to attend in city." Han skakade irriterat på huvudet.
"Why don't you attend our meeting, Justin?" Mr. A steg ut från gruppen av män och visades sig igen.
"Holy fuck.." viskade Justin men tillräckligt högt så att jag kunde höra honom. Han såg nästan... Rädd ut? Var Justin för än gångs skull rädd? Rädslan från hans ansikte försvann snabbt och nu var han oläslig. Han tog ett steg bakåt och kollade ner på mig. "Thanks for the fucking warning" han kollade ner på mig och Jason. Han tog ett till steg bak men Mr. A höjde handen som ett tecken på att hana sksulle stoppa vart han var och tog själv ett steg framåt. Mr. A skrattade en stund och började att applådera. "Who would know, that justin would hide in his home town? How stupid" skrattade Mr. A högt. "Stupid? It kept me from from you for two years now. Your the only stupid thing here. And lets not forget those down there" Justin borstade av smuts från hans axel och kollade ner på oss. Jag rynkade ögonbrynen, menade han oss? What a dick. "Do you remember what i said? Two years ago?" Mr. A såg belåten ut.
"Any help?" frågade jag. Han vände sin blick mot Jason och snabbt tillbaka till mig.
"Do you think I give a fuck about y'all? I just want to see what's going on here, who's these guys anyway?" Justin nickade mot männen och jag tittade upp mot dem. Jag märkte att Mr. A hade gömts sig bland männen igen.
"J-uustin leaa-ve iits.." stammade Jason och jag tystade ner honom. Han var alldeles för svag för att prata.
"Y'all niggas need to fucking move, I have meeting to attend in city." Han skakade irriterat på huvudet.
"Why don't you attend our meeting, Justin?" Mr. A steg ut från gruppen av män och visades sig igen.
"Holy fuck.." viskade Justin men tillräckligt högt så att jag kunde höra honom. Han såg nästan... Rädd ut? Var Justin för än gångs skull rädd? Rädslan från hans ansikte försvann snabbt och nu var han oläslig. Han tog ett steg bakåt och kollade ner på mig. "Thanks for the fucking warning" han kollade ner på mig och Jason. Han tog ett till steg bak men Mr. A höjde handen som ett tecken på att hana sksulle stoppa vart han var och tog själv ett steg framåt. Mr. A skrattade en stund och började att applådera. "Who would know, that justin would hide in his home town? How stupid" skrattade Mr. A högt. "Stupid? It kept me from from you for two years now. Your the only stupid thing here. And lets not forget those down there" Justin borstade av smuts från hans axel och kollade ner på oss. Jag rynkade ögonbrynen, menade han oss? What a dick. "Do you remember what i said? Two years ago?" Mr. A såg belåten ut.
"Jason?" Viskade jag till honom. Han svarade inte utan öppnade bara sina ögon. Jag andades ut av lättnad, han var fortfarande här. "Justin, can you chit chat a little faster? Jason needs medical help here!" Jag kollade efter om han hade en pistol någonstans runt om sig och såg en bakom hans ficka. Varför använde han inte den?!
"Wait a second, if you didn't know I was here, what are you doing here in town? Looking for a new wife, oh I forgot, you're still not over your last one." Sa Justin och log svagt. Han lekte verkligen med elden.
"I would've killed you, but I don't want to end the game" svarade Mr. A med en sarkastisk röst. Jason låg fan och blödde och dem snackade om spel?! Brydde sig ingen? Jag slutade lyssna på deras konversation och vände mig till Jason. Han hade stängt sina ögon.
"Wait a second, if you didn't know I was here, what are you doing here in town? Looking for a new wife, oh I forgot, you're still not over your last one." Sa Justin och log svagt. Han lekte verkligen med elden.
"I would've killed you, but I don't want to end the game" svarade Mr. A med en sarkastisk röst. Jason låg fan och blödde och dem snackade om spel?! Brydde sig ingen? Jag slutade lyssna på deras konversation och vände mig till Jason. Han hade stängt sina ögon.
"Jason please.." Jag skakade lite på hans ansikte och han öppnade sina ögon igen.
"Don't fall asleep, please, we'll get out of here as soon as possible." Jag smekte hans kind med min tumme och han log ett svagt leende. Om jag kunde skulle jag bära honom till bilen men han var för tung för det. Därför behövde jag Justins hjälp, men han var inte så mycket till att hjälpa. "Do you still remember Justin? Wha" Mr. A lät bet i said back then " Mr. A lät belåten. "Killing The loved ones before me" svarade Justin nonchalant. "But we all know i don't have any so what stops you?" Jag slog mig själv i pannan, vid den här takten skulle vi alla dö. Vad fan var det här för uppdrag.
"Don't fall asleep, please, we'll get out of here as soon as possible." Jag smekte hans kind med min tumme och han log ett svagt leende. Om jag kunde skulle jag bära honom till bilen men han var för tung för det. Därför behövde jag Justins hjälp, men han var inte så mycket till att hjälpa. "Do you still remember Justin? Wha" Mr. A lät bet i said back then " Mr. A lät belåten. "Killing The loved ones before me" svarade Justin nonchalant. "But we all know i don't have any so what stops you?" Jag slog mig själv i pannan, vid den här takten skulle vi alla dö. Vad fan var det här för uppdrag.
"Thats why im ending your life today" jag kollade chockad mot Justin. Varför snackade dem med varandra i första början? Varför tar inte Justin sin bil och åker härifrån? Varför har dem ett förflutet? Men främst av allt, vem var den här mannen? Jag kokade av ilska, om Jason dör.... Om han tar sitt sista andetag här lovar jag att jag kommer ta allas liv. Om Jason tar sitt sista andetag här gör alla det. "Now.. What should i do with you three?" Jag kollade surt mot Mr. A, han blev jobbigare för varje sekund. "Why don't you throw me down the bridge and let me die?" Föreslog Justin sarkastiskt. Killen var en idiot och det kunde alla enas om. "Now that's an good idea!" Mr. A lyste upp och skrattade lite till och kollade bak mot hans backup. "Ta dem" sa han och minst 15 av dem kom emot oss. Dem? Var det inte bara Justin dem skulle slängas. "Woah, stop it right there" sa Justin till 7 av dem som var några meter ifrån honom. "If your seriously stupid enough to think that you can throw me overboard you have a mental illness. Now listen carefully, nobody will throw justin over the bridge. Ill jump myself" var han dum i hela sitt fucking huvud. "Justin what The fuck? Don't be stupid you can beat them!" Skrek jag, vi alla skulle dö snart. Han skrattade lite innan han svarade. "Sam, they would only be stupid enough to throw me over the bridge. They'll now ill come and find them and kill them" Han tog ett djupt andetag och närmade sig kanten av bryggan. "Sam, Jason, we'll met in hell" han kollade ner mot vattnet och ställde sig upp på metall staketet.
"Don't!!" Jag visste att det var omöjligt att stoppa honom. För om han inte hoppade, skulle dem putta honom. "Oh, by the way. If you float up, we'll shot you. So either you drown, or you'll get shot in the head." Mr. A lät för belåten för att vara sant. "Ill tell your wife you Said hi" en sekund gick efter hans mening och han hoppade. Han var borta, och vilken sekund som helst skulle han dö. Alla män sprang med sina pistoler mot staketet och höll dem stadiga och beredda på att skjuta. Ljudet av Justins plask kom aldrig och det fick mig att undra hur långt ner det var. Tillslut kom ljudet av hans plask och jag fick nästan tårar i ögonen, jag och Jason stod på tur.
"Now, make it quick" beordrade Mr. A. Jag tog ett djupt andetag och ställde mig upp. "Let Jason go" medan jag sa dem orden tänkte jag efter, varför kom Jason hit? Varför hatade Mr.A Justin och Jason så mycket? "Quit the bull" männen kollade mot Mr. A med en road blick. "Han valde att drunkna." Sa killarna och skrattade. "There is no more Justin bieber to worry about" jag hjälpte Jason upp på fötter men det kändes nästan omöjlig, han var för svag. Hans hand var över min axel och ungefär hälften av hans vikt var på mig. "You fucking idiot, you may drown also" spottade jag mot Mr. Fucking A och tog mig och Jason mot staketet. Jasons ögon var slutna, som om han inte levde längre. Tårar fylldes upp mina ögon. "Jason?" Jag kände tårar rinna ner för mina kinder, jag hatade att gråta. Männen stod bakom oss beredda på att putta ner oss "Any last words?" Jag kunde svär på att Mr. A log. "Sam... I" innan Jason hann säga klart hans menning puttade dem hårt ner oss.
Jag höll hårt i Jason medan vi föll. Jag skrek till mina lungor inte kunde få fram ord, det här var min värsta mardröm. Att drunkna är det värsta sättet att dö på, och vad som gjorde saken värre är att jag inte kunde simma mig ut från det här. Det visste Jason, fast vad kunde han göra åt det? Han var tio gånger svagare än mig och jag visste inte om han skulle klara sig genom det här. Jag visste inte om jag skulle klara mig. Det kändes som att vi föll i timmar, och jag släppte inte taget från Jasons arm. Det är svårt att andas, och jag kunde se döden i ögonvrån. Mina ögon tårades och jag blundade hårt. Då hamnade vi i vattnet, och det kändes som att någon hade kastat en sten på mitt ansikte. Det gjorde så jävla ont, och vattnet var iskallt. Jag öppnade ögonen och försökte leta efter Jason under vattnet med ögonen. Jag såg honom inte någonstans, och fick genast panik. Vart var han? Hade han sjunkit till botten? Hade inte klarat hoppet och dött? Syret höll på att ta slut från min hjärna och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag försökte fladdra med armarna för att komma uppåt men det misslyckades. Jag kommer att dö nu, det här var slutet för mig. Jag stängde mina ögon och lät mig själv sjunka, dö med andra ord. Helvetet kan inte vara värre än själva livet, jag skulle klara mig där.
Jag kände två armar runt min midja och började dra mig uppåt. Vi hade ännu inte kommit upp från vattnet. Det kändes som att jag kvävdes och sakta gick livet ur mig. Jag kunde knappt öppna ögonen. Personen som höll i mig tog upp mig på land. Det var svårt och lättande att få allt syre tillbaks på samma gång. Jag spottade upp vatten från min mun och öppnade sakta ögonen. Solen bländade mina ögon och jag satte mig långsamt upp. Mina ögon letade efter personen som drog mig upp och vände mig för att titta bakom mig. Jag fick syn på Jasons ansikte och hoppade upp av glädje. Jag drog honom in i en kram, och kramade honom hårt.
"I thought I lost you.." viskade jag och tårarna brändes bakom mina ögon.
"Sam..
"I love you, Jason." Jag tryckte mina läppar mot hans och alla känslor brusade upp inom mig. Jag kunde inte själv fatta att jag hade släppt bomben. Att jag sa att jag älskade honom. Då slog det mig. Han kanske inte älskade mig tillbaks. Jag drog mig ifrån honom.
"You didn't say that you love me back." sa jag. Hans min var oläslig.
"Because I don't." svarade han och det kändes som att mitt hjärta gick i bitar.
"What?" andades jag.
"Look at my clothes, Sam." Jag tittade ner på hans kläder och sedan bort. Jag tittade överallt än på honom. Hur kunde jag vara så dum? Det var ju Justin som räddade mig, inte Jason. Jag slog mig själv på pannan av dumhet. Jag kysste honom for hell sake! Jag vände ryggen mot honom och gick fram och tillbacks. Vi stod på en av broarnas ben och jag stod så långt bort från honom så möjligt. Då slog det mig ännu en gång, och jag spärrade upp mina ögon åt Justin. Hur kunde jag glömma?
"J-j-ustin wh-e-eres Jason?"
"I think he's dead. He's been down there for minutes." Jag tappade andan, Jason var död.
Jag kände två armar runt min midja och började dra mig uppåt. Vi hade ännu inte kommit upp från vattnet. Det kändes som att jag kvävdes och sakta gick livet ur mig. Jag kunde knappt öppna ögonen. Personen som höll i mig tog upp mig på land. Det var svårt och lättande att få allt syre tillbaks på samma gång. Jag spottade upp vatten från min mun och öppnade sakta ögonen. Solen bländade mina ögon och jag satte mig långsamt upp. Mina ögon letade efter personen som drog mig upp och vände mig för att titta bakom mig. Jag fick syn på Jasons ansikte och hoppade upp av glädje. Jag drog honom in i en kram, och kramade honom hårt.
"I thought I lost you.." viskade jag och tårarna brändes bakom mina ögon.
"Sam..
"I love you, Jason." Jag tryckte mina läppar mot hans och alla känslor brusade upp inom mig. Jag kunde inte själv fatta att jag hade släppt bomben. Att jag sa att jag älskade honom. Då slog det mig. Han kanske inte älskade mig tillbaks. Jag drog mig ifrån honom.
"You didn't say that you love me back." sa jag. Hans min var oläslig.
"Because I don't." svarade han och det kändes som att mitt hjärta gick i bitar.
"What?" andades jag.
"Look at my clothes, Sam." Jag tittade ner på hans kläder och sedan bort. Jag tittade överallt än på honom. Hur kunde jag vara så dum? Det var ju Justin som räddade mig, inte Jason. Jag slog mig själv på pannan av dumhet. Jag kysste honom for hell sake! Jag vände ryggen mot honom och gick fram och tillbacks. Vi stod på en av broarnas ben och jag stod så långt bort från honom så möjligt. Då slog det mig ännu en gång, och jag spärrade upp mina ögon åt Justin. Hur kunde jag glömma?
"J-j-ustin wh-e-eres Jason?"
"I think he's dead. He's been down there for minutes." Jag tappade andan, Jason var död.
ÄNTLIGEN AHH. Finally är det här kapitlet klart. Jag vet att vi har varit väldigt dåliga med uppdateringen och det SKA ändras!! Vi båda har bestämt och ska verkligen att försöka lägga ut kapitler oftare och snabbare! En förändring ska hända! IALLFALL så är det här ett jätteeee långt kapitel, biggest one so far och vi hoppas ni gillar den. Vi är jätte tacksamma mot alla snälla kommenttarer och ÄLSKAR ER FÖR DET.
Much love
R and I
Kommentarer
Maria :* säger:
JAAAAAAA Äntligen!! sjukt bra kapitel.Den var också lång så det är bra :) Meeeeeeer!!
Denise säger:
Äntligen :D Jättebra
Maria :* säger:
När kommer nästa kapitel? har väntat sjuukt länge! 4 veckor och 8 dagar? Jag tycker att ni ska förbättra uppdateringen!
Sara säger:
Alltså mer!! Dålig uppdatering jag har väntat evigheter.
Trackback