Kapitel 12 - Run like you stole something - I'm afraid to say...
Previously
"Look at my clothes, Sam." Jag tittade ner på hans kläder och sedan bort. Jag tittade överallt än på honom. Hur kunde jag vara så dum? Det var ju Justin som räddade mig, inte Jason. Jag slog mig själv på pannan av dumhet. Jag kysste honom for hell sake! Jag vände ryggen mot honom och gick fram och tillbacks. Vi stod på en av broarnas ben och jag stod så långt bort från honom så möjligt. Då slog det mig ännu en gång, och jag spärrade upp mina ögon åt Justin. Hur kunde jag glömma?
"J-j-ustin wh-e-eres Jason?"
"I think he's dead. He's been down there for minutes." Jag tappade andan, Jason var död.
Samantha's point of view:
Jag tittade bakåt var femte minut för att se efter om Jason andades. Jag höll hårt i ratten och gasade på som bara den. Han var mer skadad än jag någonsin sett honom, jag fattade inte vad som var fel. Han flöt upp när jag och Justin höll på att tjafsa. Jag hade aldrig skrikit så högt i mitt liv, hans såg så död ut. Livlös. Jag och Justin tog upp honom på stenbrädan och fick honom att spotta upp allt vatten. Han såg så svag ut, hjälplös. När såg att han fortfarande andades fick vi bära honom uppför brobenet, och jag säger bara att det inte var lätt. Att bära upp en ner svimmad, vältränad tonårskille uppför en blöt halkig bro var jävligt svårt. Så när vi kom upp satte sig Justin i sin bil och åkte iväg. Well, vad kunde jag förvänta mig? Det var, Justin. Så jag fick med alla min krafter bära in honom i baksätet på bilen och lägga honom bekvämt. Jag tittade också på såret, och det hade förvärrats av saltvattnet. Det var svartrött, och såg ut som en andra grad brännskada. Så nu satt jag här och körde hem till Justin det fortaste jag kunde. Jag tog en snabb blick på bilklockan och tog ett djupt andetag. 14.35, många poliser var ute just nu och jag hade fan inte tid med en polisbil körandes efter mig. Jag bet mig hårt i läppen och gasade på i röttljus, vi var nästan där nu.
Jag saktade ner och svängde in på Justins kvarter. Jag såg hans bil i uppfarten och parkerade rakt bakom honom. Jag tog ut bilnycklarna och gick ur bilen. Jag gick till ytterdörren och knackade på det hårdaste jag kunde. Efter några sekunder öppnades dörren av en flicka som var runt 15 och hade på sig en knä lång klänning och en rosett i håret. Hade jag kommit fel? Justins bil var ju i uppfarten.
"Uh, how can I help you? Cause you clearly need help." Hon tittade upp och ner på mina kläder och jag insåg att mina kläder var dygnblöta och att mitt smink rann. Jag såg nog ut som en tvätt björn.
"Err.. You know Jason?"
"Jason McCann?"
"Yea, him. He lives here right? I need some of the guys in his crew to come and get him out of the car. I would've done it..."
"Yeah yeah, whatever." stoppade hon mig irriterat och gick in igen men stängde inte dörren efter sig. Jag kunde se den stora hallen som ledde till en stor spiraltrappa. Wow, dem hade stort hus.
Två killar som jag inte hade sett förut kom ut och tittade på mig frågande. Jag pekade mot bilen och dem nickade som svar. Jag lutade mig mot stenväggen och drog en hand genom mitt blöta hår och andades. Det hade varit en frustrerande lång dag och jag ville bara gå hem. Hem till mitt egna gäng, och inte ta hand om sjuka ex pojkvänner. Men jag visste att jag inte kunde lämna Jason, för att Justin bryr sig inte om Jason och han skulle inte gjort något åt hans skador. Jag var den enda som brydde sig om honom, och även fast jag inte var skyldig honom det, tänkte jag inte lämna honom innan han fick den sjukvård han behövde. Jag gick efter killarna som bar på Jason och blundade när jag såg Jason. Han såg död ut. Det var för mycket att se honom så där. De bar honom upp för trappan och jag precis bakom dem. På övervåning öppnade dem en dörr precis där trappan slutade, och jag antog det var Jasons rum. Dem la honom på sängen och jag stoppade dem innan dem gick.
"Guys, I'll handle but.. Can you just call Dr. Kent for him?" frågade och flickade runt blicken mellan dem.
"Sure." Svarade den ljushåriga och dem lämnade rummet. Jag stängde dörren bakom dem och tittade på Jason. Dags att fräscha oss upp.
Trettio minuter senare hade jag klätt både mig och Jason rena och torra kläder. Jag hade också tvättat såret och lagt gips runt det. Jag gjorde det bästa jag kunde innan Dr. Kent kom. Hon var den en av dem få läkarna som jobbade åt gangsters, för dem kunde självklart inte gå till sjukhus, inte om man vill hamna i fängelse. Jag satt på en stol precis bredvid sängen där Jason låg och sov. Han var vacker när han sov, ovetandes att jag studerade honom. Det var sjukt läskigt hur lika han och Justin var, och dem nionde kusiner. Och när det gällde Justin.. Jag var dum nog att kyssa honom.. Men det var inte mitt fel att jag trodde det var Jason. Jag var nästan glad att det var Justin för jag var nog inte redo att berätta för Jason att älskade honom.. Om jag fortfarande gjorde det. Jag skulle nog ha sagt det till vem som helst då, för att jag var så tacksam över att bli räddad. Jag väcktes ur mitt samvete när det knackades på dörren. Jag ställde mig upp och öppnade dörren. Dr. Kent och Justin stod där. Jag höjde mitt ögonbryn mot Justin och han undvek min blick. Jag ställde mig åt sidan så att dem kunde komma in.
"You can go home now, Sam." sa Justin.
"No, what are you.."
"Go HOME." Morrade han och jag spärrade upp mina ögon. Jag var för trött att bråka så jag tog upp Jasons ryggväska som jag la mina blöta kläder i. Jag tog en snabb blick på Jason och lämnade rummet.
Justins point of view:
Jag vände mig åt Dr. Kent när Sam hade lämnat rummet. Jag var tvungen att prata med Dr. Kent själv utan att Sam störde mig. Jag satte mig på en stol medan hon undersökte honom. Jason hade varit väldigt konstig sedan han kom hit. Han blev trött på träningarna fort, kunde inte genomföra uppdrag på egen hand. Han var inte sig själv, och jag behövde en frisk stark person i mitt gäng.
"I'm afraid to say..." Började hon och jag tittade upp på henne.
"What?"
"He shows many symptoms of ACD." Hon tittade på mig med en sorgsen blick. ACD? Det kunde inte vara sant.
"Jason doesn't even smoke tobacco, and he definitely doesn't take drugs."
"Well, ACD isn't a drug you take by choice. Someone made him take it.. Or he took it by mistake." Fuck.
"There is a cure, right?"
"Yes, there is. But it's unreachable. Only the French Maffia has it. But they'll never give it to you."
"So, if its unreachable.. How much time does he have?"
"He is in a really bad condition right now, so I'll say at least a month." Jag svalde hårt och tittade ner på golvet. Han var döende, och det enda sättet att rädda honom på var att göra upp med den franska maffian. Dr. Kent packade ihop sina grejer och ställde sig upp.
"I'm sorry for your brother."
"He's not my... Whatever I'll send you the check." Hon gav mig ett svagt leende och gick ut ur rummet. Jag var tvungen att göra upp en plan om jag fortfarande ville ha kvar Jason, och han var den bästa i gänget efter mig. Ni kanske undrar varför jag inte bara låter honom dö, hittar en annan? Well, med mina trust issues kunde jag inte lita på någon. Och jag växte upp med Jason. Vi tog hand om vandra som bröder när vi inte hade någonstans att sova, något att äta. Efter några år som hemlösa hittade Alec oss och vi började jobba för honom. Jag tröttnade på hans bullshit och lämnade gänget och startade mitt eget. Och jag hade inte träffat Jason sedan någon månad när han började jobba för mig. Jag skulle aldrig gjort det här för någon annan men jag var skyldig honom det.
Jag hade suttit timmar i mitt kontor och planerat alltihop. Mina ögon var röda och mitt hår rufsigt och jag hade ingen aning om vad klockan var. Jag tittade ner på anteckningar och gnuggade mig i ögonen, det här skulle nog gå igenom om jag var riktigt försiktigt. Men jag kunde inte åka själv, jag behövde en backup. Jag hade tänkt på att ta med mig Cole, Ryan eller Chas men jag litade inte på dem. Dem var bra, men inte bra nog för detta. Jag hörde en svag knackning på dörren och svor för mig själv. Fattade ingen att jag inte ville bli störd när jag jobbade? Dörren öppnades och Jazzy steg in.
"What do you want?"Jag tittade trött på henne.
"Jason woke up, and I don't really understand what he's saying. Like he's saying stuff like "Agaj". Like how the hell should I get what he's saying? Is he drunk because.."
"Jazmyn, shut the fuck up. I'll go to his room, and what are you still doing up?"
"Uhm is just like 2 am."
"Go to bed, I don't want to see tonight." sa jag och ställde mig upp.
"But.."
"No buts, go to your room and do whatever you want. You have both a TV and a laptop in there, and what where you doing in Jason's room anyway?"
"I.. I haven't seen him today so I just wanted to see if he was okay, you know? We're like besties."
"Really?" sa jag sarkastisk och hon log ett falsk leende.
Vi gick ut ur mitt kontor och jag körde iväg henne till sitt rum. Hon var så irriterande ibland. Jag skakade på huvudet och gick till Jasons rum. Jag öppnade dörren och steg in. Han satt upp på sängen och kollade på tv:en som hängde i på väggen. Han tog säkert många smärtstillande för att kunna sätta sig upp.
"What's up, pussy." Han tittade på mig och höjde ett ögonbryn. Jag satte mig på sängkanten.
"You've been asleep for a while."
"Yeaah, I don't really know what's wrong with me. I've had worse injuries and have never been like this." Han pratade helt normalt, vad var Jazzys problem?
"Your body is too weak, outta shape?" skrattade jag.
"I go to the gym everyday, dick."
"Well, whatever it's probably one of the McCann's family sickness."
"Fuck you, why did you even came here?" frågade Jason och tittade irriterat på mig.
"Well, I'm going away next week. A job trip, I'll be away for a while."
"How long, and by yourself?"
"Maybe three weeks, I don't really know. But I want you to take over my leader part while I'm gone. Not do the missions, but to make sure the guys do their part on finding Jaxon. You got it? I'll go by myself"
"Yea, sure. I can do that."
"That's all, McCann. And make sure you're alive when I wake up tomorrow, if not better. I don't have time to deal with your shit." Jag hörde Jason skratta och jag ställde mig upp och gick ut ur rummet.
_________________________________________
Hej babes! Förlåt att det tog så lång men en av oss är på semester, därför tog det så lång tid att upptadera! Men nu när det är sommar ska ni få två kapitel varje vecka, kanske även mer? ;) Vi lägger upp ett kapitel varje onsdag och fredag! Tune in! :)
R and I
Kapitel 11 - Run like you stole something - The Mask's
Previously:”I haven’t felt this since… A year ago” jag blev plötsligt i chock, Jason gråter aldrig. Jag försökte tänka efter, han hoppade av sitt gäng, hans bror dog och sen... Tog det slut mellan oss. Han släppte sakta taget om min midja och jag gjorde detsamma, vi stod bara där och kollade på varandra för ett tag. Utan att jag hade lagt märke till det hade jag sakta börjat gå bak och han hade börjat gå fram mot mig. Han lutade sig fram och särade på läpparna, han var så nära mitt ansikte att jag kunde känna hans varma andedräkt mot mig. Precis när vi var en millimeter ifrån våra läppar så…
Justin's point view:
Jag parkerade min fisker utan för Silent Hill Café. Jag gick ut från bilen och gick in genom entrén och tittade mig omkring efter Bella. Min blick stannade vid ett bord där Bella satt, men hon satt inte där själv. Hon satt med en lite äldre kvinna som liknade henne rätt så mycket. What the fuck? Jag hade gjort klart för henne att jag inte ville träffa hennes vänner, heller brydde jag mig inte om vem hon umgicks med. Jag gick mot dem och stannade vid bordet dem satt på, Bella tittade upp mot mig med en orolig blick. Vad var det som på gick? Jag slog mig ner vid dem och kollade mot kvinnan som inspekterade mig noga med blicken.
"Ser du något du gillar?" frågade jag och kvinnan såg tagen ut av frågan.
"Justin..." började Bella men jag höjde en hand så att hon tystnade ner sig själv. En servitris kom fram och la ner en varsin meny och log innan hon försvann därifrån. Jag slickade läpparna och tog ett djupt andetag innan jag började prata.
"Om du ville ha en trekant så skulle du bara ha sagt till mig. Jag skulle fixat en het tjej, hon ser ju fan ful ut." Kvinnan höjde ett ögonbryn och blev helt röd i ansiktet.
"Justin's that's my mom." Bellas ögon var glansiga och hon försökte att inte möta min blick. Is this some kind of a sick joke? Jag skakade på huvudet och tänkte igenom, om jag fortsatte vara oförskämd skulle kanske hennes mamma förbjuda henne från att vara min "tjej". Då skulle jag äntligen bli av med henne, jag måste använda tiden jag hade.
"That wouldn't surprise me, you look a lot alike." skrattade jag och såg att kvinnan viskade något i Bellas öra. Hon var blodröd i ansiktet av ilska. Jag bläddrade igenom sidorna och kollade på rätterna dem serverade, fucking distgustuing shit the sooner i leave the better.
"I'm not fucking kidding, Justin. She's my mom, can you stop acting like a dick for like a minute?" spottade Bella och jag höjde ett ögonbryn. Hur vågade hon prata så med mig? Jag kunde inte brytt mig mindre om det var hennes mamma eller inte. Så fort jag var klar här skulle Bella lämna mig för alltid.
"Bella let me get this straight for you. We're NOT in a relationship. You're not my girlfriend, my friend, the only thing you are is my HOE." halvskrek jag och såg tårarna rinna ner för hennes kinder men det berörde mig inte. "The only thing I need you for is fucking. I don't even like you, so what makes you think I wanna meet your mom?" Jag andades ut och Bellas mamma höll om Bella som grät.
"How dare you talk to my daughter like that?!" halvskrek hon. Jag skrattade till, I didn't have time for this shit. Mission accomplishment, finally bitch is going out from my fucking important life.
"Bella, give me the key to my house." Hon tittade upp från sin mammas axel. Hon torkade sina våta ögon med tröjärmen och tog upp nyckeln från sin ficka och kastade den på mig. Fucking bitch. Jag ställde mig upp och böjde mig ner och tog upp den och la den i min fickan.
"
"How dare you talk to my daughter like that?!" halvskrek hon. Jag skrattade till, I didn't have time for this shit. Mission accomplishment, finally bitch is going out from my fucking important life.
"Bella, give me the key to my house." Hon tittade upp från sin mammas axel. Hon torkade sina våta ögon med tröjärmen och tog upp nyckeln från sin ficka och kastade den på mig. Fucking bitch. Jag ställde mig upp och böjde mig ner och tog upp den och la den i min fickan.
"
And you know what, Bella? Don't bother come back to my house again. Ever." Jag vände mig om och började gå därifrån. Jag log för mig själv, tog ner min hand i fickan och tog upp ett cigg och tände det. Jag tog ett djupt bloss och log för mig själv och borstade av lite damm från min axel. Finally blev jag av med bitchen, jag skulle hitta en ny hoe förr eller senare, en bättre.
Hon var absolut ingen nytta för mig. Jag gick in till min bil och öppnade dörren och satte mig. Dags att fokusera på vad som var viktigt. My brother.
Samantha's point of view:
... Så ringde Jasons mobil. Han suckade i besvikelse och kollade ner på sina fickor och tog upp sin mobil.
Jag tog ett steg bakåt och tittade pinsamt åt sidan. Vad var det vi höll på med? Jag nästan kysste mitt ex. Det var något seriöst fel på mig. Jag tittade upp på Jason som hade en irriterad min på ansiktet. Han drog frustrerat en hand genom håret och mötte mig ned en orolig blick.
"I gotta go."
"Okay, where?" sa jag och tittade tålmodigt på honom.
"No, no. Jag ska gå själv, jag måste lämna av dig vid skolan." sa han och gick till sitt nattduks bord och tog fram en pistol. Jag kollade frustrerande på honom, vart fan skulle han? Så det här handlade om ett uppdrag, och han ville inte jag skulle följa med?
"I'm not fucking going back there, jag följer med." sa jag och Jason ignorerade mig och tog upp sin mobil igen.
"Shit shit shit. Du får stanna här hinner inte lämna dig i skolan" Han nästan sprang ut från rummet och jag gick efter honom. "Nu uh Jason jag vet inte vad det här är för uppdrag du försöker smita iväg på men im coming got it?" Sa jag surt och följde ändå med honom ut till porten, han brydde sig inte ens om att låsa ytterdörren. "Don't you got it with me k? And if youre coming you better stay in the car the whole time.. Got it?" Han vände mitt ord mot mig vilket bara fick mig att knyta min näve och vilja slå till honom precis där han stod. Om han inte var så bipolär skulle det kanske vara lite enklare att övertyga honom. He's fucking Crazy om han tror att jag ska stanna i bilen.
Samantha's point of view:
... Så ringde Jasons mobil. Han suckade i besvikelse och kollade ner på sina fickor och tog upp sin mobil.
Jag tog ett steg bakåt och tittade pinsamt åt sidan. Vad var det vi höll på med? Jag nästan kysste mitt ex. Det var något seriöst fel på mig. Jag tittade upp på Jason som hade en irriterad min på ansiktet. Han drog frustrerat en hand genom håret och mötte mig ned en orolig blick.
"I gotta go."
"Okay, where?" sa jag och tittade tålmodigt på honom.
"No, no. Jag ska gå själv, jag måste lämna av dig vid skolan." sa han och gick till sitt nattduks bord och tog fram en pistol. Jag kollade frustrerande på honom, vart fan skulle han? Så det här handlade om ett uppdrag, och han ville inte jag skulle följa med?
"I'm not fucking going back there, jag följer med." sa jag och Jason ignorerade mig och tog upp sin mobil igen.
"Shit shit shit. Du får stanna här hinner inte lämna dig i skolan" Han nästan sprang ut från rummet och jag gick efter honom. "Nu uh Jason jag vet inte vad det här är för uppdrag du försöker smita iväg på men im coming got it?" Sa jag surt och följde ändå med honom ut till porten, han brydde sig inte ens om att låsa ytterdörren. "Don't you got it with me k? And if youre coming you better stay in the car the whole time.. Got it?" Han vände mitt ord mot mig vilket bara fick mig att knyta min näve och vilja slå till honom precis där han stod. Om han inte var så bipolär skulle det kanske vara lite enklare att övertyga honom. He's fucking Crazy om han tror att jag ska stanna i bilen.
"Is that clear?" fortsatte han som om det vore en order och öppnade bilen och stängde igen dörren efter sig. "Cristall" andades jag ut till mig själv i tystnad och hoppade sedan snabbt in i bilen med honom.
Jag kände efter mina fickor och spärrade upp mina ögon när jag kom på att jag hade glömt min pistol i mitt skåp. "Jason, i fucking forgot my gun in my locker! And i don't have my keys either!" Jag skakade på huvudet, this cant be happening. "So what?!" Han gasade bilen framåt och körde som om det vore en racer tävling. Han körde på 100 km/ i timmen efter bara några sekunder, vi skulle bli tagna av cops vilken sekund som helst. "Why would you even need your gun? You're staying in the car when we get there!" Han spände sina käkar och svalde hårt killen var stressad men för vad visste jag verkligen inte.
"Jason can you slow down just a bit, or we'll have to get thru with the cops" jag sneglade på honom men farten sänktes aldrig. Han skrattade lite och tillslut sänktes farten lite. "Ha! When the cops see my car they'll now IM Jason and they will let me go" han höjde farten och fortsatte att kolla åt sidorna, som om han letade efter något, eller någon. "The text" började jag och ingen ansiktsuttryck visades på hans ansikte. "Vad stod det?" Jag skulle göra allt för att distrahera killen, för så det såg ut behövdes det. "Non of your buissnes" sa han med en irriterad röst. Vi satt i en obekväm tystnad och det var lite obehagligt att vara här just nu. Jag kunde se på Jason ansikte att han var både stressad och frustrerad. Han höll hårt i ratten, överdrivet hårt och tittade på bilklockan var femte sekund. Jag undrade vad för uppdrag Justin hade skickat honom på, för att jag har aldrig sett honom så här förut. Han började gasa i farten och jag trycktes bakåt i sätet, för att bilen åkte så fort.
"Jason, calm down." Jag la min hand mjukt på hans arm. "Wherever we're going, we'll be in time. Döda inte oss innan vi ens han har kommit fram." fortsatte jag och han ignorerade mig totalt. Han puttade bort min hand, och jag höjde ett ögonbryn. Fucking dick, förlåt för att jag försöker få oss att komma fram levande. Jag skakade på huvudet och vände mig mot fönstret. Allt gick förbi så fort, jag visste inte ens vart vi var någonstans längre, och vi hade kört i minst tio minuter. Det förvånande mig att inte en polis hade stoppat oss ännu, det var lunchtid och många var ute. Fast i andra sidan så körde Jason en Ferrari med 140km/h och dem skulle inte hinna ifatt oss. Jag märkte att bilen började sakta ner lite och jag kunde se vart vi var någonstans genom fönstren. "Silent Hill Bridge" stod på en skylt vi åkte förbi. Silent Hill Bridge var också en av ställena som vanligt folk inte vågade åka förbi, många gäng möttes upp här och såna möten slutade oftast med att någon dog. Jason stannade bilen mitt i bron och öppnade bildörren men gick inte av.
"Be a good girl, and stay in the fucking car. This will get ugly" sa Jason och svalde innan han gick av och stängde dörren bakom sig. Vem trodde han att han var och säga åt mig vad jag ska göra? Jag har gjort hundratals uppdrag och dödat lika många och han tror inte att jag kan klara av detta? Jason have gone mad, om han tror att jag ska stanna kvar i bilen. Jag öppnade bil dörren och ställde mig upp och den kalla luften kylde mig. Vattnet nedanför bron var halvt täckt med is och resten var blått. Jason stod ett par hundra meter framåt och med ryggen mot. Jag började gå snabbare mot honom och någon minut senare var jag framme och ställde mig bredvid honom. Jag tittade upp på Jason och hans ansikte var oläsligt men han ögon avslöjade honom. Dem glänste av rädsla och han tittade inte ens på mig , jag tror inte ens han märkte att jag var där. Han ögon var fokuserade framåt mot den fara som var på väg. Jag tittade förvirrat framåt och fick en chock. En hel flock med svart klädda män var på väg mot oss, dem gick i en fyrkant som om dem gömde något i mitten. Det såg ut som en fucking armé, men det kanske var tjugo personer. Och Jason som sa att jag skulle stanna i bilen, ha, han skulle inte kunna klarat av dem alla ensam.
"I guess we have to fight them all." sa jag och Jason ryckte till som om jag hade väckt honom från något. Han tittade åt mitt håll och blinkande ett par gånger innan han öppnade munnen.
"What the fuck, Sam?! I told you to stay in the damn car, I got this. Now go back." sa Jason men lät inte lika självsäker längre.
"I got this?! They are fucking 20, you should be happy I'm here to help you out." Han svarade mig inte och tittade på männen som nu var framme framför oss. Men det var något som inte stämde, varför skulle Justin de Jason ett sånt här uppdrag? Han skulle ju dö om han var själv. Männen delade sig i mitten och en man med en mask stod där i mitten. Mannen med masken gick mot oss så att han stod ännu närmare medan dem andra stod kvar där dem var. Hans mask såg ut som en figur jag hade sett från någon skräckfilm. Riktigt obehagligt.
"It's a pleasure to meet you again Mr.McCann, and I see that you have company with you." Hans mörka röst hade en italiensk brytning, han lät att vara runt Marcos ålder.
"The pleasure is all on me Mr. A. So what do you have on your heart?" svarade Jason och jag kunde höra sarkasmen i hans röst. Jag log svagt och undrade vad hans riktiga namn är. Får väl tvinga ut det från Jason senare.
Mr. A lät inte som att han gillade Jasons sarkasm.
"You still have that fucking attitude. It can get you killed, you know?" Mr. A lät arg.
"It's funny, because I've had the same attitude for 18 years and look at me. I'm here. Alive." svarade Jason och log.
"After all, you're Jason McCann."
"Fucking right I am."
"Anyway, I think you know the reason I got you out here today. Did you find him?" Jag tittade upp mot Jason, vem snackade dem om? Om han ville att Jason skulle vara här idag så har altså Justin inte gett honom uppdraget.
"No, I haven't. He's not in this town. But I still have five years left to find him." Mr. A skakade på huvudet.
"Du är en McCann, du borde kunna hitta honom på nolltid."
"He's a though one, du vet själv som har letat efter honom i två år." Sa Jason nonchalant och borstade av damm från hans axel. Jag höjde ett ögonbryn åt killen med masken som stod där helt lugn. Han började tänka och gick fram och tillbaka. "So you're telling me you have no idea of where the boy is?" Han la armarna i kors och granskade mig lite och vände sedan sitt huvud mot Jason. "Like i said, he's impossible" Jason stod där med rynkade ögonbryn och knyten näve, beredd på att slå någon vilken sekund som helst. Jag tog ett steg åt sidan så att killen med masken kunde se mig bättre istället för att stå bakom hälften av Jasons rygg. "I don't wanna interrupt, but...." Innan jag ens hann avsluta min mening började mask mannen öppna sin mun. "Then dont" hans ord stelnade. Jag kollade på honom med en sur min och tog ett djupt andetag och fortsatte. "But who are we talking about here?" Sa jag och kollade konstigt på Jason som såg ut att vilja bryta min hand vilken sekund som helst. Han spände sina käkar och svalde hårt medan han tog tag i min arm. "Don't talk to my hoe, she doesn't know anything" Jason kollade inte ens på mig, skulle jag spela med som hans hora? "Really? She's a hoe? Cause what i remember is that she's Samantha D'avanzo, your ex girlfriend" jag tappade hakan och kollade surt på Jason, har han berättat om oss.
"I guess we have to fight them all." sa jag och Jason ryckte till som om jag hade väckt honom från något. Han tittade åt mitt håll och blinkande ett par gånger innan han öppnade munnen.
"What the fuck, Sam?! I told you to stay in the damn car, I got this. Now go back." sa Jason men lät inte lika självsäker längre.
"I got this?! They are fucking 20, you should be happy I'm here to help you out." Han svarade mig inte och tittade på männen som nu var framme framför oss. Men det var något som inte stämde, varför skulle Justin de Jason ett sånt här uppdrag? Han skulle ju dö om han var själv. Männen delade sig i mitten och en man med en mask stod där i mitten. Mannen med masken gick mot oss så att han stod ännu närmare medan dem andra stod kvar där dem var. Hans mask såg ut som en figur jag hade sett från någon skräckfilm. Riktigt obehagligt.
"It's a pleasure to meet you again Mr.McCann, and I see that you have company with you." Hans mörka röst hade en italiensk brytning, han lät att vara runt Marcos ålder.
"The pleasure is all on me Mr. A. So what do you have on your heart?" svarade Jason och jag kunde höra sarkasmen i hans röst. Jag log svagt och undrade vad hans riktiga namn är. Får väl tvinga ut det från Jason senare.
Mr. A lät inte som att han gillade Jasons sarkasm.
"You still have that fucking attitude. It can get you killed, you know?" Mr. A lät arg.
"It's funny, because I've had the same attitude for 18 years and look at me. I'm here. Alive." svarade Jason och log.
"After all, you're Jason McCann."
"Fucking right I am."
"Anyway, I think you know the reason I got you out here today. Did you find him?" Jag tittade upp mot Jason, vem snackade dem om? Om han ville att Jason skulle vara här idag så har altså Justin inte gett honom uppdraget.
"No, I haven't. He's not in this town. But I still have five years left to find him." Mr. A skakade på huvudet.
"Du är en McCann, du borde kunna hitta honom på nolltid."
"He's a though one, du vet själv som har letat efter honom i två år." Sa Jason nonchalant och borstade av damm från hans axel. Jag höjde ett ögonbryn åt killen med masken som stod där helt lugn. Han började tänka och gick fram och tillbaka. "So you're telling me you have no idea of where the boy is?" Han la armarna i kors och granskade mig lite och vände sedan sitt huvud mot Jason. "Like i said, he's impossible" Jason stod där med rynkade ögonbryn och knyten näve, beredd på att slå någon vilken sekund som helst. Jag tog ett steg åt sidan så att killen med masken kunde se mig bättre istället för att stå bakom hälften av Jasons rygg. "I don't wanna interrupt, but...." Innan jag ens hann avsluta min mening började mask mannen öppna sin mun. "Then dont" hans ord stelnade. Jag kollade på honom med en sur min och tog ett djupt andetag och fortsatte. "But who are we talking about here?" Sa jag och kollade konstigt på Jason som såg ut att vilja bryta min hand vilken sekund som helst. Han spände sina käkar och svalde hårt medan han tog tag i min arm. "Don't talk to my hoe, she doesn't know anything" Jason kollade inte ens på mig, skulle jag spela med som hans hora? "Really? She's a hoe? Cause what i remember is that she's Samantha D'avanzo, your ex girlfriend" jag tappade hakan och kollade surt på Jason, har han berättat om oss.
"Have you told him?!" Viskade jag högt och slog honom på armen. Han böjde sig fram till mitt öra och viskade. "He knows everything about everyone. I haven't told him anything, and don't talk Sam, it'll make things worse." han backade från mitt öra och kollade frågande på mask mannen. "Don't bring up the past now."
"I didn't hire you to be slow Jason, I want you to find him as soon as possible. And if he's not in this town, what are you still doing here?" Mr. A lät som att han kunde döda en av oss vilken sekund som helst. Vilket i för sig han kan, han har ju fan tjugo män bakom sig.
"I have to do some business here." svarade Jason kallt.
"Business? With who?"
"Just some stuff. Nothing I would tell you, cuz you wouldn't care."
"Hm.. Something is really odd here and I wanna know what. I wasn't born yesterday, McCann. After fifteen years in this lifestyle, I can surely tell when someone's lying to me."
"What reasons do I have to lie?"
"Maybe you're protecting this young lady here." Han nickade mot mig och jag svalde hårt. No no no, jag vill inte bli inblandad. Det var dumt nog att börja prata första gången.
"No." svarade Jason kort.
"I know everything, McCann. You would do anything for that girl, stupid boy. I thought you would know better."
Jag tittade ännu en gång upp mot Jason. Skulle han verkligen göra vad som helst för mig? Fast då skulle han inte göra så mot dig, Sam. Mina tankar avbröts av Jason som skrattade. Hur fan kunde han skratta i den här situationen?
"It's funny, because once up on time you were exactly like me. You would die for that girl you loved, but too bad she died before you." Mr. A knöt sina nävar och vände sig mot sina män. Han gjorde ett tecken mot dem och två av männen sprang mot oss. Fuck, hade Jason glömt sin pistol i bilen eller?. Jag såg den där när jag gick av bilen. Vi får väl använda våra händer. Jason nickade mot mig. Dem två männen gjorde en volt i luften och landade ner på marken och tog fram sina svärdar. What the actually fuck. Vem använde svärd nuförtiden? Dem landade framför oss och riktade svärden mot oss. Jag tog ett steg bakåt och tog ett djupt andetag. Come at me, bitches. Jason sparkade till en av killarnas hand och svärdet flög upp i luften. Killen som stod framför mig försökte träffa mig med svärdet, men jag hoppade snabbt åt sidan. Han riktade svärdet mot mitt huvud istället och jag duckade och sparkade honom hårt mellan benen. Mannen skrek av smärta och landade på sina knän och tappade svärdet. Jag tog snabbt upp svärdet från marken och granksade den en stund, det här shitet var vasst. Jag riktade den mot mannen som låg på golvet. "you'll regret you ever tried to kill, sam. Have fun in hell bitch" jag högg honom i halsen och drog sedan ut svärdet och kastade den åt sidan så att han kunde förblöda till döds. Ännu en till person på min lista. I'm so going to hell.
"I didn't hire you to be slow Jason, I want you to find him as soon as possible. And if he's not in this town, what are you still doing here?" Mr. A lät som att han kunde döda en av oss vilken sekund som helst. Vilket i för sig han kan, han har ju fan tjugo män bakom sig.
"I have to do some business here." svarade Jason kallt.
"Business? With who?"
"Just some stuff. Nothing I would tell you, cuz you wouldn't care."
"Hm.. Something is really odd here and I wanna know what. I wasn't born yesterday, McCann. After fifteen years in this lifestyle, I can surely tell when someone's lying to me."
"What reasons do I have to lie?"
"Maybe you're protecting this young lady here." Han nickade mot mig och jag svalde hårt. No no no, jag vill inte bli inblandad. Det var dumt nog att börja prata första gången.
"No." svarade Jason kort.
"I know everything, McCann. You would do anything for that girl, stupid boy. I thought you would know better."
Jag tittade ännu en gång upp mot Jason. Skulle han verkligen göra vad som helst för mig? Fast då skulle han inte göra så mot dig, Sam. Mina tankar avbröts av Jason som skrattade. Hur fan kunde han skratta i den här situationen?
"It's funny, because once up on time you were exactly like me. You would die for that girl you loved, but too bad she died before you." Mr. A knöt sina nävar och vände sig mot sina män. Han gjorde ett tecken mot dem och två av männen sprang mot oss. Fuck, hade Jason glömt sin pistol i bilen eller?. Jag såg den där när jag gick av bilen. Vi får väl använda våra händer. Jason nickade mot mig. Dem två männen gjorde en volt i luften och landade ner på marken och tog fram sina svärdar. What the actually fuck. Vem använde svärd nuförtiden? Dem landade framför oss och riktade svärden mot oss. Jag tog ett steg bakåt och tog ett djupt andetag. Come at me, bitches. Jason sparkade till en av killarnas hand och svärdet flög upp i luften. Killen som stod framför mig försökte träffa mig med svärdet, men jag hoppade snabbt åt sidan. Han riktade svärdet mot mitt huvud istället och jag duckade och sparkade honom hårt mellan benen. Mannen skrek av smärta och landade på sina knän och tappade svärdet. Jag tog snabbt upp svärdet från marken och granksade den en stund, det här shitet var vasst. Jag riktade den mot mannen som låg på golvet. "you'll regret you ever tried to kill, sam. Have fun in hell bitch" jag högg honom i halsen och drog sedan ut svärdet och kastade den åt sidan så att han kunde förblöda till döds. Ännu en till person på min lista. I'm so going to hell.
Jag tittade åt sidan och såg att Jason hade dödat den andra killen, men ändå låg han knä böjt nere på marken. Hans ena hand var på marken för att hålla upp sig och den andra var på hans mage. Jag sprang snabbt emot honom och kollade på vad som hade hänt på hans mage. Han hade fått ett stort blodigt sår på sitt revben. Han försökte visa att det inte gjorde ont, men jag visste att det gjorde för jävligt ont.
"You'll be fine okay, bab.. Jason. Vi måste bara ta igenom oss det här." viskade jag i hans höra. Jag kunde känna den ljuva doften från hans hår. Samma shampo som förrut.
"I'm okay, Samantha. It's not a big deal." svarade Jason och hans röst var svag.
"Are you guys done, yet? I'm about to puke." avbröt Mr. A och jag var så nära att ge honom fingret. Fast det skulle inte vara en så bra idé, om jag inte ville ha alla män efter mig. Jag försökte ignorera hans prat och fokusera mig på Jasons sår. Jag drog sakta upp hans t-shirt och han blundade hårt. Såret såg djupt ut, och det rann blod. Jag måste komma på ett sätt att stoppa blodet innan han förblöder. Jag tog av mig min kofta och rullade ihop den till en boll och la den sedan över hans sår och tryckte den löst mot hans mage. Han stönade av smärta och andades häftigt. "Vad du än gör, vad som än händer får du inte röra på dig" jag tog ett djupt andetag och hörde en bil komma närmare oss. Hade han mer backup? Seriöst dem var redan 18 personer behövde dem mer?
"You'll be fine okay, bab.. Jason. Vi måste bara ta igenom oss det här." viskade jag i hans höra. Jag kunde känna den ljuva doften från hans hår. Samma shampo som förrut.
"I'm okay, Samantha. It's not a big deal." svarade Jason och hans röst var svag.
"Are you guys done, yet? I'm about to puke." avbröt Mr. A och jag var så nära att ge honom fingret. Fast det skulle inte vara en så bra idé, om jag inte ville ha alla män efter mig. Jag försökte ignorera hans prat och fokusera mig på Jasons sår. Jag drog sakta upp hans t-shirt och han blundade hårt. Såret såg djupt ut, och det rann blod. Jag måste komma på ett sätt att stoppa blodet innan han förblöder. Jag tog av mig min kofta och rullade ihop den till en boll och la den sedan över hans sår och tryckte den löst mot hans mage. Han stönade av smärta och andades häftigt. "Vad du än gör, vad som än händer får du inte röra på dig" jag tog ett djupt andetag och hörde en bil komma närmare oss. Hade han mer backup? Seriöst dem var redan 18 personer behövde dem mer?
Jag kollade åt sidan och såg en fisker närma sig oss, den var bekant och jag kunde svära på att jag hade sett den förut. Medan jag höll min hand över Jasons mage för att hålla kvar koftan kollade jag mot Mr. A. Han var chockad, för chockad för att vara hans backup. Jag höjde ett ögonbryn mot Jason, något var inte rätt och vi båda var försvarslösa just nu. Fiskern stannade en meter framför mig och Jason, jag höll andan och väntade på att se hans backup, vi var döda. Jason hade slutit sina ögon, säkert för svag för att hålla upp dem just nu. "Yo, move your ass" skrek en manlig röst från bilen. Jag tappade hakan och ställde mig sakta upp. "Justin....?" Vi var räddade, typ. Han skulle hjälpa oss genom det här, eller?. "Sam get the fuck out of the way, You having a picknik or? Fucking move i don't have all day." Skrek han och tutade flera gånger. Jag la båda händerna på mina öron, har han blivit galen?. "Oh my god, chill The fuck down!" Skrek jag genom det jävla oljudet han skapade. Han slutar med att tuta och kollade på mig med den värsta blicken. "What is the whole fucking town doing here? Y'all praying for your own souls, god damn motherfucker Sam you piss me off." Kan han sluta skrika och hjälpa oss här, Jason ligger fan och blöder!
"Justin shut the fuck up, and come and help Jason, he's bleeding for hell sake". Jag tryckte min kofta hårdare mot såret och Jason stönade ännu en gång av smärta. Jag hörde steg bakom oss och jag vände huvudet snabbt. Justin hade gått ut från bilen och stod nu bakom mig.
"Any help?" frågade jag. Han vände sin blick mot Jason och snabbt tillbaka till mig.
"Do you think I give a fuck about y'all? I just want to see what's going on here, who's these guys anyway?" Justin nickade mot männen och jag tittade upp mot dem. Jag märkte att Mr. A hade gömts sig bland männen igen.
"J-uustin leaa-ve iits.." stammade Jason och jag tystade ner honom. Han var alldeles för svag för att prata.
"Y'all niggas need to fucking move, I have meeting to attend in city." Han skakade irriterat på huvudet.
"Why don't you attend our meeting, Justin?" Mr. A steg ut från gruppen av män och visades sig igen.
"Holy fuck.." viskade Justin men tillräckligt högt så att jag kunde höra honom. Han såg nästan... Rädd ut? Var Justin för än gångs skull rädd? Rädslan från hans ansikte försvann snabbt och nu var han oläslig. Han tog ett steg bakåt och kollade ner på mig. "Thanks for the fucking warning" han kollade ner på mig och Jason. Han tog ett till steg bak men Mr. A höjde handen som ett tecken på att hana sksulle stoppa vart han var och tog själv ett steg framåt. Mr. A skrattade en stund och började att applådera. "Who would know, that justin would hide in his home town? How stupid" skrattade Mr. A högt. "Stupid? It kept me from from you for two years now. Your the only stupid thing here. And lets not forget those down there" Justin borstade av smuts från hans axel och kollade ner på oss. Jag rynkade ögonbrynen, menade han oss? What a dick. "Do you remember what i said? Two years ago?" Mr. A såg belåten ut.
"Any help?" frågade jag. Han vände sin blick mot Jason och snabbt tillbaka till mig.
"Do you think I give a fuck about y'all? I just want to see what's going on here, who's these guys anyway?" Justin nickade mot männen och jag tittade upp mot dem. Jag märkte att Mr. A hade gömts sig bland männen igen.
"J-uustin leaa-ve iits.." stammade Jason och jag tystade ner honom. Han var alldeles för svag för att prata.
"Y'all niggas need to fucking move, I have meeting to attend in city." Han skakade irriterat på huvudet.
"Why don't you attend our meeting, Justin?" Mr. A steg ut från gruppen av män och visades sig igen.
"Holy fuck.." viskade Justin men tillräckligt högt så att jag kunde höra honom. Han såg nästan... Rädd ut? Var Justin för än gångs skull rädd? Rädslan från hans ansikte försvann snabbt och nu var han oläslig. Han tog ett steg bakåt och kollade ner på mig. "Thanks for the fucking warning" han kollade ner på mig och Jason. Han tog ett till steg bak men Mr. A höjde handen som ett tecken på att hana sksulle stoppa vart han var och tog själv ett steg framåt. Mr. A skrattade en stund och började att applådera. "Who would know, that justin would hide in his home town? How stupid" skrattade Mr. A högt. "Stupid? It kept me from from you for two years now. Your the only stupid thing here. And lets not forget those down there" Justin borstade av smuts från hans axel och kollade ner på oss. Jag rynkade ögonbrynen, menade han oss? What a dick. "Do you remember what i said? Two years ago?" Mr. A såg belåten ut.
"Jason?" Viskade jag till honom. Han svarade inte utan öppnade bara sina ögon. Jag andades ut av lättnad, han var fortfarande här. "Justin, can you chit chat a little faster? Jason needs medical help here!" Jag kollade efter om han hade en pistol någonstans runt om sig och såg en bakom hans ficka. Varför använde han inte den?!
"Wait a second, if you didn't know I was here, what are you doing here in town? Looking for a new wife, oh I forgot, you're still not over your last one." Sa Justin och log svagt. Han lekte verkligen med elden.
"I would've killed you, but I don't want to end the game" svarade Mr. A med en sarkastisk röst. Jason låg fan och blödde och dem snackade om spel?! Brydde sig ingen? Jag slutade lyssna på deras konversation och vände mig till Jason. Han hade stängt sina ögon.
"Wait a second, if you didn't know I was here, what are you doing here in town? Looking for a new wife, oh I forgot, you're still not over your last one." Sa Justin och log svagt. Han lekte verkligen med elden.
"I would've killed you, but I don't want to end the game" svarade Mr. A med en sarkastisk röst. Jason låg fan och blödde och dem snackade om spel?! Brydde sig ingen? Jag slutade lyssna på deras konversation och vände mig till Jason. Han hade stängt sina ögon.
"Jason please.." Jag skakade lite på hans ansikte och han öppnade sina ögon igen.
"Don't fall asleep, please, we'll get out of here as soon as possible." Jag smekte hans kind med min tumme och han log ett svagt leende. Om jag kunde skulle jag bära honom till bilen men han var för tung för det. Därför behövde jag Justins hjälp, men han var inte så mycket till att hjälpa. "Do you still remember Justin? Wha" Mr. A lät bet i said back then " Mr. A lät belåten. "Killing The loved ones before me" svarade Justin nonchalant. "But we all know i don't have any so what stops you?" Jag slog mig själv i pannan, vid den här takten skulle vi alla dö. Vad fan var det här för uppdrag.
"Don't fall asleep, please, we'll get out of here as soon as possible." Jag smekte hans kind med min tumme och han log ett svagt leende. Om jag kunde skulle jag bära honom till bilen men han var för tung för det. Därför behövde jag Justins hjälp, men han var inte så mycket till att hjälpa. "Do you still remember Justin? Wha" Mr. A lät bet i said back then " Mr. A lät belåten. "Killing The loved ones before me" svarade Justin nonchalant. "But we all know i don't have any so what stops you?" Jag slog mig själv i pannan, vid den här takten skulle vi alla dö. Vad fan var det här för uppdrag.
"Thats why im ending your life today" jag kollade chockad mot Justin. Varför snackade dem med varandra i första början? Varför tar inte Justin sin bil och åker härifrån? Varför har dem ett förflutet? Men främst av allt, vem var den här mannen? Jag kokade av ilska, om Jason dör.... Om han tar sitt sista andetag här lovar jag att jag kommer ta allas liv. Om Jason tar sitt sista andetag här gör alla det. "Now.. What should i do with you three?" Jag kollade surt mot Mr. A, han blev jobbigare för varje sekund. "Why don't you throw me down the bridge and let me die?" Föreslog Justin sarkastiskt. Killen var en idiot och det kunde alla enas om. "Now that's an good idea!" Mr. A lyste upp och skrattade lite till och kollade bak mot hans backup. "Ta dem" sa han och minst 15 av dem kom emot oss. Dem? Var det inte bara Justin dem skulle slängas. "Woah, stop it right there" sa Justin till 7 av dem som var några meter ifrån honom. "If your seriously stupid enough to think that you can throw me overboard you have a mental illness. Now listen carefully, nobody will throw justin over the bridge. Ill jump myself" var han dum i hela sitt fucking huvud. "Justin what The fuck? Don't be stupid you can beat them!" Skrek jag, vi alla skulle dö snart. Han skrattade lite innan han svarade. "Sam, they would only be stupid enough to throw me over the bridge. They'll now ill come and find them and kill them" Han tog ett djupt andetag och närmade sig kanten av bryggan. "Sam, Jason, we'll met in hell" han kollade ner mot vattnet och ställde sig upp på metall staketet.
"Don't!!" Jag visste att det var omöjligt att stoppa honom. För om han inte hoppade, skulle dem putta honom. "Oh, by the way. If you float up, we'll shot you. So either you drown, or you'll get shot in the head." Mr. A lät för belåten för att vara sant. "Ill tell your wife you Said hi" en sekund gick efter hans mening och han hoppade. Han var borta, och vilken sekund som helst skulle han dö. Alla män sprang med sina pistoler mot staketet och höll dem stadiga och beredda på att skjuta. Ljudet av Justins plask kom aldrig och det fick mig att undra hur långt ner det var. Tillslut kom ljudet av hans plask och jag fick nästan tårar i ögonen, jag och Jason stod på tur.
"Now, make it quick" beordrade Mr. A. Jag tog ett djupt andetag och ställde mig upp. "Let Jason go" medan jag sa dem orden tänkte jag efter, varför kom Jason hit? Varför hatade Mr.A Justin och Jason så mycket? "Quit the bull" männen kollade mot Mr. A med en road blick. "Han valde att drunkna." Sa killarna och skrattade. "There is no more Justin bieber to worry about" jag hjälpte Jason upp på fötter men det kändes nästan omöjlig, han var för svag. Hans hand var över min axel och ungefär hälften av hans vikt var på mig. "You fucking idiot, you may drown also" spottade jag mot Mr. Fucking A och tog mig och Jason mot staketet. Jasons ögon var slutna, som om han inte levde längre. Tårar fylldes upp mina ögon. "Jason?" Jag kände tårar rinna ner för mina kinder, jag hatade att gråta. Männen stod bakom oss beredda på att putta ner oss "Any last words?" Jag kunde svär på att Mr. A log. "Sam... I" innan Jason hann säga klart hans menning puttade dem hårt ner oss.
Jag höll hårt i Jason medan vi föll. Jag skrek till mina lungor inte kunde få fram ord, det här var min värsta mardröm. Att drunkna är det värsta sättet att dö på, och vad som gjorde saken värre är att jag inte kunde simma mig ut från det här. Det visste Jason, fast vad kunde han göra åt det? Han var tio gånger svagare än mig och jag visste inte om han skulle klara sig genom det här. Jag visste inte om jag skulle klara mig. Det kändes som att vi föll i timmar, och jag släppte inte taget från Jasons arm. Det är svårt att andas, och jag kunde se döden i ögonvrån. Mina ögon tårades och jag blundade hårt. Då hamnade vi i vattnet, och det kändes som att någon hade kastat en sten på mitt ansikte. Det gjorde så jävla ont, och vattnet var iskallt. Jag öppnade ögonen och försökte leta efter Jason under vattnet med ögonen. Jag såg honom inte någonstans, och fick genast panik. Vart var han? Hade han sjunkit till botten? Hade inte klarat hoppet och dött? Syret höll på att ta slut från min hjärna och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag försökte fladdra med armarna för att komma uppåt men det misslyckades. Jag kommer att dö nu, det här var slutet för mig. Jag stängde mina ögon och lät mig själv sjunka, dö med andra ord. Helvetet kan inte vara värre än själva livet, jag skulle klara mig där.
Jag kände två armar runt min midja och började dra mig uppåt. Vi hade ännu inte kommit upp från vattnet. Det kändes som att jag kvävdes och sakta gick livet ur mig. Jag kunde knappt öppna ögonen. Personen som höll i mig tog upp mig på land. Det var svårt och lättande att få allt syre tillbaks på samma gång. Jag spottade upp vatten från min mun och öppnade sakta ögonen. Solen bländade mina ögon och jag satte mig långsamt upp. Mina ögon letade efter personen som drog mig upp och vände mig för att titta bakom mig. Jag fick syn på Jasons ansikte och hoppade upp av glädje. Jag drog honom in i en kram, och kramade honom hårt.
"I thought I lost you.." viskade jag och tårarna brändes bakom mina ögon.
"Sam..
"I love you, Jason." Jag tryckte mina läppar mot hans och alla känslor brusade upp inom mig. Jag kunde inte själv fatta att jag hade släppt bomben. Att jag sa att jag älskade honom. Då slog det mig. Han kanske inte älskade mig tillbaks. Jag drog mig ifrån honom.
"You didn't say that you love me back." sa jag. Hans min var oläslig.
"Because I don't." svarade han och det kändes som att mitt hjärta gick i bitar.
"What?" andades jag.
"Look at my clothes, Sam." Jag tittade ner på hans kläder och sedan bort. Jag tittade överallt än på honom. Hur kunde jag vara så dum? Det var ju Justin som räddade mig, inte Jason. Jag slog mig själv på pannan av dumhet. Jag kysste honom for hell sake! Jag vände ryggen mot honom och gick fram och tillbacks. Vi stod på en av broarnas ben och jag stod så långt bort från honom så möjligt. Då slog det mig ännu en gång, och jag spärrade upp mina ögon åt Justin. Hur kunde jag glömma?
"J-j-ustin wh-e-eres Jason?"
"I think he's dead. He's been down there for minutes." Jag tappade andan, Jason var död.
Jag kände två armar runt min midja och började dra mig uppåt. Vi hade ännu inte kommit upp från vattnet. Det kändes som att jag kvävdes och sakta gick livet ur mig. Jag kunde knappt öppna ögonen. Personen som höll i mig tog upp mig på land. Det var svårt och lättande att få allt syre tillbaks på samma gång. Jag spottade upp vatten från min mun och öppnade sakta ögonen. Solen bländade mina ögon och jag satte mig långsamt upp. Mina ögon letade efter personen som drog mig upp och vände mig för att titta bakom mig. Jag fick syn på Jasons ansikte och hoppade upp av glädje. Jag drog honom in i en kram, och kramade honom hårt.
"I thought I lost you.." viskade jag och tårarna brändes bakom mina ögon.
"Sam..
"I love you, Jason." Jag tryckte mina läppar mot hans och alla känslor brusade upp inom mig. Jag kunde inte själv fatta att jag hade släppt bomben. Att jag sa att jag älskade honom. Då slog det mig. Han kanske inte älskade mig tillbaks. Jag drog mig ifrån honom.
"You didn't say that you love me back." sa jag. Hans min var oläslig.
"Because I don't." svarade han och det kändes som att mitt hjärta gick i bitar.
"What?" andades jag.
"Look at my clothes, Sam." Jag tittade ner på hans kläder och sedan bort. Jag tittade överallt än på honom. Hur kunde jag vara så dum? Det var ju Justin som räddade mig, inte Jason. Jag slog mig själv på pannan av dumhet. Jag kysste honom for hell sake! Jag vände ryggen mot honom och gick fram och tillbacks. Vi stod på en av broarnas ben och jag stod så långt bort från honom så möjligt. Då slog det mig ännu en gång, och jag spärrade upp mina ögon åt Justin. Hur kunde jag glömma?
"J-j-ustin wh-e-eres Jason?"
"I think he's dead. He's been down there for minutes." Jag tappade andan, Jason var död.
ÄNTLIGEN AHH. Finally är det här kapitlet klart. Jag vet att vi har varit väldigt dåliga med uppdateringen och det SKA ändras!! Vi båda har bestämt och ska verkligen att försöka lägga ut kapitler oftare och snabbare! En förändring ska hända! IALLFALL så är det här ett jätteeee långt kapitel, biggest one so far och vi hoppas ni gillar den. Vi är jätte tacksamma mot alla snälla kommenttarer och ÄLSKAR ER FÖR DET.
Much love
R and I
SORRY GUYS
Så här är det, det är några veckor kvar innan sommarlovet och vi har en massa plugg att göra och det är så stressande. We really don't want to let you down guys, men vi ska försöka upptadera när vi har tid!
Btw, när sommarlovet börjar så får ni två kapitel per vecka. ;)
Love y'all
R and I
Kapitel 10 - Run like you stole something - The McCann's House
Jason
Previously:
"Fun" sa jag och väntade på att han skulle öppna sin Ferrari. När han hade öppnat öppnade jag dörren och satte mig i fram sätet. Han satte sig i förrarsättet och gasade bilen framåt snabbare än vanligt. "Woah somebody is in a rush" sa jag och höjde ögonbrynet. "Sätt på dig bältet" sa han och körde ännu fortare. "Uh no are we five? Varför skulle jag behöva det?" Sa jag och kollade konstigt på honom. "Cause we are not going for dinner, babe."
Samantha’s point of view:
”Where are we going then?” sa jag och höjde ögonbrynet.
”You’ll know when we get there.” svarade han med ett mystiskt leende på läpparna. Jag tittade ut genom fönstret och rynkade på pannan när jag såg husen vi åkte förbi. Dem såg så bekanta ut, jag kunde inte bara sätta fingret på vart det var. Ju länge vi åkte desto bekantare blev området, vart skulle han ta mig? Jag väcktes ur mina tankar när jag kände en hand på mitt lår. Jag tittade konstigt på honom och han log ett belåtet flin.
”Something wrong, Sammie?” sa han och jag blev genast irriterad när han kallade mig det. Kunde han sluta göra det? Jag hatade när folk kallade mig något annat än Sam. Jag var inte säker om jag skulle ta bort handen eller låta den vara kvar.
”You tell me” sa jag irriterat och ignorerade handen som låg på mitt lår. Jag suckade och lutade mig framåt för att sätta på radion. Jag tryckte på knappen och en okänd låt började starta. Innan det hann gå några sekunder ryckte Jason till och stängde av den och skakade på huvudet. ”I hate music” sa han och andades ut och la tillbaks handen på mitt lår. ”Okaaaay” sa jag misstänktsam och drog bak en hårslinga bakom örat. ”Unless its a party tho” la han till och log snett. ”du har inte haft uppdrag på ett tag eller hur?” sa jag och kollade mot honom. Han öppnade munnen för att säga något men innan det kom ut något stängde han den igen.
”Nå?”
”Well, jag går i skolan dumbass hur ska jag ha tid?” skrattade han.
”Since when do you care about school?”
”Since now” ljög han.
”Okej vad gjorde vi i engelska?” inte för att jag kom ihåg så värst mycket eller bryr mig, men jag visste illafall vad läraren babblade om i 2 timmar.
”Uh, vi tränade grammatik duh.” sa han och skrattade nervöst.
”Grammatik, really? Hon snackade hela lektionen om hur världen skulle vara en mycket bättre plats om alla pantade och en massa shit. Vad gjorde du i 2 timmar?” jag kunde inte hjälpa men att skratta till.
”Kollade på dig” Han och kollade på mig istället för vägen.
”Du sitter bakom mig” påminde jag honom.
”Well you have a goddamn fine back” han bet sig i läppen och blinkade med ögat.
”Oh god Jason. Jag ska be läraren att byta platser.” jag log och tänkte på vilka sjuka konversationer vi brukar ha tillsammans.
”Ingen kan byta plats på mig, im Jason” sa han med ett flin. Jag skakade på huvudet och tänkte på vilket ego killen hade, han skulle aldrig lyssnat på någon annan än sig själv. Killen hade också seriösa trust issues. ”I forgot to ask, why did you come back?” jag tänkte på hur han lämnade mig för ett år sen utan att säga farväl. ”To school or?” han lekte dum och låssades som att han inte visste vad jag pratade om. ”To town” rättade jag till honom. ”Oh” sa han och körde lite långsammare. ”Kom tillbaks för att Justin bad dig att vara med hans gäng? Eller för något annat?” innerst inne hade jag en känsla av att vad det än var så var det inte något bra. ”I came back for Justins gang. But also for you” han kollade på vägen och tittade inte ens åt mitt håll för en 1 sekund. ”We….” innan jag ens hann avsluta min mening stannade han bilen och öppnade sin mun. ”We’re here” sa han och öppnade sin bil dörr och slängde igen den efter sig. Typiskt Jason, att inte vilja ha ett svar. Jag suckade och öppnade bil dörren och steg av och tappade hakan så fort jag såg vart vi var.
”You got to be kidding me?” sa jag men mest för mig själv. Han skrattade lite men ignorerade min fråga vilket bara var bättre och öppnade porten och höll den upp. ”Welcome back to the MCcanns apartment” log han och stängde dörren när jag hade gått in i porten. ”Andra vå...” jag avbröt. ”Jag vet” sa jag och väntade på att han skulle gå upp före mig i trapporna. När han sprang upp för trapporna åkte hans byxor längre ner för varje trappa han gick upp från. ”Pull up your pant dude” sa jag och skrattade. ”What? Dont you like my ass?” sa han med ett flin och kollade bak mot mig. ”Im not even going to answer that” sa jag och skakade på mitt huvud och vi gick upp dem sista trapporna. ”Jag trodde ni hade sålt lägenheten?” jag kollade fundersamt på honom, han bodde i den här lägenheten med sin bror Jack när Jason var 15-16. Han var 18 nu. ”Nope” sa han och låste upp dörren och tände hallens lampa. ”Wow, it looks just the same” Jag var här sist när jag var 15. ”Yeah I know.” svarade han och gick längre in i lägenheten. Allt var exakt det samma, samma tavlor, samma möbler, samma lukt. Det fick mig att sakna dem gamla tiderna.
”Can I see your room?” utan att vänta på svar började jag automatiskt gå in till hans rum. Jag öppnade sakta hans rum och blundade snabbt ögonen. Jag ville egentligen inte kolla på det här rummet, fullt med minnen, dåliga minnen.
Jag öppnade sakta ett öga och suckade av lättnad, det var inte lika svårt att kolla på det här rummet längre. Jag kunde känna hans kropp bakifrån och hoppade upp lite men slängde sedan mig själv på hans säng och gjorde mig bekväm. ”Fortfarande lika skön” sa jag och nickade till mig själv. ”Yup. Du verkar ligga väldigt bekvämt” sa han och log och satte sig ner på sängen. Jag nickade igen och granskade rummet, det såg exakt likadant ut. Jasons säng var ganska så stor, bredvid den lite längre bort hade han ett stort fönster med en helt otrolig utsikt och ett skåp precis framför med parfymer och säkert några pistoler. Same old. ”Så vart är Jack?” sa jag och satte mig lite upp. ”Jack, uhm, he uh...” han kollade bort och ställde sig upp och la händerna bakom nacken. ”Jack what? Oh…” jag fick direkt skuldkänslor och bet mig i läppen, han är förkrossad man kunde se det på hela hans ansikte. ”I didn’t know. Im soo sorry” jag ställde mig upp och stod helt still framför honom. ”He passed away” han svalde och kollade ner på golvet. Det blev helt blankt för mig, jag kunde inget annat än att luta mig fram och ge honom en kram. Jag kramade honom och andades in hans lukt, han luktade precis detsamma, precis samma goda parfym. Det tog en liten stund tills han besvarade kramen och kramade mig tätt om vid midjan. Jag kunde känna att min tröja fick en droppe eller två.
”I haven’t felt this since… A year ago” jag blev plötsligt i chock, Jason gråter aldrig. Jag försökte tänka efter, han hoppade av sitt gäng, hans bror dog och sen... Tog det slut mellan oss. Han släppte sakta taget om min midja och jag gjorde detsamma, vi stod bara där och kollade på varandra för ett tag. Utan att jag hade lagt märke till det hade jag sakta börjat gå bak och han hade börjat gå fram mot mig. Han lutade sig fram och särade på läpparna, han var så nära mitt ansikte att jag kunde känna hans varma andedräkt mot mig. Precis när vi var en millimeter ifrån våra läppar så…
PHEWW. Omg vi ber så mycket om ursäkt för den dåliga uppdateringen men vi har varit så upptagna me skolan och våra uppkommande stories att den här har tagit lite tid. MEN BE HOLD detta är bara del ett, ni får del två om förhoppningsvis imorgon eller över imorgon eftersom ni FÖRTJÄNAR det.
Much love
R and I
SORRRYYYYYYY
OMG. Vi är jätte ledsna för att det har tagit så låååångggg tid men ett kapitel BORDE OCH SKA komma upp idag!! Sen kommer den att vara lång typ hehe. Iallafall det är bara att vänta en timme eller mer på ett kapitel asap.
Much love
R and I
Kapitel 9 - Run like you stole something - "Cause we are not going for dinner."
"I'm sorry."
Det var första gången jag hade hört honom säga det, och det var nog den första gången han hade sagt det.
"What for?"
"For my existence" Han svalde och tittade mig djupt i ögonen.
"And for us."
Varning! Grafisk sexualitet, du läser på egen risk.
Justin's point of view:
Väckarklockan ringde och jag höll händerna för öronen. Bella öppnade sakta ögonen och tittade irriterat på mig.
"What the fuck, Justin? Jag orka inte höra den där klockan varje morgon." klagade hon. Tro mig jag kände likadant. Det var åtta på morgonen och jag var trött som fan. Jag lutade mig efter lappen som låg på nattbordet. Det var Sams schema som hon gav mig. Det var torsdag och jag tittade på vilken tid hon började. 10 började hon, och det var bra för då hade jag lite tid på mig. Jag skakade på Bella och strök bort hennes blonda slingor som låg på hennes ansikte.
Justin's point of view:
Väckarklockan ringde och jag höll händerna för öronen. Bella öppnade sakta ögonen och tittade irriterat på mig.
"What the fuck, Justin? Jag orka inte höra den där klockan varje morgon." klagade hon. Tro mig jag kände likadant. Det var åtta på morgonen och jag var trött som fan. Jag lutade mig efter lappen som låg på nattbordet. Det var Sams schema som hon gav mig. Det var torsdag och jag tittade på vilken tid hon började. 10 började hon, och det var bra för då hade jag lite tid på mig. Jag skakade på Bella och strök bort hennes blonda slingor som låg på hennes ansikte.
Hon log och lutade sig fram för att kyssa mig. Jag kysste henne mjukt på läpparna och drog mig sedan tillbaks.
"Kom duscha med mig" viskade jag och smekte om hennes mage och kysste henne på nacken. Hon stönade lågt och jag la min hand under hennes trosor smekte hennes klitoris med två fingrar. Hon var redan blöt, bitchen ville verkligen ha mig. När hon var tillräckligt blöt tryckte jag upp ett finger i henne och stönade högt.
"Justin.." stönade hon och rörde sig i samma takt som mitt finger.
Jag stoppad tillslut in en andra finger och hon stönade högre. Jag tog sedan ut mina fingrar och smekte hennes mage ända upp till hennes bröst. Jag tog in mina händer i hennes bh och började massera runt hennes bröst vårtor, jag fortsatte tills dem blev hårda nog. Jag lutade mig fram till hennes hals och särade mina läppar och började att suga på hennes hals. Jag lät min tunga snurra runt och bet löst runt hennes hals. När jag stängde igen läpparna och lutade mig tillbaks så var det grova sug märken på henne.
"Kom duscha med mig" viskade jag och smekte om hennes mage och kysste henne på nacken. Hon stönade lågt och jag la min hand under hennes trosor smekte hennes klitoris med två fingrar. Hon var redan blöt, bitchen ville verkligen ha mig. När hon var tillräckligt blöt tryckte jag upp ett finger i henne och stönade högt.
"Justin.." stönade hon och rörde sig i samma takt som mitt finger.
Jag stoppad tillslut in en andra finger och hon stönade högre. Jag tog sedan ut mina fingrar och smekte hennes mage ända upp till hennes bröst. Jag tog in mina händer i hennes bh och började massera runt hennes bröst vårtor, jag fortsatte tills dem blev hårda nog. Jag lutade mig fram till hennes hals och särade mina läppar och började att suga på hennes hals. Jag lät min tunga snurra runt och bet löst runt hennes hals. När jag stängde igen läpparna och lutade mig tillbaks så var det grova sug märken på henne.
Jag fick nog och puttade bort henne och gick bort. "Stupid hoe, always me pleasuring you, ugh" sa jag och satte mig upp från sängen. Jag var alldeles för snäll mot henne. Lät henne bo i mitt hus, betala för allt hon behöver och ändå fick jag inget tillbaks.
"But Justin, you can't just leave me like that.." klagade hon och putade med läppen. Hon hade handen i trosorna och höll på med sig själv, och jag skakade på huvudet. Jag ställde mig upp och gick in i badrummet och tog av mig mina boxers och satte på vattnet, och ställde mig i. Det hetta vattnet rann igenom min kropp och det var skönt. Jag sträckte mig efter tvålen och tvålade in mig och sedan sköljde av mig med det varma vattnet. Jag upprepade det ett par gånger och tvättade sedan håret. När jag var klar tog jag en handduk som hängde i väggen och knöt den runt midjan och gick till spegeln. Jag började borsta tänderna när jag hörde någon knacka på dörren. Kan Bella låta mig vara, for like 5 minutes? Jag skakade på huvudet och sköljde av munnen och la ifrån mig tandborsten. Jag öppnade dörren och rummet var tomt.
"But Justin, you can't just leave me like that.." klagade hon och putade med läppen. Hon hade handen i trosorna och höll på med sig själv, och jag skakade på huvudet. Jag ställde mig upp och gick in i badrummet och tog av mig mina boxers och satte på vattnet, och ställde mig i. Det hetta vattnet rann igenom min kropp och det var skönt. Jag sträckte mig efter tvålen och tvålade in mig och sedan sköljde av mig med det varma vattnet. Jag upprepade det ett par gånger och tvättade sedan håret. När jag var klar tog jag en handduk som hängde i väggen och knöt den runt midjan och gick till spegeln. Jag började borsta tänderna när jag hörde någon knacka på dörren. Kan Bella låta mig vara, for like 5 minutes? Jag skakade på huvudet och sköljde av munnen och la ifrån mig tandborsten. Jag öppnade dörren och rummet var tomt.
Vart var bitchen? Jag suckade och öppna min garderob och tog en deodorant från första hyllan och använde den. Jag tog fram boxers, svarta jeans, blå skjorta, vit t-shirt och en mössa. Jag satte på mig dem snabbt och tittade mig själv i spegeln. Damn, jag är het. Jag borde nog börja dejta mig själv, så het var jag. Jag skrattade för mig själv och sprutade lite parfym innan jag satte på skorna. Jag sträckte mig efter byxorna jag hade på mig igår och tog ut min mobil, bankkort och bilnycklar och la dem i fickan och gick ut från rummet. Jag stängde dörren bakom mig och gick ner för trapporna. Jag höjde på ögonbrynet när jag såg Jason sitta i vardagsrummet fullt påklädd.
"Dude, kom du hem nyss?" frågade jag och han tittade förvånat upp på mig.
"Nej, faktiskt så ska jag gå nu. Vart ska du?" svarade han och ställde sig upp
"Ugh, ska hämta upp Sam." Jason's ansikte bleknade.
"Varför?" frågade han sammanbitet.
"Hon ska ge mig nåt. Whatever, något du måste ha klart för dig Jason är att det är jag som bestämmer här. Det är BIEBERS hus och inte ditt. Och eftersom du accepterade förfrågan till gänget" Jag andades ut innan jag fortsatte. "Så bestämmer jag över dig, och när du inte dyker upp på nödmöten, Jason, då är ett jävla problem. Gänget är viktigare än vad du än gjorde igår." Jasons ansikte var fortfarande blek och oläslig. Var killen hög? Jag skakade på huvudet och tog skinnjackan som låg på soffan och satte på mig den. Jag gav honom ett peace tecken innan jag gick ut från dörren. Jag startade bilen och satte mig i sätet. Jag öppnade billådan och tittade om jag hade några cigaretter kvar. Det hade jag inte, fuck. Whatever, jag köper några paket senare. Jag började köra bilen genom den tomma motorvägen. Jag ökade till 70, när jag egentligen skulle köra på 50. Men ingen skulle stoppa mig, så vem bryr sig? Fuck da police. Jag körde in på Sams kvarter och stannade några hus ifrån hennes, precis som hon sa till mig att göra. Efter några minuter öppnade hon dörren och Sam satte sig. Vi sa inget och jag började köra igen. Jag kände hennes blick på mig och jag log.
"Ser du något du gillar?" sa jag och hon vände snabbt på huvudet.
Jag flinade och tog upp min mobil som vibrerade från min ficka. 3 missade samtal och 2 sms frånBella. Jag rynkade på pannan, hon brukade aldrig ringa mig. Jag öppnade ett av smsen och läste det. 'Möt mig vid Silent Café vid 11.' Hon skulle säkert ranta om hur jag aldrig var hemma och hon kände sig ensam. Det vanliga.
Vi kom fram till skolan och jag stannade. Hon höll på att gå av bilen när jag tog tag i hennes hand och drog henne tillbaka.
"Jag tror du glömde nåt, Sam." sa jag och höll upp min mobil.
"Oh, okay." Hon tog min mobil och skrev snabbt sitt nummer och gav tillbaka mobilen.
"Så." sa hon och gick av bilen.
"Och by the way" började jag innan hon stängde dörren. "Jag tror du måste skaffa en ny chaufför, för jag kör dig inte längre." Jag lutade mig framåt och stängde dörren och började köra därifrån. Nu måste jag ta itu ännu en bitch.
Samantha's point of view:
Jag stod där chockat och tittade efter den svarta bilen som körde iväg. What the fuck? Jag borde nog byta nummer, för han kunde inte bara komma undan så. Jag hoppade till när någon la sin hand på min axel och jag tittade upp. Så klart det var Jason. Jag himlade med ögonen och tog bort hans hand.
"Så jag antar att du inte har någon skjuts till skolan längre." sa han.
"Uhm, såg du vad som precis hände?" frågade jag och han nickade flinande.
"Det är inte roligt Jason!" sa jag och slog honom på armen löst.
"Ouch, det där gjorde ont." sa han sarkastiskt och jag skrattade. Vi började gå mot skolentren.
"Nej, jag antar att jag inte har någon skjuts längre." sa jag och vi gick in i skolan.
"Well, jag kan köra dig." svarade Jason och tittade på mig. Jag visste inte vad jag skulle säga, skulle jag tacka honom eller vad? Det var fortfarande lite konstig stämning mellan oss efter gårdagens händelse.
"Tack." Jag vek undan blick och tittade rakt framåt. Alla på korridoren var knäpptysta och stirrade på oss. Seriously, vad är det här för pussy skola?
"Så vart är ditt skåp?" frågade jag Jason.
"Bredvid ditt." log han.
"Ugh, varför är jag inte förvånad?" Sa jag och tog fram mina nycklar och låste upp mitt skåp. Jag tog ut min engelska bok och sneglade på Jason som gjorde detsamma. När jag hade min bok började jag leta efter en penna och skriv häfte men hittade inget. Jag suckade innan jag stängde igen mitt skåp med min hand och fortsatte gå tills jag stannade upp utanför klassrummet. Jag kollade runt och såg att alla från min klass satt på bänkar och smsade, varför hade vi inte börjat? Jag kollade bort mot Jason som pratade med en kille. Jag gick och ställde mig bakom Jasons rygg och lyssnade på vad dem sa. "Hur mycket?" Sa Jason och höjde ögonbrynet mot honom. "För dig, 100" sa han och räckte fram något jag inte kunde se. När Jason skulle ta fram hans pengar från plånboken vände han sig om mot mig. "I knew somebody was behind me" sa han och tog ut 100 och gav det till killen som log och gick iväg. "Vad köpte du Jason?" Sa jag och kollade på hans hand. Han tog fram sin hand och visade mig vad det var. "Är du seriös?" Sa jag och skrattade lågt. "Är du avundsjuk för att du inte har en?" Sa han och log snett. "Du är patetisk Jason, det där var inte värt 100" sa jag och skakade på huvudet. "Don't care" sa han och la ner pennan i sin väska. Vem köper en trasig penna för hundra? Oh god.
"Dude, kom du hem nyss?" frågade jag och han tittade förvånat upp på mig.
"Nej, faktiskt så ska jag gå nu. Vart ska du?" svarade han och ställde sig upp
"Ugh, ska hämta upp Sam." Jason's ansikte bleknade.
"Varför?" frågade han sammanbitet.
"Hon ska ge mig nåt. Whatever, något du måste ha klart för dig Jason är att det är jag som bestämmer här. Det är BIEBERS hus och inte ditt. Och eftersom du accepterade förfrågan till gänget" Jag andades ut innan jag fortsatte. "Så bestämmer jag över dig, och när du inte dyker upp på nödmöten, Jason, då är ett jävla problem. Gänget är viktigare än vad du än gjorde igår." Jasons ansikte var fortfarande blek och oläslig. Var killen hög? Jag skakade på huvudet och tog skinnjackan som låg på soffan och satte på mig den. Jag gav honom ett peace tecken innan jag gick ut från dörren. Jag startade bilen och satte mig i sätet. Jag öppnade billådan och tittade om jag hade några cigaretter kvar. Det hade jag inte, fuck. Whatever, jag köper några paket senare. Jag började köra bilen genom den tomma motorvägen. Jag ökade till 70, när jag egentligen skulle köra på 50. Men ingen skulle stoppa mig, så vem bryr sig? Fuck da police. Jag körde in på Sams kvarter och stannade några hus ifrån hennes, precis som hon sa till mig att göra. Efter några minuter öppnade hon dörren och Sam satte sig. Vi sa inget och jag började köra igen. Jag kände hennes blick på mig och jag log.
"Ser du något du gillar?" sa jag och hon vände snabbt på huvudet.
Jag flinade och tog upp min mobil som vibrerade från min ficka. 3 missade samtal och 2 sms frånBella. Jag rynkade på pannan, hon brukade aldrig ringa mig. Jag öppnade ett av smsen och läste det. 'Möt mig vid Silent Café vid 11.' Hon skulle säkert ranta om hur jag aldrig var hemma och hon kände sig ensam. Det vanliga.
Vi kom fram till skolan och jag stannade. Hon höll på att gå av bilen när jag tog tag i hennes hand och drog henne tillbaka.
"Jag tror du glömde nåt, Sam." sa jag och höll upp min mobil.
"Oh, okay." Hon tog min mobil och skrev snabbt sitt nummer och gav tillbaka mobilen.
"Så." sa hon och gick av bilen.
"Och by the way" började jag innan hon stängde dörren. "Jag tror du måste skaffa en ny chaufför, för jag kör dig inte längre." Jag lutade mig framåt och stängde dörren och började köra därifrån. Nu måste jag ta itu ännu en bitch.
Samantha's point of view:
Jag stod där chockat och tittade efter den svarta bilen som körde iväg. What the fuck? Jag borde nog byta nummer, för han kunde inte bara komma undan så. Jag hoppade till när någon la sin hand på min axel och jag tittade upp. Så klart det var Jason. Jag himlade med ögonen och tog bort hans hand.
"Så jag antar att du inte har någon skjuts till skolan längre." sa han.
"Uhm, såg du vad som precis hände?" frågade jag och han nickade flinande.
"Det är inte roligt Jason!" sa jag och slog honom på armen löst.
"Ouch, det där gjorde ont." sa han sarkastiskt och jag skrattade. Vi började gå mot skolentren.
"Nej, jag antar att jag inte har någon skjuts längre." sa jag och vi gick in i skolan.
"Well, jag kan köra dig." svarade Jason och tittade på mig. Jag visste inte vad jag skulle säga, skulle jag tacka honom eller vad? Det var fortfarande lite konstig stämning mellan oss efter gårdagens händelse.
"Tack." Jag vek undan blick och tittade rakt framåt. Alla på korridoren var knäpptysta och stirrade på oss. Seriously, vad är det här för pussy skola?
"Så vart är ditt skåp?" frågade jag Jason.
"Bredvid ditt." log han.
"Ugh, varför är jag inte förvånad?" Sa jag och tog fram mina nycklar och låste upp mitt skåp. Jag tog ut min engelska bok och sneglade på Jason som gjorde detsamma. När jag hade min bok började jag leta efter en penna och skriv häfte men hittade inget. Jag suckade innan jag stängde igen mitt skåp med min hand och fortsatte gå tills jag stannade upp utanför klassrummet. Jag kollade runt och såg att alla från min klass satt på bänkar och smsade, varför hade vi inte börjat? Jag kollade bort mot Jason som pratade med en kille. Jag gick och ställde mig bakom Jasons rygg och lyssnade på vad dem sa. "Hur mycket?" Sa Jason och höjde ögonbrynet mot honom. "För dig, 100" sa han och räckte fram något jag inte kunde se. När Jason skulle ta fram hans pengar från plånboken vände han sig om mot mig. "I knew somebody was behind me" sa han och tog ut 100 och gav det till killen som log och gick iväg. "Vad köpte du Jason?" Sa jag och kollade på hans hand. Han tog fram sin hand och visade mig vad det var. "Är du seriös?" Sa jag och skrattade lågt. "Är du avundsjuk för att du inte har en?" Sa han och log snett. "Du är patetisk Jason, det där var inte värt 100" sa jag och skakade på huvudet. "Don't care" sa han och la ner pennan i sin väska. Vem köper en trasig penna för hundra? Oh god.
Läraren kom tillslut springandes mot klassrummet. "Förlåt för att jag är lite sen, det var några elever som var långsamma med proven i klassen innan." Sa hon och gav oss en ursäktande min innan hon låste upp klassrummet. Alla gick in och satte sig på sina platser, jag satte mig på min plats vid fönstret. Jason kollade på platsen bredvid mig men tvekade inte och satte sig bakom mig. Jag lutade mitt huvud mot väggen och kände mig lite, bara lite mer avslappnad än vanligt. Sen började Jason peta med sin nya penna på min rygg och jag kunde känna att i hela kroppen hade det "avslappnande" försvunnit. "Sluta!" Sa jag och kollade bak mot honom. "What?" Sa han oskyldigt men log sedan. Jag kollade fram och såg läraren stå framför mig med en bok i hennes hand. "Vill du fortsätta läsa boken istället för mig?" Sa hon ilsket och räckte fram boken. "Läste du?" Sa jag chockad. Hon knöt sin näve och hennes ansikte blev röd. "Ursäkta mig att du läste eller intresserade mig nog för att jag skulle lyssna" sa jag och brydde mig inte om hur taskig jag lät. "Ms D'avanzo du kan ursäkta dig själv från lektionen." Sa han och pekade mot dörren. "Jason you coming with me?" Sa jag och kollade bak mot honom. "Nah" sa han och slickade läpparna. Jag tittade förvirrat på honom och gick ut och precis när jag skulle dra ner handtaget stod Jason bakom mig. "I was joking Sammie" sa han och log lågt. "Okay" sa jag och gick ut. "Gå till rektorns kontor! Ni båda" sa hon surt och skaka på huvudet. "Adios amigos" sa Jason och stängde
igen dörren.
Jag gick i den mörka korridoren med Jason och försökte komma på något vi kunde göra för att underhålla oss. Jag sneglade på honom och kollade om han hade fått en idé. Han la sin hand på magen och stannade upp. "Im hungry" sa han och började gå mot utgången. "Lunch börjar om 2 timmar douche" sa jag och gick ändå efter. "Vi ska på restaurang idiot" sa han och öppnad dörren och andades in den friska luften. "Okay but your paying" sa jag och log. "Haven't I always?" sa han roat och skrattade så att man såg lite av hans vita tänder. "Fun" sa jag och väntade på att han skulle öppna sin Ferrari. När han hade öppnat öppnade jag dörren och satte mig i fram sätet. Han satte sig i förrarsättet och gasade bilen framåt snabbare än vanligt. "Woah somebody is in a rush" sa jag och höjde ögonbrynet. "Sätt på dig bältet" sa han och körde ännu fortare. "Uh no are we five? Varför skulle jag behöva det?" Sa jag och kollade konstigt på honom. "Cause we are not going for dinner, babe."
8 dagar har ni fått vänta på dett kapitlet, aw förlåt! Ni kommer verkligen inte få vänta så här länge till kapitel 10! :)
Okay, men vad tycker ni om denna kapitel? Kommentera! ;) Och btw, vad tycker ni om Jason?
/ R and I
Kapitel 8 - Run like you stole something - "I'm sorry."
Previously
"Okej, Jason. Jag går in först, och du kommer 5 minuter efter, okej? Jag ville inte att någon ska se oss tillsammans." Jag väntade inte på svar och vände på klacken och gick in. Jag tittade bakåt och såg att han var rakt bakom mig. Jävla idiot. Jag började gå snabbare och gick till mitt skåp. Det skulle bli en jobbig skoldag. Jag slog igen skåpet hårt och gick till klassrummet.
___________________________________________
Justin's point of view:
Jag satte på mig mina pilotglasögon och vevade ner bilrutan. Det var svårt att spionera på någon när staden var så liten, och alla visste vilken bil du hade. Så jag hade hyrt en cheap ass hyrbil så ingen kände igen mig. Killen jag spionerade på hade gått in i en bensinmack och jag kunde se att han pratade med kassören. Han pratade med honom lite för länge tyckte jag. Dem pratade ned varandra i cirka tio minuter, hur länge pratar man med en kassör egentligen? Max två minuter. Efter ett tag tog han upp nånting från sin ficka och gav det till kassören. Killen tittade misstänksamt sig omkring och jag duckade snabbt ner. Phew, det var nära ögat. När jag tittade upp igen var killen borta, och jag såg inte hans bil. Fuck. Jag drog en hand genom håret och gick ut ur bilen. Jag hade min pistol i backfickan som jag alltid hade. Jag gick in i affären och killen bakom kassan spärrade upp ögonen. Jag log för mig själv och gick till kassan. Killen såg livrädd ut.
"V-v-ad kan jag hj-älpa dig med, sir?" sa han och svalde hårt. Jag tog nonchalant av mig solglasögonen.
"Du kan börja med att berätta vem killen du pratade med innan är." sa jag.
"Jag vet inte vad du pratar om, s-sir" svarade han. Jag hade inte tid med bullshit. Jag tog upp min pistol och tryckte den mot hans hals.
"Säg. Vem. Du. Pratade. Med." spottade jag och jag såg hur svetten rann från hans panna.
"Please don't kill.."
"I WILL FUCKING KILL YOU IF U DON'T SAY WHO YOU TALKED TO" Jag höll pistolen hårdare mot hans hals.
"H-aan heeteer Adaam Kennedy" sa han och blundade hårt.
"Och vad gjorde han här?"
"Han betalade för s-i-in bensin" Jag tröttnade på hans bullshit. Jag fick i alla fall ett namn. Jag tryckte på avtryckaren och sköt honom rakt i halsen. Don't mess with Bieber. Jag tittade mig omkring och till min lättnad var det ingen där. Jag tog upp nycklarna från den döda kroppen och låste dörrarna. Jag kunde inte låta någon komma in. Jag tog snabbt upp min iPhone och skickade ett nöd sms till mina killar. Jag visste att dem skulle vara här inom tio minuter. Jag vände mig om och tittade på den döda kroppen. Det var ett stort blodigt hål i hans hals. Jag tog tag i hans fötter och drog honom igenom affären och in till lagret. Jag kunde inte riskera att någon såg honom genom dem stora fönstren.
Jag la honom där och gick tillbaka ut till affären, och såg att mina killar stod bakom den låsta dörren. Jag låste upp dörren och lät dem komma in. Jag rynkade på pannan när jag såg att alla inte var där.
"Vart fan är Jason?"
"Han var inte i huset när vi gick." sa Cole och la en slags medel över blodhögen. Fuck Jason, jag anlitade inte honom för att han inte skulle vara på nöd situationer.
"Okej Ryan, det finns tre kameror i den här affären så minst två av dem spelade in när jag dödade honom." sa jag och pekade mot tre kamerorna. Han nickade och tog fram sin dator och började göra sin grej. Jag vände mig om till Chaz.
"Chaz, bränn kroppen och lägg askan i en burk och ge den till mig."
"Vart är kroppen?"
"I lagret." Svarade jag och han började gå dit. Det skulle ta några timmar fixa den här röran, så jag skulle bli sen att hämta Sam. Bitchen får vänta.
Samantha's point of view:
Jason satt bakom mig i engelska lektionen och han petade min rygg med en penna hela tiden. Jävla idiot, kunde han låta mig vara? Jag la två finger på mina tinningar och tog ett djupt andetag. Flippa inte ur på lektionen, Sam. Du klarar det. Jag märkte att han slutade peta på min rygg, och tittade snabbt bakåt. Han tittade ner på sin mobil med oläslig min på ansiktet. Han ställde sig plötsligt upp, och jag tittade förvirrat på honom.
"Vart ska du?" frågade jag och hela klassen tittade på oss. Läraren tittade upp från sina anteckningar och såg surt på oss. Bitch.
"So you do care?" log han.
"Uhm, no I just.."
"McCann jag vet att du är ny, men kan du vara snäll och sätta dig ner. Lektionen är inte slut ännu." avbröt läraren mig.
"See ya later bitches" sa Jason och gav oss ett peace tecken och gick ut från klassrummet. Vår lärare såg ut som att hon skulle döda någon. Egentligen ville jag inte heller vara kvar, men Marco skulle dödat mig om jag skolkade. Fast, vem trodde han att han var? Ingen skulle få bestämma över mig. Om jag inte orkade vara kvar resten av skoldagen så ville jag inte det. Jag reste mig upp och gick sakta fram till dörren så att läraren inte såg mig. Jag gick ut och kom till en tom korridor. Ingen Jason här. Jag undrade vart han gick. Inte för att jag brydde mig, men Marco hade tagit ifrån mig min bil så jag hade ingen skjuts hem. Jag gick till skolgården och vidare till parkeringen. Jason stod lutad mot sin svarta Ferrari och log belåtet när han såg mig.
"I knew you'd come" sa han och ställde sig rakt upp.
"Whatever, take me home" sa jag och himlade med ögonen.
"Visst, jag kan hälsa på Marco medan jag är där." Oj, Marco hatade Jason. Han gillade honom när vi var ihop, men efter vad han hade gjort mig så började han hata honom. Föresten kunde jag inte gå hem nu, Marco var hemma och det var mitt på dagen. Shit.
"We can go somewhere else. " sa Jason som om han kunde läsa mina tankar.
"Inte hem till dig i alla fall." Jag öppnade bildörren och satte mig ner på sätet, och Jason satte sig på förarsätet. Bilen luktade en stark söt doft, och jag antog att han hade rökt på i bilen.
"Vart ska vi?" frågade jag när Jason hade startat motorn och körde ut från parkeringen.
"Det får du se." svarade han och jag nickade. Bara jag kom härifrån. Vi åkte förbi en massa hus och skog och jag undrade vart han skulle ta mig. Det var ingen idé att fråga, för han skulle ändå inte sagt det. Jag andades djupt och tittade ut genom fönstret. Vi åkte förbi en skylt där det stod "Silent Hill Tower". Var han seriös? Skulle han verkligen ta mig dit, efter allt. Han trodde nog att jag skulle ta tillbaka honom bara för att han tog mig till stället där vi alltid brukade vara. Men jag skulle låta han hållas, jag hade ju inget annat för mig ändå.
Silent Hill Tower var stadens enda höghus och den var helt öde efter att ett flertal mord hade begåtts där. Folket här var såna pussyn.
Jag väcktes från mina tankar när Jason stannade bilen precis utanför hög huset. Jag öppnade dörren och steg ut bilen. Den kyliga vinden slog mig i ansiktet. Jag rynkade på pannan och gick efter Jason när han öppnade husets dörr. Vi gick in och dörren stängdes hårt efter mig. Det ekade som fan. Som tur var funkade hissen fortfarande, jag skulle aldrig orka gå upp för tio trappor. Vi gick in i hissen och Jason tryckte på takvåningens nummer och hissen började åka. Det var en väldigt pinsam tystnad mellan oss, och det förvånade mig inte. Sist vi båda var i den här hissen hade vi nästan sex, och nu står vi så långt borta från varandra som möjligt. Konstigt hur mycket saker kan förändras på ett år. Vi stod där i tystnaden ett par minuter. Dörrarna öppnades och vi båda kom ut till en korridor. Vi gick båda lång isär från varandra och gick den långa korridoren i tystnad. Vi svängde till vänster och öppnade dörren som ledde oss ut till taket. Vi var ute på taket, och vinde började att blåsa som bara den. Man kunde se hela staden härifrån.
"Lika ful stad som vanligt." sa Jason och satte sig ner på sten golvet. Jag log svagt och satte mig också ner, men några centimeter ifrån honom. Förut brukade jag sitta i hans knä, men nu var det inte så längre. Vi satt tysta ett tag medan vinden blåste hårt och mitt hår flög åt alla håll. Jag tog tofsen som satt på min handled och satte upp håret i en bulle.
"I miss this." sa Jason och bröt tystnaden. Vi båda tittade på varandra, och jag svalde hårt.
"Vad är det du saknar?" frågade jag och kisade mot honom.
"Everything involving us"
"You blowed "us" a long time ago, Jason." Han hade fått sin chans.
"I know" mumlade han och vände huvudet mot utsikten igen. Han var fortfarande lika vacker som förut. Det var nästan svårt att titta bort från honom. Alla känslor jag hade kämpat med att trycka ner, flöt upp allt på samma gång när jag såg han sitta där medan solen bländade honom. Det här var taket vi alltid brukade vara på, då jag brukade vara i hans armar och vi hade pratat i timmar. Allt det var borta nu. Jag trodde jag hade kommit över honom helt, men det verkade inte vara så. Vi avslutade aldrig det vi hade haft.
"Why did you leave?" Han vände sig mot mig igen och svarade inte. Han tänkte efter vad han skulle säga innan han öppnade sin mun
"Jag trodde jag aldrig skulle kunna se dig i ögonen igen efter det jag hade gjort mot dig. Jag var tvungen att åka bort från staden, Samantha. Jag hade inget annat val."
"Så efter ett år kan du se mig i ögonen igen?" Ilskan brusade inom mig.
"I thought, maybe with time you would heal." Han slickade sig om läpparna och tittade ner på marken, han vägrade att se mig i ögonen.
"Läka?! Hur trodde du att jag skulle kunna läka när jag inte hade några svar? Du bara försvann dagen efter du hade krossat mitt hjärta Jason. Hur tror du att jag kände när jag kom till din lägenhet och den var helt tom?! Jag fick inte ens ett farväl." Han tittade upp från marken och jag såg skulden i hans ögon, jag tittade bort från honom.
Det var inte klokt hur svag han gjorde mig just nu. När vi var tillsammans kunde jag strunta i uppdrag, bara för att spendera tid med honom. Varje sekund med honom var speciell, något nytt hände alltid. Man kunde aldrig predikta.
"I'm sorry."
Det var första gången jag hade hört honom säga det, och det var nog den första gången han hade sagt det.
"What for?"
"For my existence" Han svalde och tittade mig djupt i ögonen.
"And for us."
____________________________________________
Hey babes, vad tyckte ni om detta kapitel? Mycket känslor där. :) vad tror ni jason har gjort mot sam? Kommentera era åsikter. Kapitel 9 uppe ASAP.
/ R and I
Kapitel 7 - Run like you stole something - "I thougt we were pass this, Sammie"
Previously
"Skolan, ugh." svarade jag och satte mig på andra sidan av sängen.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
"Jag fattar inte att jag gör det här. Jag fattar inte ens att jag är vaken så här tidigt." sa jag och startade bilen.
"Shut up and drive the damn car." svarade Sam och speglade sig själv på bilspegeln.
"The. Fucking. Attitude." Jag körde in på motorvägen och sneglade på Sam som höll på att lägga på sitt läppstift.
"Vad?" Frågade hon och la tillbaka sitt läppstift i sin väska. Jag svarade inte och koncentrerade mig på vägen. Jag hade mycket att tänka på, min bror har vart spårlöst försvunnen i fyra månader och jag hade ingen hur jag skulle hitta honom eller vem som hade kidnappat honom. Jag visste inte ens om han levde fortfarande. Men jag brydde mig inte, jag skulle inte ge upp hoppet om Jaxon.
"Sväng in här." Sam avbröt mina tankar och pekade mot skolan.
"Jag föddes in den här stan, tror du jag inte vet vart skolan ligger?" svarade jag irriterat och stannade bilen.
"Du verkade lite borta. Whatever hämta mig vid tre här. Om jag inte är här så har jag antagligen kvarsittning." Med dem orden gick hon av bilen och gick in skolbyggnaden. Innan jag startade bilen igen tog jag upp mobilen och skickade ett sms till Cole. 'How's Jazzy?' Jag startade bilen och körde därifrån. Min mobil vibrerade till och jag tittade på smset Cole hade skickat. 'Bored.' Jag suckade högt och la mobilen åt sidan och började köra. Jag skulle förfölja en kille som jag antog visste var Jaxon var någonstans. Jag skulle hota honom ur all inforimation och sedan döda honom. Jag hade ingen tålamod när det kom till att hitta Jaxon. Det var så fucking sjukt, att någon kidnappar min tolvåriga bror för att hämnas på mig. Om dem ville mig något så ska dem komma till mig och fightas face to face.
Sam'a point of view:
Efter två lektioner var det rast. Fucking finally. Jag hade aldrig vart så uttråkad i mitt liv. Jag skyndade till mitt skåp för att lägga in böckerna när jag gick in i någon och tappade allt. Fuck.
"Se dig för din jävla idiot." spottade jag och lutade mig ner för att ta upp dem.
"Uh.. Förlåt." sa den manliga rösten och jag tittade upp på killen. Han hade gräsliga kläder, om Erin var här skulle hon dött av modechock. Han hade jätte tighta gröna jeans, blommig skjorta och runda glasögon. Jag ville vara lägga två finger i munnen och spy. Jag knuffade till honom lite så att jag kunde komma förbi. Mitt skåp låg precis bakom honom. Han såg chockad ut, men det var hans eget fel. Vem trodde han att han var och gick in i Samantha D'avanzo? Jag kastade in mina böcker i skåpet och tog ut min skinnjacka och gick rakt ut genom entrén. Skolgården var nästan tom, det var bara några småbarn som spelade fotboll. Det hade slutat regnat, men jag tänkte ändå inte sätta mig på en bänk eftersom att det var blött. Jag lutade mig mot den hårda skolväggen och tog upp en cigarett och tändare. Jag la ciggen mellan mina två fingrar medan jag hade den i munnen och tände. Jag tog ett bloss och kände mig mycket mer avslappnad. Jag brukade inte röka så ofta, bara ibland när jag var riktigt sugen. Jag tog ett bloss till när jag kände att någon ställde sig bredvid mig. Kan folk inte låta mig vara ifred? Jag tittade åt sidan och fick en chock. Vad fuck gjorde han här?
"Du vet väl att man inte får röka i skolan, Sammie." log Jason McCann. Hur vågade han kalla mig det där? Hur visste han ens att jag var här?
"Don't call me that." sa jag kallt och försökte att inte ha ögonkontakt med honom.
"Leker du svårfångad igen? I thought we were pass this, Sammie." log han. Han hade inte ändras alls, och såg precis likadan ut. Hans ljusbruna hår var perfekt fixat (killar och deras hår) och han hade lite stubb som han inte hade rakat, och hans honungsbruna glöd när han tittade på mig.
"Har du inga horor att knulla?" sa jag log.
"Vad behöver jag horor till när jag har dig? Du gör det minst lika bra." Jag var så här nära att slå till honom. Jag borde ha slagit till honom.
"Vad vill du ha från mig, Jason? Jag går inte på dina trick igen. Hur fan hittade du mig ens?!" halvskrek jag. Jag kokade av ilska. Hur vågade han komma hit efter det han gjorde mot mig?
"Jag vill ha dig tillbaks, därför skrev jag in mig på skolan" sa han belåtet. Han skrev in sig på skolan?! Det var redan ett helvete att gå dit innan han startade.
"Du är ett år äldre än mig, Jason. Du har inga klasser med mig. Plus, hatar du inte i skolan? "A waste of time" som du sa." spottade jag.
"Jag gör allt för att vara i din närhet, även om det betyder att jag måste gå till skolan. Och jag tog ett litet snack med rektorn, han lät mig gå i alla klasser som du gick i." Han skrattade och dem vita, raka tänderna visades. Det var länge sen jag hörde hans skratt. Det fick fortfarande mitt hjärta att hoppa över lite. Efter ett helt år kände jag fortfarande så här. Vad var det för fel på mig?
"Hur mycket mutade du honom med?" frågade jag. Jag skulle nog kunna ge honom mer pengar än Jason mutade honom med.
"Ett par hundra tusen. Vet inte, kommer inte riktigt ihåg. Men han tvekade inte i alla fall." Han slickade sig om läpparna och log snett. Det var alldeles för mycket, Marco skulle bli riktigt misstänksam om jag tog ett par hundra tusen från kontot . Jag tog ett djupt andetag och fimpade ciggen när det ringde in.
"Okej, Jason. Jag går in först, och du kommer 5 minuter efter, okej? Jag ville inte att någon ska se oss tillsammans." Jag väntade inte på svar och vände på klacken och gick in. Jag tittade bakåt och såg att han var rakt bakom mig. Jävla idiot. Jag började gå snabbare och gick till mitt skåp. Det skulle bli en jobbig skoldag. Jag slog igen skåpet hårt och gick till klassrummet.
Kort kapitel I know, men jag lovar er att kapitel 8 kommer vara långt och den är uppe redan imorgon! Det
förtjänar ni efter att ha väntat så länge. :) Så vad tyckte ni om detta kapitel, ganska tråkigt? Nästa kapitel kommer vara ganska emotinal. Stay tuned. :******
/ R and I
Kapitel 6 - Run like you stole something - "You better watch your back"
Previously
"Ser du den där bilen som kör in i uppfarten? Det är mitt hus." Jag svängde bilen och ställde min bil bakom bilen som just hade parkerat.
Jag tittade otåligt på Justin, men han verkade titta på vem som kom ut genom bilen.
"Ska du gå eller?"
"Inte så snabbt, babe."
"Don't call me that" sa jag irriterat.
Han ignorerade mig och log när han såg vem som kom ut genom bilen. Han öppnade bildörren och gick ut och hälsade på killen. Killen tittade åt mitt håll och mitt hjärta stannade. Jason fucking Maccan is back.
Justin's point of view:
"Bro, what the fuck are you looking at?" Frågade jag och tittade bakåt för att se vad han tittade på.
"How do you know that girl?" sa han och jag visste att han menade Sam. Han hade nyss kommit hit och ville redan ha ligg? Vilken kille. Men jag skulle inte säga något.
"Her? She's just a hoe" flinade jag. Han tittade lite misstänkt på mig, vad var hans problem?
"Jag tror inte du har legat med henne." sa han.
"Vilken tjej skulle inte ha legat med mig?" sa jag och höjde ögonbrynet.
"Hon." svarade han och nickade mot Sam som gick emot oss med min mobil i handen.
"Här" sa hon och räckte fram mobilen och tittade inte ens på Jason. Vad fan var det som på gick?
"Ska du inte hälsa, Sam?" log Jason och jag blev lite förvirrad över att han kunde hennes namn.
"Varför skulle jag hälsa på dig?" svarade hon och himlade surt med ögonen.
"Har ni haft sex eller nåt? För ni känner tydligen varandra." sa jag och var väldigt förvånad över att Jason kände tjejen. Han flyttade från Silent Hill för ett år sedan eftersom han var efterlyst i hela landet. Men nu tror dem att han är död, och killen var nästa lika bra på den här livsstilen som jag och därför ville jag ha honom i mitt gäng.
"Tro mig, mate. Vi har gjort mycket mer än så." sa han och blinkade mot Sam som såg ut att explodera när som helst.
"Kan du inte bara gå tillbaka till stället du kom ifrån? Ugh." sa hon och vände ilsket på klacken och jag tog tag i hennes arm och hon tittade förvånat bakåt.
"Vi är inte klara än" log jag.
"Vad vill du?"
"Ditt nummer."
"Vad ska du med det till?"
"Så vi håller kontakt." log jag.
"Uh, jag tror inte det." svarade hon och slog bort min hand och gick till sin bil. Jag himlade surt på ögonen och vände mig till Jason.
"She don't like you bro." flinade Jason och öppnade ytterdörren.
"Sooner or later she will."
Vi gick in i huset och in till vardgasrummet där alla killar satt.
"Jag tror vi alla vet vem den nya killen är." Jag satte mig på soffan och killarna välkomnade Jason med ett handslag.
"Vart är Jazzy, föresten?" sa jag och tog fram en cigg.
"Hon är uppe i sitt rum." sa Cole och jag nickade som svar.
"Okej, guys. Vi har tre problem att ta itu med. För det första jobbar äcklet Marco ihop med Alec och försöker bryta ner vårt gäng. Det får inte hända. Det kan inte inte hända. Det andra är att Snikers skickar hot och vill att vi ska sticka från staden." Jag tog ett bloss innan jag fortsatte. "Och ingen skickar hot till Biebers gäng. Dem borde veta bättre. Så dem måste vi ta ner också. Och det tredje och största problemet är att vi måste hitta Jaxon." Jag tog ännu ett bloss och tittade på killarna.
"Vad hände igår ikväll egentligen?" sa Ryan.
"Någon idiot bombade ner borgmästarens hus. En fördel är väl at borgmästaren är död." sa jag uttråkat.
"Vart är Jazzy, föresten?" sa jag och tog fram en cigg.
"Hon är uppe i sitt rum." sa Cole och jag nickade som svar.
"Okej, guys. Vi har tre problem att ta itu med. För det första jobbar äcklet Marco ihop med Alec och försöker bryta ner vårt gäng. Det får inte hända. Det kan inte inte hända. Det andra är att Snikers skickar hot och vill att vi ska sticka från staden." Jag tog ett bloss innan jag fortsatte. "Och ingen skickar hot till Biebers gäng. Dem borde veta bättre. Så dem måste vi ta ner också. Och det tredje och största problemet är att vi måste hitta Jaxon." Jag tog ännu ett bloss och tittade på killarna.
"Vad hände igår ikväll egentligen?" sa Ryan.
"Någon idiot bombade ner borgmästarens hus. En fördel är väl at borgmästaren är död." sa jag uttråkat.
"Wierd shit, mate." skrattade Chaz.
"Snikers kan jag ta hand om. They owe me so much." förklarade Jason och lutade sig tillbaka på soffan.
"Okej, bra. Jag tror Alec har Jaxon faktiskt." sa jag.
"Tror inte det. Varför leta efter Jaxon om Alec tog honom? Han skulle vart död nu. Och även om Alec tog honom så skulle han inte vara tyst om det. Vi alla vet hur han är." sa Chaz och han hade faktiskt en poäng. Alec skulle aldrig låta Jaxon leva. Och han skulle vara väldigt högljud om det. Det kan inte vara han. Jag hade många fiender, och vem som helst skulle kunna hämnas på mig men dem flesta vågade inte. Alec och hans gäng hatade mig av hela sitt hjärta. Men om det inte var dem vem skulle det kunna vara? Fuck, det här var inte bra. Vi måste komma på något snabbt.
"You better watch you back, or you'll never know who's behind you." sa Ryan och jag tittade förvirrat på honom. Var han hög?
"Vad fan snackar du om?"
"Kommer du inte ihåg den där killen vi såg på bensinmacken? Vi hade aldrig sett honom förut, och han bara kom fram till oss och sa det precis några timmar innan Jaxon försvann." fortsatte jag och jag tänkte tillbaks på den dagen. Jag, Ryan och Jaxon vart på väg till ett gäng möte och när vi stannade vi bensinmacken kom den här mannen fram till oss och började prata. Jag hade helt glömt det, för jag trodde mannen var hög. Men nu när jag tänker efter, kan det leda oss till Jaxon.
"Bra Ryan. Jag vill att du och Chaz går tillbaka till samma bensinmack och titta runt området och se om ni hittar mannen." Jag fimpade ciggen och tittade trött på killarna.
"Och Cole.. Jag vill att du ska sätta upp övervakningskameror överallt i huset okej? Jag vill inte riskera ett shit."
"Okej, mate. Men Jazzy måste börja i skolan, ska du hålla henne fast i det här huset för alltid?" svarade Cole.
"Ja, hon kommer säkert begå självmord tillslut. Och hon måste göra något av sitt liv eller hur? Du vill ju själv att hon inte ska leva den här livsstilen." fortsatte Ryan.
"Lägg fucking ner. Jag bestämmer när hon ska börja skolan. Mötet är slut." sa jag och reste mig upp. Jag hatade när folk trodde dem visste bättre än mig. Jag var mycket väl medveten om att Jazzy behövde en utbildning, men det gick inte just nu. Jaxon var borta och jag var tvungen att koncentrera mig helt på honom. Jag hade inte tid med att oroa mig över att Jazzy skulle bli mördad, kidnappad i skolan. Men självklart ville jag det bästa för henne.
Sam's point of view:
Jag parkerade bilen och slängde hårt igen bildörren. Hur vågade han komma tillbaks? Efter allt han hade gjort mot mig. Han trodde han kunde gå och komma som han ville i mitt liv, but no. Jag skulle fan inte låta honom förstöra för mig igen. Jag kom in i huset och gick in i köket där en trött Kyle med fortfarande pyjamas på sig stod och gjorde frukost till sig själv. Han höjde på ögonbrynet när han såg mig.
"Vart har du varit?" frågade han.
"Tog bara en promenad." svarade jag som min ursäkt.
"Sen när började du ta promenader så här tidigt på morgonen?" ifrågasatte han mig. Kyle kände mig för väl, jag skulle aldrig vakna så här tidigt på morgonen och speciellt inte för att ta en promenad.
"Sen idag." svarade jag kallt och drog en hand genom mitt hår.
"Uh, PMS?"
"Shut up." Det var inte rätt dag att reta upp mig. Jag hade just träffat på killen som krossade mitt hjärta i bitar.
"Föresten, Marco vill att du går ner till hans kontor." sa han.
"Shit." Det sista jag ville nu vara att Marco skulle predika för mig. Jag suckade och började gå till Marcos kontor som låg nere i källaren. Jag öppnade dörren sakta och han höll på att skriva något på datorn och hade en burk öl på bordet. Han gjorde en förvånad min när han såg mig.
"Du är uppe tidigt, Samantha. Men ju tidigare, desto bättre." Han nickade mot stolen framför bordet och jag satte mig.
"Som du vet är jag riktigt besviken på dig, Samantha. Speciellt när Bieber gjorde hälften av ditt uppdrag. Its a shame. Han är en av dem mest opålitliga människor på denna värld, och tanken av att du var i samma rum som honom äcklar mig. Och du sa inget." Han tog ett andetag innan han fortsatte. "Jag vill inte ha några hemligheter i denna grupp. Det kommer ta ett tag innan jag kan lita på dig igen. Och under den tiden får du inte göra några uppdrag alls."
"Vad fan ska jag göra hela dagarna då?" svarade jag irriterat.
"Därför har jag skrivit in dig på Silent Hill High School. Och nu när då ändå är vaken så SKA du gå dit."
"Skolan?! Fucking driver du med mig?" halvskrek jag. Aldrig att jag skulle gå till det stället..
"Antingen det eller inga uppdrag på tre år." sa han och räckte fram ett schema. Jag tittade förtvivlat på pappret. Jag var tvungen att börja skolan igen, det var redan illa att jag inte kunde göra några uppdrag alls just nu och tre år var alldeles för mycket.
"Jag hatar dig." spottade jag och tog tag i pappret och ställde mig hastigt upp och gick snabbt därifrån. Den här dagen blev bara värre och värre. Jag tog en snabb titt på schemat och min första lektion var Matte och den började om en timme. Det var ju verkligen mitt favorit ämne. Not. Jag gick in till mitt sovrum och slängde hastigt fram ett par mörkblåa jeans och en svart blus. Jag satte på mig det och gick in till badrummet och tvättade mitt ansikte med kallt vatten och tittade mig själv i spegeln. Jag hade mörka ringar under ögonen eftersom jag fick knappt någon sömn. Justin gjorde mycket ljud av sig när han sov och jag vaknade till varje gång. Jag tog en snabb titt igen och gick till sovrummet igen. Jag tog upp min skinnjacka från golvet och satte på mig den och ryggväskan över den. Hell is waiting.
---
Jag hade hämtat mina böcker från expeditionen och koden till mitt skåp. Jag hittade snabbt mitt skåp och la in alla böcker och min väska. Jag ignorerade alla blickar jag fick från folk som gick förbi. Vad fan stirrade dem jävlarna på? Det var en ganska dum fråga för att jag hade gått här förut innan jag hoppade av. Jag var 14 och det var första året för mig i high school. Jag var KAOS. Bråk varje rast, och min attityd mot lärarna var inte den bästa. Fan, jag kan inte tro att jag är tillbaks här igen. Jag tog ut min matte bok och pennor och låste mitt skåp och började gå mot klassrummet. Alla korridoren stirrade och viskade och jag ville bara ge dem fingret. Jag himlade på ögonen och gick till klassrummet som redan var fullsatt. Läraren stod upp och höll på att skriva något på tavlan. Han vände sitt huvud mot mig och log. Uh, le mot någon annan äckel. Han la ner whiteboard pennan på bordet och gick mot mig.
"Du är den nya tjejen, va? Välkommen till Silent Hill High School. Jag är Mr. Waldorf och är din matte lärare." Han log och räckte fram sin hand. Jag himlade med ögonen och skakade inte hans hand. Jag hörde skratt från resten av klassen och jag gick och satte mig på en ledig plats. Mr.Waldorf såg lite chockad ut men fortsatte lektionen. Han såg ganska ung ut för att vara lärare. Runt 26 eller nåt och såg ganska bra ut. Askblont hår, mörkbruna ögon och så hyggligt bra ut. Jag slutade tänka på honom och började tänka på idéer hur jag skulle komma undan resten av skoldagen utan att Marco fick veta något. Vad ville han att jag skulle få ut av det äntligen? Det vara bara en slöseri med tid. Jag tittade uttråkat på uppgiften jag hade framför mig och hade inga planer på att göra den. Mitt uppmärksamhet togs av en kvinna i medelåldern som kom in i klassrummet. Hon sa något till Mr. Waldorf och han pekade på mig. Kvinnan började gå mot mig och jag undrade vad fan hon ville mig.
"Samantha D'avanzo. Jag är Mrs. Gilbert och är rektorn för skolan. You see, det har uppstått lite problem. Är det din bil som står parkerad på skolgården?" sa hon med mjuk röst. Åh, min bil. Jag hittade ingen ledig plats på elev parkeringen så jag parkerade på skolgården. Hur skulle jag veta att det var ett problem?
"Uhm, ja." svarade jag.
"Då skulle jag vilja att du kör den därifrån omedelbart."
"Det finns inga parkeringsplatser. Var ska jag lägga den?" sa jag irriterat.
"Det är ett problem du får lösa. Så, ta den därifrån innan jag ger dig kvarsittning." Hon gav mig en ilsken blick och vände på klacken. Bitch. Jag ställde mig upp och ignorerade alla blickar och gick ut från klassrummet. Korridoren var helt tom, alla hade lektion just nu. Jag gick till mitt skåp och tog ut min väska. Inte en chans att jag klarade en minut till här. Jag stängde låset och gick ut till skolgården där min bil stod. Det var blåsigt och kallt och gick startade bilen och satte mig i den. Bil turen hemåt gick snabbt och jag bad till gud att Marco inte var hemma. Jag parkerade bilen på uppfarten vid huset och låste upp ytterdörren. Lamporna var släckta och jag hörde inga röster. Jag var säker. Jag stängde dörren bakom mig och började gå upp för trappan nät jag hörde en röst. Shit.
"Samantha." Jag vände mig snabbt och lutade mig mot trapp handtaget. Jag var körd.
"Det har gått EN timme. Och du är redan i problem." Marco drog frustrerat handen genom hans bakåt slickade hår.
"Jag.."
"Jag vill inte höra några ursäkter. Jag varnar dig, Sam. Om du inte sköter det här tills jag säger att du är klar så får du aldrig göra uppdrag igen. Och ge mig dina bilnycklar."
"Varför då? Jag behöver dem."
"Eftersom du inte klarade första dagen så blir det konsekvenser, Sam. Ge mig den NU." Jag tittade chockat på honom, han kunde väl inte vara seriös. Hur fan ska jag ta mig någonstans utan min bil? Minst inte sagt skolan.
"Nu Samantha." Han började tappa tålamodet och jag visste att jag var tvungen att ge honom nycklarna.
"Fine." Jag öppnade min väska och tog upp nycklarna och kastade dem på honom och började gå upp för trapporna. Fuck him. Jag öppnade dörren till mitt rum och himlade irriterat på ögonen när jag såg vem som låg på sängen.
"Det var på tiden. Vart var du?" sa Justin och satte sig upp på sängen.
"Frågan är väl vad DU gör här, och hur du kom in?"sa jag trött och la min jacka och väska på en stol.
"Du lämnade fönstret öppet." svarade han.
"Tror du att jag är dum? Jag lämnar aldrig fönstret öppet." Först nu såg jag att han hade bytt kläder. Han hade en vit t-shirt, jean jacka, svarta latex byxor och svarta skor. I andra ord, sexig som fan.
"Whatever. Vart var du, anyway?"
"Skolan, ugh." svarade jag och satte mig på andra sidan av sängen.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
"Snikers kan jag ta hand om. They owe me so much." förklarade Jason och lutade sig tillbaka på soffan.
"Okej, bra. Jag tror Alec har Jaxon faktiskt." sa jag.
"Tror inte det. Varför leta efter Jaxon om Alec tog honom? Han skulle vart död nu. Och även om Alec tog honom så skulle han inte vara tyst om det. Vi alla vet hur han är." sa Chaz och han hade faktiskt en poäng. Alec skulle aldrig låta Jaxon leva. Och han skulle vara väldigt högljud om det. Det kan inte vara han. Jag hade många fiender, och vem som helst skulle kunna hämnas på mig men dem flesta vågade inte. Alec och hans gäng hatade mig av hela sitt hjärta. Men om det inte var dem vem skulle det kunna vara? Fuck, det här var inte bra. Vi måste komma på något snabbt.
"You better watch you back, or you'll never know who's behind you." sa Ryan och jag tittade förvirrat på honom. Var han hög?
"Vad fan snackar du om?"
"Kommer du inte ihåg den där killen vi såg på bensinmacken? Vi hade aldrig sett honom förut, och han bara kom fram till oss och sa det precis några timmar innan Jaxon försvann." fortsatte jag och jag tänkte tillbaks på den dagen. Jag, Ryan och Jaxon vart på väg till ett gäng möte och när vi stannade vi bensinmacken kom den här mannen fram till oss och började prata. Jag hade helt glömt det, för jag trodde mannen var hög. Men nu när jag tänker efter, kan det leda oss till Jaxon.
"Bra Ryan. Jag vill att du och Chaz går tillbaka till samma bensinmack och titta runt området och se om ni hittar mannen." Jag fimpade ciggen och tittade trött på killarna.
"Och Cole.. Jag vill att du ska sätta upp övervakningskameror överallt i huset okej? Jag vill inte riskera ett shit."
"Okej, mate. Men Jazzy måste börja i skolan, ska du hålla henne fast i det här huset för alltid?" svarade Cole.
"Ja, hon kommer säkert begå självmord tillslut. Och hon måste göra något av sitt liv eller hur? Du vill ju själv att hon inte ska leva den här livsstilen." fortsatte Ryan.
"Lägg fucking ner. Jag bestämmer när hon ska börja skolan. Mötet är slut." sa jag och reste mig upp. Jag hatade när folk trodde dem visste bättre än mig. Jag var mycket väl medveten om att Jazzy behövde en utbildning, men det gick inte just nu. Jaxon var borta och jag var tvungen att koncentrera mig helt på honom. Jag hade inte tid med att oroa mig över att Jazzy skulle bli mördad, kidnappad i skolan. Men självklart ville jag det bästa för henne.
Sam's point of view:
Jag parkerade bilen och slängde hårt igen bildörren. Hur vågade han komma tillbaks? Efter allt han hade gjort mot mig. Han trodde han kunde gå och komma som han ville i mitt liv, but no. Jag skulle fan inte låta honom förstöra för mig igen. Jag kom in i huset och gick in i köket där en trött Kyle med fortfarande pyjamas på sig stod och gjorde frukost till sig själv. Han höjde på ögonbrynet när han såg mig.
"Vart har du varit?" frågade han.
"Tog bara en promenad." svarade jag som min ursäkt.
"Sen när började du ta promenader så här tidigt på morgonen?" ifrågasatte han mig. Kyle kände mig för väl, jag skulle aldrig vakna så här tidigt på morgonen och speciellt inte för att ta en promenad.
"Sen idag." svarade jag kallt och drog en hand genom mitt hår.
"Uh, PMS?"
"Shut up." Det var inte rätt dag att reta upp mig. Jag hade just träffat på killen som krossade mitt hjärta i bitar.
"Föresten, Marco vill att du går ner till hans kontor." sa han.
"Shit." Det sista jag ville nu vara att Marco skulle predika för mig. Jag suckade och började gå till Marcos kontor som låg nere i källaren. Jag öppnade dörren sakta och han höll på att skriva något på datorn och hade en burk öl på bordet. Han gjorde en förvånad min när han såg mig.
"Du är uppe tidigt, Samantha. Men ju tidigare, desto bättre." Han nickade mot stolen framför bordet och jag satte mig.
"Som du vet är jag riktigt besviken på dig, Samantha. Speciellt när Bieber gjorde hälften av ditt uppdrag. Its a shame. Han är en av dem mest opålitliga människor på denna värld, och tanken av att du var i samma rum som honom äcklar mig. Och du sa inget." Han tog ett andetag innan han fortsatte. "Jag vill inte ha några hemligheter i denna grupp. Det kommer ta ett tag innan jag kan lita på dig igen. Och under den tiden får du inte göra några uppdrag alls."
"Vad fan ska jag göra hela dagarna då?" svarade jag irriterat.
"Därför har jag skrivit in dig på Silent Hill High School. Och nu när då ändå är vaken så SKA du gå dit."
"Skolan?! Fucking driver du med mig?" halvskrek jag. Aldrig att jag skulle gå till det stället..
"Antingen det eller inga uppdrag på tre år." sa han och räckte fram ett schema. Jag tittade förtvivlat på pappret. Jag var tvungen att börja skolan igen, det var redan illa att jag inte kunde göra några uppdrag alls just nu och tre år var alldeles för mycket.
"Jag hatar dig." spottade jag och tog tag i pappret och ställde mig hastigt upp och gick snabbt därifrån. Den här dagen blev bara värre och värre. Jag tog en snabb titt på schemat och min första lektion var Matte och den började om en timme. Det var ju verkligen mitt favorit ämne. Not. Jag gick in till mitt sovrum och slängde hastigt fram ett par mörkblåa jeans och en svart blus. Jag satte på mig det och gick in till badrummet och tvättade mitt ansikte med kallt vatten och tittade mig själv i spegeln. Jag hade mörka ringar under ögonen eftersom jag fick knappt någon sömn. Justin gjorde mycket ljud av sig när han sov och jag vaknade till varje gång. Jag tog en snabb titt igen och gick till sovrummet igen. Jag tog upp min skinnjacka från golvet och satte på mig den och ryggväskan över den. Hell is waiting.
---
Jag hade hämtat mina böcker från expeditionen och koden till mitt skåp. Jag hittade snabbt mitt skåp och la in alla böcker och min väska. Jag ignorerade alla blickar jag fick från folk som gick förbi. Vad fan stirrade dem jävlarna på? Det var en ganska dum fråga för att jag hade gått här förut innan jag hoppade av. Jag var 14 och det var första året för mig i high school. Jag var KAOS. Bråk varje rast, och min attityd mot lärarna var inte den bästa. Fan, jag kan inte tro att jag är tillbaks här igen. Jag tog ut min matte bok och pennor och låste mitt skåp och började gå mot klassrummet. Alla korridoren stirrade och viskade och jag ville bara ge dem fingret. Jag himlade på ögonen och gick till klassrummet som redan var fullsatt. Läraren stod upp och höll på att skriva något på tavlan. Han vände sitt huvud mot mig och log. Uh, le mot någon annan äckel. Han la ner whiteboard pennan på bordet och gick mot mig.
"Du är den nya tjejen, va? Välkommen till Silent Hill High School. Jag är Mr. Waldorf och är din matte lärare." Han log och räckte fram sin hand. Jag himlade med ögonen och skakade inte hans hand. Jag hörde skratt från resten av klassen och jag gick och satte mig på en ledig plats. Mr.Waldorf såg lite chockad ut men fortsatte lektionen. Han såg ganska ung ut för att vara lärare. Runt 26 eller nåt och såg ganska bra ut. Askblont hår, mörkbruna ögon och så hyggligt bra ut. Jag slutade tänka på honom och började tänka på idéer hur jag skulle komma undan resten av skoldagen utan att Marco fick veta något. Vad ville han att jag skulle få ut av det äntligen? Det vara bara en slöseri med tid. Jag tittade uttråkat på uppgiften jag hade framför mig och hade inga planer på att göra den. Mitt uppmärksamhet togs av en kvinna i medelåldern som kom in i klassrummet. Hon sa något till Mr. Waldorf och han pekade på mig. Kvinnan började gå mot mig och jag undrade vad fan hon ville mig.
"Samantha D'avanzo. Jag är Mrs. Gilbert och är rektorn för skolan. You see, det har uppstått lite problem. Är det din bil som står parkerad på skolgården?" sa hon med mjuk röst. Åh, min bil. Jag hittade ingen ledig plats på elev parkeringen så jag parkerade på skolgården. Hur skulle jag veta att det var ett problem?
"Uhm, ja." svarade jag.
"Då skulle jag vilja att du kör den därifrån omedelbart."
"Det finns inga parkeringsplatser. Var ska jag lägga den?" sa jag irriterat.
"Det är ett problem du får lösa. Så, ta den därifrån innan jag ger dig kvarsittning." Hon gav mig en ilsken blick och vände på klacken. Bitch. Jag ställde mig upp och ignorerade alla blickar och gick ut från klassrummet. Korridoren var helt tom, alla hade lektion just nu. Jag gick till mitt skåp och tog ut min väska. Inte en chans att jag klarade en minut till här. Jag stängde låset och gick ut till skolgården där min bil stod. Det var blåsigt och kallt och gick startade bilen och satte mig i den. Bil turen hemåt gick snabbt och jag bad till gud att Marco inte var hemma. Jag parkerade bilen på uppfarten vid huset och låste upp ytterdörren. Lamporna var släckta och jag hörde inga röster. Jag var säker. Jag stängde dörren bakom mig och började gå upp för trappan nät jag hörde en röst. Shit.
"Samantha." Jag vände mig snabbt och lutade mig mot trapp handtaget. Jag var körd.
"Det har gått EN timme. Och du är redan i problem." Marco drog frustrerat handen genom hans bakåt slickade hår.
"Jag.."
"Jag vill inte höra några ursäkter. Jag varnar dig, Sam. Om du inte sköter det här tills jag säger att du är klar så får du aldrig göra uppdrag igen. Och ge mig dina bilnycklar."
"Varför då? Jag behöver dem."
"Eftersom du inte klarade första dagen så blir det konsekvenser, Sam. Ge mig den NU." Jag tittade chockat på honom, han kunde väl inte vara seriös. Hur fan ska jag ta mig någonstans utan min bil? Minst inte sagt skolan.
"Nu Samantha." Han började tappa tålamodet och jag visste att jag var tvungen att ge honom nycklarna.
"Fine." Jag öppnade min väska och tog upp nycklarna och kastade dem på honom och började gå upp för trapporna. Fuck him. Jag öppnade dörren till mitt rum och himlade irriterat på ögonen när jag såg vem som låg på sängen.
"Det var på tiden. Vart var du?" sa Justin och satte sig upp på sängen.
"Frågan är väl vad DU gör här, och hur du kom in?"sa jag trött och la min jacka och väska på en stol.
"Du lämnade fönstret öppet." svarade han.
"Tror du att jag är dum? Jag lämnar aldrig fönstret öppet." Först nu såg jag att han hade bytt kläder. Han hade en vit t-shirt, jean jacka, svarta latex byxor och svarta skor. I andra ord, sexig som fan.
"Whatever. Vart var du, anyway?"
"Skolan, ugh." svarade jag och satte mig på andra sidan av sängen.
"Går du i skolan?" Han tittade roat på mig.
"Pfft, Marco tvingar mig efter jag ljög för honom. Så nu får jag inte göra några uppdrag." Jag la frustrerat en kudde på mitt knä. Han svarade inte mig och verkade vara borta.
"Vad gör du här?" sa jag och avbröt hans tankar och han rynkade på ögonbrynen.
"Du gav mig inte ditt nummer förut."
"Varför vill du ha det?"
"Fan vad många frågor. Är du paranoid?" skrattade han smått. Hm, maybe.
"Jag ger dig mitt nummer om du gör en sak för mig."
"Vad?" sa han och jag log mystiskt mot honom.
WOHO! Äntligen är kapitel 6 uppe! Förlåt för den dåliga uppdateringen, men vi har haft fullt upp med att planera uppkommande berättelser. Vad tror ni Sam vill att Justin ska göra för henne? Vad tycker ni om att Jason har kommit in? Han kommer vara med mycket i dem uppkommande kapitlarna. Och snälla kommentera Mer! Stay tuned, babes. :)
/ R and I
Kapitel 5 - Run like you stole something - Jason fucking McCann
Previously
Jag gav honom en arg blick och han la sig ner på golvet med sin lila lakan. "Släck lampan dude" sa jag och han lutade sig fram och släckte den. Jag hade två täcken och sex kuddar och han hade ett tunt lakan. Jag kunde inget annat än att tycka synd om honom. Jag tog tag i två kuddar och en av mina täcken och kastade dem ner till honom. Han vände sig förvånat om och jag log svagt. "You're welcome" Sa jag tyst och såg på när han tog av sig sina byxor och skjorta. Han la täcket över sig och kudden under sitt huvud. Justin tittade upp mot mig och jag tittade ner mot honom. Varför lät jag vår värsta fiender in i vårt hus? Och det konstiga är att jag inte tycker jag har gjort det minsta fel.
Justin's point of view:
Jag öppnade sakta mina ögon och solljuset bländade mina ögon. Jag kunde knappt röra mig på grund av att jag hade så ont i ryggen. Det här var inte värt det, fan heller. Jag satte mig upp och såg att Sams säng var tom. Jag ställde mig upp och la mig på hennes säng istället. Sååå mycket skönare. Jag lutade mig efter min kavaj och tog fram min tändare och cigg. Jag tände cigaretten och tog ett bloss. Jag undrar vart bitchen är, hon hade behandlat mig som fucking skit igår och vanligtvis fick ingen göra så. Dörren öppnades och Sam kom upp med en bricka. På brickan stod det två glas kaffe och två tallrikar med mackor.
"Jag ser att du gjort dig hemstadd" sa hon och la brickan på nattbordet. Jag skrattade och tog ett till bloss och rökte ut.
"Jag ser att du äter dubbelt." svarade jag och hon satte sig bredvid mig på sängen.
"I'm a growing women, jag behöver all mat jag behöver" flinade hon och tog ciggen från min hand och tog ett bloss. Jag gav henne en gillande blick, och hon himlade med ögonen.
"Jag drev med dig. Hälften av det på brickan är ditt. Föresten, när kommer taxin?" Jag sträckte mig efter kaffet och tog en klunk.
"Vilken taxi?"
"Taxin som tar dig hem. Tror du att du ska ligga i min säng hela dagen? I don't think so." Hon tog sitt kaffe och fimpade ciggen.
"Jag känner mig bra här." sa jag och gjorde mig ännu mer bekväm. Det var kul att göra henne sur.
"Uhm no. Antingen tar du taxi eller så kör jag dig." Jag såg att hon kollade in min överkropp och att hon gillade det. Jag drog ner täcket lite mer så man såg hela min överkropp och hälften av mina boxers. I just loved teasing her. Hon tittade nervöst bort och tog flera klunkar av sitt kaffe.
"Skynda, vi har inte hela dagen på oss." sa hon ställde sig upp. Hon satte på sig sin skinnjacka och väntade tålmodigt på mig.
"Chill, shit." muttrade jag och ställde mig upp från sängen. Jag tog mina byxor och satte på mig dem och min skjorta. Jag drog en hand genom håret och tittade upp på Sam. Hon gjorde något på sin mobil, så jag sträckte efter mina skor och satte på dem.
"Skynda." sa Sam och kastade kavajen mot mig. Jag tog emot den och la den på min arm och ställde mig upp och gick mot dörren.
"Whoa, stopp. Även fast alla sover så får du inte ta den vägen. Dem kommer märka direkt att någon annan är i huset." förklarade hon.
"Så, du vill att jag ska hoppa från fönstret?" Jag skakad på huvudet. Jag hade lust att kasta henne genom fönstret. Fucking bitch.
"Vart annars? Genom väggen?" Hon öppnade fönstret och den kalla oktober luften kom in. Hon slingrade ner sitt ena ben och la foten på stegen.
"Varför tar du den här vägen?"
"Håll käften, och klättra ner." svarade hon och när hon var på den sista steget hoppade hon på marken.
"Bitch." mumlade jag och kastade ner kavajen och den hamnade på hennes huvud. Jag klättrade fort och smidigt ner och hon kastade den hårt på mig.
"Har du någon jävla damp?" sa jag och gick efter henne mot hennes bil.
"Det verkar som att du har det." sa hon och himlade med ögonen och satte sig på sätet. Då brast. Jag gick över till hennes sida och tog ett hårt tag i hennes händer.
"Prata med mig sådär en gång till, och du ska få se på ett brutet ben." spottade jag och hon tittade förvånat på mig, men jag såg ingen rädsla i hennes ögon. Bitch ska få se på rädsla om hon går längre än så. Ingen sa nåt och jag satte mig på passagerare sätet och tog fram en cigg och tände den. Jag tog ett bloss och rökte ut. Det gjorde mig lite lugnare.
Sam's point of view:
Jag startade bilen och körde iväg. Vad fan vad vart för fel på mig? Om det hade varit någon annan idiot som gjorde så mot mig hade brutit nacken på den. Men det var.. Attraherande på något sätt. Fast det betydde inte att det var okej. Jag skulle sparka han från bilen så fort vi kom fram till hans bil.
"Vart bor du?" frågade jag och vevade ner fönstret så all rök gick ut genom fönstret.
"Stone Road 15." mumlade han och gav mig inte ens en blick. Jag tänkte efter lite, Stone Road låg inte alls långt borta från mitt hus, och idioten sa att han bodde långt härifrån. Jag stannade bilen mitt i bilvägen och jag hörde folk tuta bakom mig men brydde mig. Vad ville den här killen mig?
"What the fuck?" sa han och tittade irriterat på mig.
"Du bor inte alls långt härifrån." sa jag sammanbitet.
"Åh, du har kommit på det. Jag tänkte väl att du skulle göra det sooner or later." flinade han.
"Vad vill du mig?" sa jag och började tappa tålamodet.
"Vad skulle jag vilja ha från dig?" sa han nonchalant som att det var nåt fel på mig.
"Jag vet inte, du fucking sov över igår natt. Hade du inte någon jävla anledning då?"
"Jag tänkte få ligg, men jag tror du är lesbisk eller nåt." retade han och jag höll på att explodera. Bilarna tutade som fan, och jag började köra igen.
"Det fanns hundra tjejer på festen, och du kom fram till mig?"
"Du såg billigast ut."
"Fuck you."
"Whenever you want, baby." Han var helt omöjlig.
"Om du vill kan vi ta en snabbis i bilen.."
"Hell no." avbröt jag honom. Vad trodde han om mig egentligen? Han känner knappt mig och hade redan på festen fått klart för sig att jag var hora. Jag antar att utseende inte är allt. Hur kunde folk stå ut med honom? Jag gasade i botten och körde förbi alla bilar. Ju fortare jag blev av med honom desto bättre. Det tog mindre än tio minuter att köra till hans hus.
"Vilket är ditt?" sa jag kort.
"Ser du den där bilen som kör in i uppfarten? Det är mitt hus." Jag svängde bilen och ställde min bil bakom bilen som just hade parkerat.
Jag tittade otåligt på Justin, men han verkade titta på vem som kom ut genom bilen.
"Ska du gå eller?"
"Inte så snabbt, babe."
"Don't call me that" sa jag irriterat.
Han ignorerade mig och log när han såg vem som kom ut genom bilen. Han öppnade bildörren och gick ut och hälsade på killen. Killen tittade åt mitt håll och mitt hjärta stannade. Jason fucking Maccan is back.
Jag öppnade sakta mina ögon och solljuset bländade mina ögon. Jag kunde knappt röra mig på grund av att jag hade så ont i ryggen. Det här var inte värt det, fan heller. Jag satte mig upp och såg att Sams säng var tom. Jag ställde mig upp och la mig på hennes säng istället. Sååå mycket skönare. Jag lutade mig efter min kavaj och tog fram min tändare och cigg. Jag tände cigaretten och tog ett bloss. Jag undrar vart bitchen är, hon hade behandlat mig som fucking skit igår och vanligtvis fick ingen göra så. Dörren öppnades och Sam kom upp med en bricka. På brickan stod det två glas kaffe och två tallrikar med mackor.
"Jag ser att du gjort dig hemstadd" sa hon och la brickan på nattbordet. Jag skrattade och tog ett till bloss och rökte ut.
"Jag ser att du äter dubbelt." svarade jag och hon satte sig bredvid mig på sängen.
"I'm a growing women, jag behöver all mat jag behöver" flinade hon och tog ciggen från min hand och tog ett bloss. Jag gav henne en gillande blick, och hon himlade med ögonen.
"Jag drev med dig. Hälften av det på brickan är ditt. Föresten, när kommer taxin?" Jag sträckte mig efter kaffet och tog en klunk.
"Vilken taxi?"
"Taxin som tar dig hem. Tror du att du ska ligga i min säng hela dagen? I don't think so." Hon tog sitt kaffe och fimpade ciggen.
"Jag känner mig bra här." sa jag och gjorde mig ännu mer bekväm. Det var kul att göra henne sur.
"Uhm no. Antingen tar du taxi eller så kör jag dig." Jag såg att hon kollade in min överkropp och att hon gillade det. Jag drog ner täcket lite mer så man såg hela min överkropp och hälften av mina boxers. I just loved teasing her. Hon tittade nervöst bort och tog flera klunkar av sitt kaffe.
"Skynda, vi har inte hela dagen på oss." sa hon ställde sig upp. Hon satte på sig sin skinnjacka och väntade tålmodigt på mig.
"Chill, shit." muttrade jag och ställde mig upp från sängen. Jag tog mina byxor och satte på mig dem och min skjorta. Jag drog en hand genom håret och tittade upp på Sam. Hon gjorde något på sin mobil, så jag sträckte efter mina skor och satte på dem.
"Skynda." sa Sam och kastade kavajen mot mig. Jag tog emot den och la den på min arm och ställde mig upp och gick mot dörren.
"Whoa, stopp. Även fast alla sover så får du inte ta den vägen. Dem kommer märka direkt att någon annan är i huset." förklarade hon.
"Så, du vill att jag ska hoppa från fönstret?" Jag skakad på huvudet. Jag hade lust att kasta henne genom fönstret. Fucking bitch.
"Vart annars? Genom väggen?" Hon öppnade fönstret och den kalla oktober luften kom in. Hon slingrade ner sitt ena ben och la foten på stegen.
"Varför tar du den här vägen?"
"Håll käften, och klättra ner." svarade hon och när hon var på den sista steget hoppade hon på marken.
"Bitch." mumlade jag och kastade ner kavajen och den hamnade på hennes huvud. Jag klättrade fort och smidigt ner och hon kastade den hårt på mig.
"Har du någon jävla damp?" sa jag och gick efter henne mot hennes bil.
"Det verkar som att du har det." sa hon och himlade med ögonen och satte sig på sätet. Då brast. Jag gick över till hennes sida och tog ett hårt tag i hennes händer.
"Prata med mig sådär en gång till, och du ska få se på ett brutet ben." spottade jag och hon tittade förvånat på mig, men jag såg ingen rädsla i hennes ögon. Bitch ska få se på rädsla om hon går längre än så. Ingen sa nåt och jag satte mig på passagerare sätet och tog fram en cigg och tände den. Jag tog ett bloss och rökte ut. Det gjorde mig lite lugnare.
Sam's point of view:
Jag startade bilen och körde iväg. Vad fan vad vart för fel på mig? Om det hade varit någon annan idiot som gjorde så mot mig hade brutit nacken på den. Men det var.. Attraherande på något sätt. Fast det betydde inte att det var okej. Jag skulle sparka han från bilen så fort vi kom fram till hans bil.
"Vart bor du?" frågade jag och vevade ner fönstret så all rök gick ut genom fönstret.
"Stone Road 15." mumlade han och gav mig inte ens en blick. Jag tänkte efter lite, Stone Road låg inte alls långt borta från mitt hus, och idioten sa att han bodde långt härifrån. Jag stannade bilen mitt i bilvägen och jag hörde folk tuta bakom mig men brydde mig. Vad ville den här killen mig?
"What the fuck?" sa han och tittade irriterat på mig.
"Du bor inte alls långt härifrån." sa jag sammanbitet.
"Åh, du har kommit på det. Jag tänkte väl att du skulle göra det sooner or later." flinade han.
"Vad vill du mig?" sa jag och började tappa tålamodet.
"Vad skulle jag vilja ha från dig?" sa han nonchalant som att det var nåt fel på mig.
"Jag vet inte, du fucking sov över igår natt. Hade du inte någon jävla anledning då?"
"Jag tänkte få ligg, men jag tror du är lesbisk eller nåt." retade han och jag höll på att explodera. Bilarna tutade som fan, och jag började köra igen.
"Det fanns hundra tjejer på festen, och du kom fram till mig?"
"Du såg billigast ut."
"Fuck you."
"Whenever you want, baby." Han var helt omöjlig.
"Om du vill kan vi ta en snabbis i bilen.."
"Hell no." avbröt jag honom. Vad trodde han om mig egentligen? Han känner knappt mig och hade redan på festen fått klart för sig att jag var hora. Jag antar att utseende inte är allt. Hur kunde folk stå ut med honom? Jag gasade i botten och körde förbi alla bilar. Ju fortare jag blev av med honom desto bättre. Det tog mindre än tio minuter att köra till hans hus.
"Vilket är ditt?" sa jag kort.
"Ser du den där bilen som kör in i uppfarten? Det är mitt hus." Jag svängde bilen och ställde min bil bakom bilen som just hade parkerat.
Jag tittade otåligt på Justin, men han verkade titta på vem som kom ut genom bilen.
"Ska du gå eller?"
"Inte så snabbt, babe."
"Don't call me that" sa jag irriterat.
Han ignorerade mig och log när han såg vem som kom ut genom bilen. Han öppnade bildörren och gick ut och hälsade på killen. Killen tittade åt mitt håll och mitt hjärta stannade. Jason fucking Maccan is back.
Nåå vad tycks? :) Jason maccan you guys, vad tycker ni om det? Varför blir samantha lite upprörd över det, hmm.. Iallafall blir vi jätte glada över kommentarerna, så snälla fortsätt med det <3 Nästa kapitlet kommer nog upp om två dagar men senare idag kommer vi att lägga up en teaser för den som vi troligen kommer börja göra för varje kapitel framöver.:)
/ R and I
Kapitel 4 - Run like you stole something - "Det är du som är Bieber, va?"
Previously
"Whoa, någon verkar desperat." sa jag men rörde försiktigt insidan av hennes lår. Hon drog upp sin klänning lite och jag fick en bättre syn av det som fanns mellan hennes ben. Hur mycket jag än ville, kunde jag inte fortsätta. Jag hade en fest att gå på, och en kille att döda.
"Jag har inte tid med det här, stick." sa jag och reste mig upp och tog min kostym. Hon mumlade något ohörbart och gick ut ur rummet. Jag satte på den svarta kostymen och dem svarta skorna. Jag tog upp en cigg och tände den och gick ner till min bil.
"Jag har inte tid med det här, stick." sa jag och reste mig upp och tog min kostym. Hon mumlade något ohörbart och gick ut ur rummet. Jag satte på den svarta kostymen och dem svarta skorna. Jag tog upp en cigg och tände den och gick ner till min bil.
Sam's point of wiew:
När jag kom fram var det fullt av bilar överallt. Det var en betjänt som öppnade bildörren åt mig och jag log och gick av. Jag gav betjänten bilnycklarna så att hon kunde parkera bilen. Jag tog en del av klänningen i handen så jag inte skulle ramla. Jag gick upp för trappan och in genom entre dörren där det stod en betjänt som höll upp en bricka med glas med vin. Jag tog en och gick in. Det var en stor sal och folk minglade runt och serveringsfolk gick runt och bjöd folk på något att äta och påfyllning av vin. Jag tittade misstänkt ut genom folkmassan här. Jag visste inte vilka som jobbade åt The Lighters så vem som helst kunde jobba åt dem. Jag tog upp min mobil och skickade ett sms till Joe. "Ser du nåt?" skickade jag och tog en klunk av mitt vita vin. Efter någon minut kom ett svar. "Nej, har inte kunnat hacka mig in i systemet ännu. Säger till när" Jag svarade inte och gick genom salen och tog små klunkar av vinet medan. Hur fan skulle jag veta vilka som är med i The Lighters? Jag ställde mig bredvid ett bord där det fanns tilltugg. Jag tittade på det, men det såg inte så tillfredsställande ut.
"Stalkar du mig?" sa en mörk röst bakom mig och jag vände mig om. Det var killen som tog mitt uppdrag.
"Antagligen du som stalkar mig, eftersom du kom fram till mig." sa jag kallt och tittade upp på honom. Nu kunde jag se hans ögonfärg. Honungsbruna. Dem påminde mig om "honom".
"Well, lika kaxig som igår kväll ser jag" sa han och la sina händer i fickorna. Jag drack det sista av vinet och tittade ännu en gång ut över folkmassan.
"Letar du efter någon speciell?" frågade han. Vad fan ville han veta det för?
"Nej vad får dig att tro det?" sa jag och tog ett till glas vin när en betjänt gick förbi med brickan. Han svarade inte, och jag undrade varför jag aldrig hade sett honom förut.
"Hur kommer det sig att jag aldrig har sett dig förut? Jag känner alla i den här stan." sa jag.
"Alla i den här stan vet vem jag är" sa han och log ett mystiskt leende. Då slog det mig. Hur kunde jag vara så dum?
"Det är du som är Bieber, va?" sa jag och var själv fövånad över att den där Bieber såg så... Het ut. Jag trodde han skulle varit i trettio års åldern eller något. Dem flesta ledarna brukar vara det.
"Det är du som är Bieber, va?" sa jag och var själv fövånad över att den där Bieber såg så... Het ut. Jag trodde han skulle varit i trettio års åldern eller något. Dem flesta ledarna brukar vara det.
"Justin Bieber." rättade han och tog vinglaset från min hand. Vem fan trodde han att han var?
"Vad är ditt jävla problem?" sa jag irriterad och la en hårslinga bakom örat.
"Vad är ditt namn då?" sa han och ignorerade helt vad jag sa innan. Min mobil vibrerade till och jag vände ryggen mot honom och tog fram mobilen.
"Jag hitta en bomb i huset. Den exploderar om 5 min TA DIG UT" Åh fuck. Det här var inte bra. Shit. Jag började snabbt gå därifrån och jag hörde att Bieber killen följde efter. När jag kom till entren tog jag av mig klackarna. Dem var bara i vägen.
"Varför har du så bråttom?" sa han när jag kastade bort skorna.
"Det är en fucking bomb i huset. Dem explodera den när som helst." sa jag och började att springa ner för trapporna med bara fötter och ut till vägen. Jag hörde att han fortfarande var bakom mig och jag spang fortare tills jag var några hundra meter från huset. Jag stannade för att ta ett andetag.
"Fuck min bil." hörde jag Justin säga och jag började att räkna sekunder. 5, 4, 3, 2.. Huset explodera upp i bitar och elden flammade som bara den. Vem fan var jäveln som satte ditt bomben? Jag hade fucking tur. Jag antar att stan ska skaffa en ny borgmästare. Jag hörde polis sirener och brandbilar och jag började gå därifrån. Justin gick fortfarande efter mig.
"Vad vill du mig?" sa jag irriterat.
Justin's point of wiew:
"Jag vill tacka dig för att ha räddat mitt liv." sa jag och vi gick sida vid sida.
"Uh, om du inte hade varit i närheten så skulle jag inte ha gjort något" sa hon och om det inte vore för att hon just hade räddat mig skulle jag fucking slagit till bitchen.
"Du verkar frysa, vill du ha min kavaj?" frågade jag och det var väldigt ovanligt att jag var så här gentle.
"Håll din äckliga kavaj för dig själv" svarade hon och började att gå snabbare. What a fucking bitch.
"Så vad heter du?" sa jag och försökte hålla tålamodet. Det tog ett tag för henne att svara.
"Sam." sa hon kort. Jag svär att hon hade den värsta PMS det kunde finnas. Efter att jag var klar med det här är bitchen körd. Vi var tysta och gick ett tag till ända tills hon stannade upp.
"Jag bor här" Sa hon och nickade mot huset.
"Oh."
"Så stick nu."
"Jag bor långt härifrån" ljög jag.
"Jag kan inte gå resten. Kan jag slagga hos dig?" fortsatte jag.
"Marco fucking hatar dig. Du kommer vara dödens så fort du kommer igenom dörren." Sa hon trött och drog en hand genom sitt mörka hår.
"Så ta in mig på ett annat sätt då" sa jag envist. Bitchen måste ta mig in.
"Nej, jag kan inte."
"Försök"
"Åh fuck it, det ligger en stege i trädgården. Ta den och klättra upp för fönstret med svarta gardiner. Om du tar fel fönster, är det ditt fel." sa hon och vände på klacken och gick in genom dörren.
Sam's point of wiew:
Varför lät jag honom komma in? Åh shit. Jag låste upp dörren och kom in i den varma hallen. Jag gick in till vardagsrumet där alla satt, Erin och Kyle också för en gång skull.
"Vad vacker du är!" utbrast hon och jag gav henne bara ett svagt leende. Jag kände Marcos ilska blicka ända härifrån. Jag var körd.
"Samantha sätt dig ner" sa han ilsket. Jag gav killarna en "Pray for me" blick innan jag vände mig mot Marco.Det var sällan han kallade mig för Samantha och när han väl gjorde det var han jävligt sur.
"Varför i helvete berätta du inte att du såg Bieber på ditt senaste uppdrag?!. Han gjorde hälften av ditt uppdrag" halvskrek han. Om han bara visste att Justin var i huset.
"Jag trodde inte du höll saker för mig, för oss" sa han och nickade mot dem andra. "Du kommer inte får göra uppdrag på ett bra tag. Gå upp till ditt rum jag vill inte se dig just nu" Spottade han och jag ställde mig hastigt upp. Vem fan trodde han att han är, min pappa? Jävla idiot. Erin gav mig en sorgsen blick och jag gick förbi henne och gick upp till mitt rum. Jag öppnade och såg Justin ligga på min säng som om att han inte hade några problem i världen. Jag stängde dörren bakom mig och låste.
"Gå av" sa jag och satte mig på sängkanten.
"Uh, jag ska sova här eller har du glömt?" sa han och flinade. Han hade tagit av sig kavajen och skorna och låg där med sin vita skjorta och svarta byxor. Sexig som fan med det skulle han inte få veta. "Uh, jag ska sova på sängen. You're sleeping on the floor bro" sa jag och ställde mig upp för att öppna garderoben.
"Hämta en madrass, at least" sa han och satte sig upp från sängen. "Är du dum eller? Ska jag gå och hämta en madrass och berätta att deras värsta fiende sover över. Ingen big deal alls." Sa jag och tog fram en vit t-shirt och mjukisar till mig själv. Jag tog fram två lakan också. "Här lägg det här på golvet." sa jag och kastade lakanet till honom. "Din säng är fett stor. Den räcker till tre personer." sa han irriterad.
"Uhm, no. Du sover på golvet,. Period. Föresten måste jag byta om vänd dig om." sa jag och han vände sig om. Jag tog av mig klänningen och såg honom kolla bakåt. Perversa jävel. "Jag svär om du kollar bakåt en gång till sover du på gatan" sa jag surt och tog på mig mina kläder snabbt.
"Okej, så. Gå av min säng." sa jag när jag hade fått på mig mina kläder.
"Ge mig en kudde, av alla dina hundra" muttrade han och jag tittade mot dem. Det kanske var sex stycken. But he ain't getting one. "Nej, jag kan inte sova utan alla mina sex stycken." sa jag och flinade. "Asso jävla..." mumlade han och la det tunna lakanet på golvet och la sig ner.
"Sam, kan du öppna dörren!" skrek Erin och knacka på dörren. Jag ställde mig panikslaget upp och Justin tittade förvirrat.
"Göm dig äckel!"
"Öh, vart?" han ställde sig upp och började leta någonstans att gömma sig i.
"Sam varför tar det så lång tid!" sa Erin otåligt.
"Jag kommer" sa jag och öppnade sakta dörren. Hon kom in och ställde sig mitt i rummet. "Omg hur mår du? Du måste ha tagit det hårt när Marco skällde ut dig så där. Vill du prata...." Hon fortsatte snacka på och jag tittade mig omkring och såg inte Justin någonstans. Vart fan hade han gömt sig? Jag hörde Erin prata på men inte om vad. Jag satte mig på sängen och kände något röra på sig. Oh shit, idioten hade gömt sig under täcket. Hur dum kan han vara? Jag lade mig över honom så Erin inte märkte att det låg någon under täcket. Jag kände hur han skrattade och jag ville bara slå till honom.
"...Och så gick dejten. Det var hur roligt som helst. Hur var uppdraget?" frågadee hon och la sitt huvud på sne. Hon märkte inget fortfarande. "Vet du vad Erin? Jag känner mig utmattad. Jag berättar allt imorgon okej?" sa jag och ville bara att hon skulle gå ut.
"Okej. Är du säker på att du inte vill prata?"
"Jag är säker."
"Okej. Godnatt Sam." Hon log och gick ut från rummet. Jag ställde mig upp och låste dörren. Jag kunde äntligen andas ut. "Finally, hon stack. Jag höll på att kvävas här" sa Justin och sträckte ut på sig. "Du kunde gömt dig under sängen eller något dumbass." sa jag och la mig ner på sängen.
"Jag ångrar inget för det kändes bra när du låg ovanpå mig" skrattade han och drog en hand genom sitt hår. "Jävla perversa idiot, gå av min säng innan du våldtar mig!" sa jag och skrattade. "It's not rape if you like it" Jag gav honom en arg blick och han la sig ner på golvet med sin lila lakan. "Släck lampan dude" sa jag och han lutade sig fram och släckte den. Jag hade två täcken och sex kuddar och han hade ett tunt lakan. Jag kunde inget annat än att tycka synd om honom. Jag tog tag i två kuddar och en av mina täcken och kastade dem ner till honom. Han vände sig förvånat om och jag log svagt. "You're welcome" Sa jag tyst och såg på när han tog av sig sina byxor och skjorta. Han la täcket över sig och kudden under sitt huvud. Justin tittade upp mot mig och jag tittade ner mot honom. Varför lät jag vår värsta fiender in i vårt hus? Och det konstiga är att jag inte tycker jag har gjort det minsta fel.
Vi lämnar er med Samanthas dumma ord. Tycker ni att hon gjorde fel av att släppa in deras värsta fiende?
Kommentera och lämna er svar, var det bra eller dåligt av henne att släppa in honom? Phew, det har tog lång tid att skriva. Som vanligt hoppas vi att mer kommentarer kommer in. Man blir verkligen jätte glad så tack så jätte mycket! :) Vad tror ni händer nästa kapitel? Då kommer en speciel karaktär upp, beliebers borde veta ;) Fortsätt att kommentera! :)
/ R and I
Schema till framtida stories!
Phew! Nu kommer vi ut med ett littet schema på hur allt kommer att se ut!
1. Pågående just nu - Justin Bieber story
2. Efter den kommer - One Direction story
3. Efter det kommer - Justin Bieber story
4. Efter det kommer - Ni får välja!! :)
5. Efter ni har valt kommer - Varulv story!
6. Efter den kommer - Vampyr story!
Osv, Osv. Iallafall hoppas vi två att ni gillar schemat! Vi har planerat så mycket för dem tre första och kan inte vänta tills vi publicerar dem! :) Som ni kan se kommer ni att få chansen att välja vad 4an ska handla om men enligt oss borde ni vänta innan ni väljer. Dock är vi bäst på att skriva dem vi har skrivit där uppe! :)
Kapitel fyra kommer upp IDAG men hoppas ändå på att fler kommentarer kommer in, om ni bara visste hur glad man blir av dem. TACK för allt stöd. <3
With all love,
R and I
Kapitel 3 - Run like you stole something - Expect the unexpected.
Previously
"Vad är planen?" sa Ryan.
"Jag ska utföra den själv, så jag håller den för mig själv. Föressten så har jag fått in en ny gruppmedlem." sa jag.
"Vem? " frågade alla killar samtidigt.
"Hah, det får ni se när han kommer. Han kanske kan hjälpa oss hitta Jaxon. Where is Jazzy, by the way?"
"Hon gick och la sig för några timmar sen" svarade Cole. Det var ju bra.
"Okay, guys I'm out. See ya tomorrow. Night" sa jag och reste mig upp och gick in till mitt sovrum. Bella låg där halv naket och sov. Jag log och stängde dörren efter mig. Jag tog av mig kläderna så jag bara hade boxers och la mig bredvid henne och kysste henne på nacken. Jag visste att hon inte låg och sov. Det skulle bli en vild kväll.
_________________________________________________________________________________________
Sam's point of view:
Jag vaknade av att Erin bankade på min dörr.
"Sam öppna!!" skrek hon och bankade. Jag lovar hon kommer ge mig migrän. Jag satte mig trött upp och sträckte på mig. Jag ställde mig sakta upp och låste upp dörren och öppnade den.
"It better be something important, för annars vaknade jag i onödan, Erin." sa jag trött.
"Hah, du är verkligen ingen morgon människa." sa hon och satte sig på min säng.
"You don't say." svarade jag och la mig ner på sängen igen.
"Men Marco har skickat oss två på borgmästarens fest ikväll." sa hon och jag skakade på huvudet. Jag orkade inte gå någonstans ikväll. Men jag antar att jag måste göra som Marco säger.
"Men jag kan inte gå." sa hon och tittade på mig med en ledsen min.
"Varför inte?"
"Jag ska på en dejt." sa hon glatt.
"Med vem?"
"Ehm en kille från min skola." sa hon snabbt. Alldeles för snabbt. Jag visste att det inte var med någon kille från hennes skola. Det var Kyle, och varför hon inte berättade för mig visste jag inte. Om hon inte ville berätta så behövde hon inte det. Jag tänkte inte säga något.
"Jaha. Så jag är tvungen att gå själv?" sa jag och tittade på henne trött.
"Snälla Sam, jag har inte vart på någon dejt på hur länge som helst. Det är sista gången!" Sa hon ivrigt.
"Jaja, gå på din dejt då. Jag klarar mig." sa jag kallt.
"Tack, tack!" Hon kramade om mig och gick sedan gick hon ut ur rummet.
"Jaha, så jag ska på fest ikväll. Själv. How fun." sa jag sarkastiskt till mig själv.
Jag kände inte mig trött längre så jag ställde mig upp och gick ut från mitt rum. Jag gick ner till köket, som var tomt, och tog fram en skål och la lite flingor och mjölk i. Jag tog en sked och gick in i vardagsrummet där dem flesta var. Förutom Erin och Kyle så klart. Jag satte mig bredvid Joe och lutade mitt huvud mot honom. Luke och Marco satt bredvid varann och spelade spel.
"Tja, guys." sa jag och tog en tugga av mina flingor. Marco pausade spelet och vände sin uppmärksamhet mot mig.
"Hur gick uppdraget igår?" frågade han.
"Det gick bra." svarade jag.
"Ingen såg dig?"
"Nej."
"Bra, för du ska hämta upp pengarna idag." Han klia sig på sin muschtas och återvände till sitt spelande.
"Jag sticker nu, så jag blir klar med det."
"Vill du ha sällskap?" frågade Joe och vände sig mot mig. Om jag sa nej skulle han veta att nåt var fel.
"Visst, jag ska bara gå och klä på mig." Jag ställde mig upp, tog min tallrik och la den i köket. Jag gick upp för till trappan in till mitt rum. Jag öppnade min garderob och tog snabbt ute lite kläder. Jeans, ett linne och en tjock tröja över. Inget speciellt direkt. Jag tog på mig dem och mina converse. Det var bäst att jag tog med mig en pistol, för om det blev bråk visste man aldrig vad som skulle kunna hända. Jag la den i min ficka och gick ut ur mitt rum. Joe stod och vänta på mig i hallen och jag log halvt åt honom.
"Kör du eller jag?" frågade jag och öppnade ytterdörren och kom ut till det regniga vädret.
"Jag kör." sa han och startade sin bil. Jag satte mig i passagerarsätet och Joe satte sig också. Han startade bilen och började köra.
"Vi ska till Mikes, visst?" sa han.
"Mm, vet du vart Kyle och Erin är föresten?"
"Jag tror dem fick ett uppdrag ihop, eller nåt. Varför?" svarade han.
"Uh jag undra bara." sa jag snabbt. Joe verkade inte bry sig och körde in på Mikes parkering. Flera killar från hans gäng satt utanför ytterdörren och rökte. Jag gick av bilen och gick fram till dem med Joe i hälarna.
"Jag vill prata med Mike." sa jag torrt.
"Och vem är du?" sa en av killarna.
"Det spelar ingen jävla roll om vem jag är, hämta bara fucking ut Mike." sa jag irriterat. Killen gav mig en lång arg blick men ställde sig upp och gick in.
"What a dick." sa jag till Joe och han flinade. Killen kom tillbaks med Mike bakom sig och han hade en öl i den ena handen och en väska i den andra.
"Lika vacker som vanligt Sam." flinade Mike när han kom fram till oss.
"Bort med kallpratet och ge mig pengarna." sa jag och himlade med ögonen.
"Rakt på sak som vanligt också, allt verkar normalt. Här." sa han och gav mig väskan och jag tog den.
"Hur mycket är det i?"
"25."
"Det skulle vart 50." Mike skrattade och lutade sig fram till mitt öra.
"Du gjorde inte hela ditt jobb, Sam." viskade han och jag kunde känna hans äckliga alkohol andedräkt. Han vände sig om och gick in till sitt hus. Jag hade en svag tanke om jag skulle dödat honom där och nu. Han förtjänade det. Jag började gå tillbaka till bilen.
"Vad sa han?" frågade Joe.
"Jag vet inte, jag hörde inte. Men äcklet gav mig bara hälften av pengarna." sa jag surt och satte mig i bilen.
"Marco kommer bli skitarg." sa Joe och körde iväg.
"Jag har inte tid med hans tjat, jag måste till borgmästarens fest ikväll och förbereda mig." sa jag trött och och la två fingrar på mina tinningar.
"Aha, Marco sa att jag skulle hacka in mig på deras system så jag kan se alla säkerhets kameror." sa han och tog upp en cigg och tände den.
"Okej men om du ser nåt ska du smsa mig, okej? The Lights kan vara där." sa jag. The Lights var en grupp som vi hade varit i krig med en lång tid, dem bodde inte i Silent Hill och dem attackera oss alltid när vi minst anade det. Vi hade fått reda på att dem skulle vara på borgmästaren fest ikväll och då skulle vi slå till.
Joe körde oss hem och när vi kom tog tag i väskan och gick ner till Marcos kontor. Han satt och skrev någonting och tittade upp när han så mig.
"Fick du pengarna?" sa han med sin mörka italienska brytning.
"Ja.. Men det är ett problem."
"What?"
"Han gav mig bara hälften."
"Varför då?" sa han och gjorde en sur grimas.
"Jag vet faktiskt inte. Mike håller aldrig det han lovar." svarade jag.
Jag vaknade av att Erin bankade på min dörr.
"Sam öppna!!" skrek hon och bankade. Jag lovar hon kommer ge mig migrän. Jag satte mig trött upp och sträckte på mig. Jag ställde mig sakta upp och låste upp dörren och öppnade den.
"It better be something important, för annars vaknade jag i onödan, Erin." sa jag trött.
"Hah, du är verkligen ingen morgon människa." sa hon och satte sig på min säng.
"You don't say." svarade jag och la mig ner på sängen igen.
"Men Marco har skickat oss två på borgmästarens fest ikväll." sa hon och jag skakade på huvudet. Jag orkade inte gå någonstans ikväll. Men jag antar att jag måste göra som Marco säger.
"Men jag kan inte gå." sa hon och tittade på mig med en ledsen min.
"Varför inte?"
"Jag ska på en dejt." sa hon glatt.
"Med vem?"
"Ehm en kille från min skola." sa hon snabbt. Alldeles för snabbt. Jag visste att det inte var med någon kille från hennes skola. Det var Kyle, och varför hon inte berättade för mig visste jag inte. Om hon inte ville berätta så behövde hon inte det. Jag tänkte inte säga något.
"Jaha. Så jag är tvungen att gå själv?" sa jag och tittade på henne trött.
"Snälla Sam, jag har inte vart på någon dejt på hur länge som helst. Det är sista gången!" Sa hon ivrigt.
"Jaja, gå på din dejt då. Jag klarar mig." sa jag kallt.
"Tack, tack!" Hon kramade om mig och gick sedan gick hon ut ur rummet.
"Jaha, så jag ska på fest ikväll. Själv. How fun." sa jag sarkastiskt till mig själv.
Jag kände inte mig trött längre så jag ställde mig upp och gick ut från mitt rum. Jag gick ner till köket, som var tomt, och tog fram en skål och la lite flingor och mjölk i. Jag tog en sked och gick in i vardagsrummet där dem flesta var. Förutom Erin och Kyle så klart. Jag satte mig bredvid Joe och lutade mitt huvud mot honom. Luke och Marco satt bredvid varann och spelade spel.
"Tja, guys." sa jag och tog en tugga av mina flingor. Marco pausade spelet och vände sin uppmärksamhet mot mig.
"Hur gick uppdraget igår?" frågade han.
"Det gick bra." svarade jag.
"Ingen såg dig?"
"Nej."
"Bra, för du ska hämta upp pengarna idag." Han klia sig på sin muschtas och återvände till sitt spelande.
"Jag sticker nu, så jag blir klar med det."
"Vill du ha sällskap?" frågade Joe och vände sig mot mig. Om jag sa nej skulle han veta att nåt var fel.
"Visst, jag ska bara gå och klä på mig." Jag ställde mig upp, tog min tallrik och la den i köket. Jag gick upp för till trappan in till mitt rum. Jag öppnade min garderob och tog snabbt ute lite kläder. Jeans, ett linne och en tjock tröja över. Inget speciellt direkt. Jag tog på mig dem och mina converse. Det var bäst att jag tog med mig en pistol, för om det blev bråk visste man aldrig vad som skulle kunna hända. Jag la den i min ficka och gick ut ur mitt rum. Joe stod och vänta på mig i hallen och jag log halvt åt honom.
"Kör du eller jag?" frågade jag och öppnade ytterdörren och kom ut till det regniga vädret.
"Jag kör." sa han och startade sin bil. Jag satte mig i passagerarsätet och Joe satte sig också. Han startade bilen och började köra.
"Vi ska till Mikes, visst?" sa han.
"Mm, vet du vart Kyle och Erin är föresten?"
"Jag tror dem fick ett uppdrag ihop, eller nåt. Varför?" svarade han.
"Uh jag undra bara." sa jag snabbt. Joe verkade inte bry sig och körde in på Mikes parkering. Flera killar från hans gäng satt utanför ytterdörren och rökte. Jag gick av bilen och gick fram till dem med Joe i hälarna.
"Jag vill prata med Mike." sa jag torrt.
"Och vem är du?" sa en av killarna.
"Det spelar ingen jävla roll om vem jag är, hämta bara fucking ut Mike." sa jag irriterat. Killen gav mig en lång arg blick men ställde sig upp och gick in.
"What a dick." sa jag till Joe och han flinade. Killen kom tillbaks med Mike bakom sig och han hade en öl i den ena handen och en väska i den andra.
"Lika vacker som vanligt Sam." flinade Mike när han kom fram till oss.
"Bort med kallpratet och ge mig pengarna." sa jag och himlade med ögonen.
"Rakt på sak som vanligt också, allt verkar normalt. Här." sa han och gav mig väskan och jag tog den.
"Hur mycket är det i?"
"25."
"Det skulle vart 50." Mike skrattade och lutade sig fram till mitt öra.
"Du gjorde inte hela ditt jobb, Sam." viskade han och jag kunde känna hans äckliga alkohol andedräkt. Han vände sig om och gick in till sitt hus. Jag hade en svag tanke om jag skulle dödat honom där och nu. Han förtjänade det. Jag började gå tillbaka till bilen.
"Vad sa han?" frågade Joe.
"Jag vet inte, jag hörde inte. Men äcklet gav mig bara hälften av pengarna." sa jag surt och satte mig i bilen.
"Marco kommer bli skitarg." sa Joe och körde iväg.
"Jag har inte tid med hans tjat, jag måste till borgmästarens fest ikväll och förbereda mig." sa jag trött och och la två fingrar på mina tinningar.
"Aha, Marco sa att jag skulle hacka in mig på deras system så jag kan se alla säkerhets kameror." sa han och tog upp en cigg och tände den.
"Okej men om du ser nåt ska du smsa mig, okej? The Lights kan vara där." sa jag. The Lights var en grupp som vi hade varit i krig med en lång tid, dem bodde inte i Silent Hill och dem attackera oss alltid när vi minst anade det. Vi hade fått reda på att dem skulle vara på borgmästaren fest ikväll och då skulle vi slå till.
Joe körde oss hem och när vi kom tog tag i väskan och gick ner till Marcos kontor. Han satt och skrev någonting och tittade upp när han så mig.
"Fick du pengarna?" sa han med sin mörka italienska brytning.
"Ja.. Men det är ett problem."
"What?"
"Han gav mig bara hälften."
"Varför då?" sa han och gjorde en sur grimas.
"Jag vet faktiskt inte. Mike håller aldrig det han lovar." svarade jag.
"Sant, jag ska ringa honom senare och fråga vad fan hans problem är." sa Marco och jag nickade och gick ut från hans kontor. Fuck, det var nära ögat.
Jag tog upp min mobil och tittade klockan. Det var runt fyra. Festen skulle börja om två timmar. Let's get ready. Jag gick in till Erins rum och öppnade hennes garderob. Hon hade mycket mer kläder att välja på. Jag tittade runt på hennes klänningar och fastnade för en. Det var en lång röd klänning och den var lite öppen så att man kunde se mitt ena ben. Den skulle nog passa. Jag tog också fram ett par svarta klackar och ett band jag skulle sätta fast på mitt lår där en av mina pistoler skulle sitta. Jag tog sakerna och gick in till mitt rum och tog fram locktången och satte mig framför spegeln. Jag lockade mitt svarta hår och efter cirka fyrtio minuter var jag klar. Jag var inte så bra på det, det var alltid Erin som gjorde det åt mig. Jag tog fram sminket och började sminka mig. Rött läppstift skulle nog passa. Jag sminkade mig fort och när jag var klar ställde jag mig upp. Kläderna jag hade på tog jag av och satte på mig klänningen. Den satt väl okej, jag hade nog bara en storlek större än Erin. Jag satte på mig dem svarta klackarna och la min mobil i bhn. Jag var klar, och satte fast min pistol på bandet. Jag tog mina bilnycklar och gick ner till undervåningen, killarna spelade tv spel och jag gick ut genom ytterdörren och satte mig i bilen. I'm gonna fuck up this party.
Justin's point of view:
Jag hade nyss avslutat ett samtal med The Lights ledare och han ville att jag skulle diskutera vapen köp med honom på borgmästarens fest. Jag förstod inte varför han inte ville ta det över telefon, och jag var inte dum heller. Jag visst att dem planerade något. Dem skulle slå till det ikväll säkert. Expect the unexpected. Jag skulle ändå gå dit, för jag och borgmästaren hade lite otalt mellan oss. Alla andra vanliga människor i den här staden tyckte att han var en av dem bästa borgmästarens dem har haft. Så fel dem hade. Killen var helt skruvad, och importerade droger från bland annat Mexico, Indonesia för att sen sälja dem vidare till olika . Han var ju verkligen en bra borgmästare. Hur som helst hade jag några månader tidigare, innan jag hade flyttat tillbaks till Silent Hill, skickat en förfågan om att jag ville ha tre kilo spice. En vecka senare hade han avslagit förfrågan. Ikväll ville jag veta vad fan hans problem var. Ingen avslår Bieber. Vem trodde han att han var? Det skulle bli en intressant kväll.
Justin's point of view:
Jag hade nyss avslutat ett samtal med The Lights ledare och han ville att jag skulle diskutera vapen köp med honom på borgmästarens fest. Jag förstod inte varför han inte ville ta det över telefon, och jag var inte dum heller. Jag visst att dem planerade något. Dem skulle slå till det ikväll säkert. Expect the unexpected. Jag skulle ändå gå dit, för jag och borgmästaren hade lite otalt mellan oss. Alla andra vanliga människor i den här staden tyckte att han var en av dem bästa borgmästarens dem har haft. Så fel dem hade. Killen var helt skruvad, och importerade droger från bland annat Mexico, Indonesia för att sen sälja dem vidare till olika . Han var ju verkligen en bra borgmästare. Hur som helst hade jag några månader tidigare, innan jag hade flyttat tillbaks till Silent Hill, skickat en förfågan om att jag ville ha tre kilo spice. En vecka senare hade han avslagit förfrågan. Ikväll ville jag veta vad fan hans problem var. Ingen avslår Bieber. Vem trodde han att han var? Det skulle bli en intressant kväll.
Jag tog upp min mobil och skickade ett sms till Bella, min så kallade "flickvän." Jag gillade henne knappt, hon var mest där sexuellt. Vad hon såg på vår relation var en annan sak. Hon trodde väl att jag var kär i henne. Efter några minuter kom hon upp med en kostym. Hon la den på mitt bord och själv satte hon sig på bordet med benen emellan mig.
"Whoa, någon verkar desperat." sa jag men rörde försiktigt insidan av hennes lår. Hon drog upp sin klänning lite och jag fick en bättre syn av det som fanns mellan hennes ben. Hur mycket jag än ville, kunde jag inte fortsätta. Jag hade en fest att gå på, och en kille att döda.
"Jag har inte tid med det här, stick." sa jag och reste mig upp och tog min kostym. Hon mumlade något ohörbart och gick ut ur rummet. Jag satte på den svarta kostymen och dem svarta skorna. Jag tog upp en cigg och tände den och gick ner till min bil.
"Jag har inte tid med det här, stick." sa jag och reste mig upp och tog min kostym. Hon mumlade något ohörbart och gick ut ur rummet. Jag satte på den svarta kostymen och dem svarta skorna. Jag tog upp en cigg och tände den och gick ner till min bil.
____________________________________________________________________________________________
Kapitel 3! Vad tycker ni om den? Snälla kommentera, det motiverar oss att skriva fortare! :) <3
/ R and I
Kapitel 2 - Run like you stole something - "Vem fan är du?"
Previously
"Är du säker på att Ryan ska följa med?" svarade jag och jag såg att hon började le.
"Jag är hundra."
"Okej då, men..." Jag hann inte avsluta min mening innan hon hoppa upp och krama om mig. Jag log lite och krama tillbaks.
"Gå nu innan jag ändrar mig." Hon lyste upp av glädje och gick ut genom dörren. Jag tog upp min iPhone och skrev ett kort sms och efter några minuter kom Bella upp.
"Du var snabb." sa jag roat och hon log. Hennes kort korta klänning gjorde mig galen.
"Du verkar trött." sa hon och började smeka mina armar. Jag svarade inte och lät henne fortsätta smeka min kropp. Jag tog tag i hennes hand och hon satte sig på mitt ena ben och vi började kyssas och jag drog sakta ner hennes klänning.
"Jag är hundra."
"Okej då, men..." Jag hann inte avsluta min mening innan hon hoppa upp och krama om mig. Jag log lite och krama tillbaks.
"Gå nu innan jag ändrar mig." Hon lyste upp av glädje och gick ut genom dörren. Jag tog upp min iPhone och skrev ett kort sms och efter några minuter kom Bella upp.
"Du var snabb." sa jag roat och hon log. Hennes kort korta klänning gjorde mig galen.
"Du verkar trött." sa hon och började smeka mina armar. Jag svarade inte och lät henne fortsätta smeka min kropp. Jag tog tag i hennes hand och hon satte sig på mitt ena ben och vi började kyssas och jag drog sakta ner hennes klänning.
____________________________________________________________________________________________
Samanthas point of view:
Jag höll på att förbreda mina saker för kvällens uppdrag. Det var fredag kväll, och mitt uppdrag var att döda alla killar i The Richets. Alla i Silent Hill ville ändå bli av med dem, och jag fick äran att döda dem. Det gjorde mig stolt. Jag packade min svarta ryggsäck med min 9mm pistol, vätska, tändare och några bomber i nödfall. Det skulle inte vara lätt att döda 12 killar. Men svårt skulle det inte heller vara. Jag stängde väskan och la den på min säng. Det var några timmar kvar tills uppdraget och jag gillade att vara förberedd. Jag satte upp mitt hår i en hästvans och satte på mig vardagskläder, som Erin kallade det, och gick ut ur rummet. Jag gick ner till vardagsrummet där killarna satt och spelade tv-spel, Erin läste en modemagasin och Marco pratade i telefon. En typisk dag i The Crips gäng. Jag satte mig ner bredvid Erin och sneglade lite på hennes tidning, hon tittade på bäst klädda delen i magasinet. Personligen tycker jag ingen av kläderna dem hade var snygga.
"Sam och Erin jag vill att ni åker till Poccers hus och hämtar upp en väska med pistoler." sa Marco när han lade på i telefonen. Erin svarade inte och tittade fortfarande i magasinet. Hon tittade inte ens upp.
"Uhm, har vi inte tillräckligt med såna?" undrade jag. Hela källaren var fan full.
"Jo, men dem ska säljas vidare, tänk lite Sam. Men skynda nu, jag behöver dem så fort som möjligt." svarade Marco och reste sig upp och gick ut från vardagsrummet.
"Kom så går vi." sa jag till Erin och ställde mig upp. Hon tittade förvirrat upp från tidningen.
"Vart ska vi?"
"Hörde du något av vad Marco sa ens? Vi ska hämta upp pistoler från Poccers." flinade jag.
"Oh, nu?" sa hon.
"Nej, nästa år. Vad tror du? Ja, nu."
"Uhm, Jag kan inte följa med, ta med dig Joe eller nåt."
"Varför kan inte du följa med?" frågade jag misstänktsamt.
"Jag måste göra en sak, jag berättar sen okej?" sa hon snabbt och tog sin tidning och gick ut ur från vardagsrummet.
"Okej.." sa jag högt för mig själv med en förvirrad min på ansiktet. Jag vände mig om till Joe, Luke och Kyle som spelade tv-spel på tv:en.
"Så vem av er kan följa med mig?" frågade jag.
"Vart?" svarade alla samtidigtt.
"Är det någon annan än jag som lyssnar på vad Marco säger i detta hus eller?! Ugh, kan någon av er följa med mig och hämta upp pistoler från Poccers?"
"Jag kan." sa Luke och la ner sitt spelkonsol och ställde sig upp.
"Vilken gentleman du är, Luke." skämtade jag. Vi skrattade och gick ut till hallen där alla bilnycklarna låg i en skål. Jag la min hand i den och tog första bästa, det spelade ingen roll vilken bil vi tog. Jag kollade på nycklarna, vi fick köra Hummern idag. Ganska bra bil.
Vi gick till bilfarten och satte oss i bilen. Jag startade motorn och började köra. Luke satt och smsade med någon och personen som han smsade fick honom att le.
"Har du en ny tjej?" log jag och tittade på honom.
"Maybe. Inget seriöst, dock nu när jag kanske hamnar i fängelse igen." svarade Luke och hans leende bleknade bort.
"Kom igen, Luke. Vi brände hans kropp. Dem har inga bevis alls mot dig. Ett vittne är ganska svagt när dem inte har några fysiska bevis." sa jag. Han svarade inte och log bara som svar. Luke var nog den svagaste i gruppen. Inte fysiskt, men mentalt. Han fick alltid skuldskänlor när han dödade någon, medan vi andra inte brydde oss alls. Han förtjänade inte att leva den här livsstilen, han var alldeles för godhjärtad.
Jag parkerade bilen på Poccers uppfart och vi gick av bilen. Några killar från det gänget satt utanför ytterdörren och rökte. Jag gick fram till killarna och dem gav mig gillande blickar. Äcklen.
"Vart är Dwayne?" frågade jag.
"Uppe i sitt kontor." svarade en av killarna och jag nickade. Jag in genom dörren med Luke tätt bakom och upp genom trapporna. Jag brydde mig inte ens om att knacka, jag öppnade dörren och Dwayne satt där och skrev på något papper. Han tittade upp på oss och log. Dwayne var en svart man i 40 årsåldern som var gruppledare för Poccers som bestod av 10 killar. Han tog upp en stor väska under skrivbordet. Han var en av Marcos närmaste vänner.
"Hälsa Marco från mig." sa han och gav väskan till Luke och jag nickade.
"Alltid trevligt att se dig igen, Dwayne." sa jag och han skrattade. Vi gick ut ur huset och tillbaka till vår bil.
När vi kom hem gav jag väskan till Marco.
"Lycka till ikväll, Sam." sa han och log. Jag behövde inga "lycka till" för att klara mina uppdrag, jag gjorde dem perfekt ändå. Men det gjorde mig glad ändå. Jag gick upp till mitt sovrum och öppnade min garderob. Man skulle alltid ha svart på sig om man gjorde sina uppdrag på kvällarna, så man smälter ihop med natten. Jag tog ut ett par svarta leggins, svart t-shirt, svarta handskar, svart tygmask som bara hade hål genom ögonen så ingen kunde känna igen. Plus mina svarta Dr. Martens och min svarta skinnjacka. Jag klädde av mig mina vardagskläder och satte på mig allt. Jag hade mitt hår uttsläppt, för om jag hade i hästsvans, eller en bulle kunde man se att jag var en tjej genom tygmasken. Jag tog på handskarna sist och tog min väska som låg på min säng. Jag brydde mig inte om att säga att jag gick till någon, och gick bara ut och satte mig i den svarta bmw:n. Jag la ryggsäcken på passagerar sätet och började köra. Det var nog bäst att jag parkerade bilen några hus ifrån The Richets. Ingen skulle misstänka något då. Jag var alltid nervös innan jag gjorde uppdrag men när jag väl håller på går det hur smidigt som helst. Jag tog ett djupt andetag och andades ut. Det skulle gå bra, Det var natt, och det var knappt några bilar på vägen så det gick snabbt att köra dit. Jag parkerade tre hus ifrån The Richets.
Jag satte på mig tygmasken och hade ryggsäcken på. Jag låste bilen och gick det sista till deras hus. Jag tyckte att det var lite konstigt att hela deras hus var nedsläckt. Det brukade alltid vara tänt. Vilken otur jag skulle ha om dem inte var hemma. Jag gick igenom grinden och såg att deras ytterdörr var vid öppen, men hallen var nedsläckt. Vad fan pågick? Jag la sakta en hand på dörren och öppnade lite till. Jag tog av mig tygmasken för att se bättre. Jag öppnade min väska och tog ut min 9mm, och höll den i ena handen medan jag stängde väskan igen. Jag höll pistolen hårt med båda händerna. Jag gick in i hallen och där var det tomt. Hela huset var fan knäpptyst, och det var konstigt med tanke på att de var en grupp med 12 killar. Jag gick sakta in i vardgasrummet och försökte inte att göra några ljud alls. Man visste aldrig vilket monster som gömde sig i mörkret. Jag blev chockad över vad jag såg när jag kom in i deras vardagsrummet. Det låg sex döda kroppar på golvet. Det var som fan.. Vart var dem sex andra? Jag tittade upp mot trappan och såg att det låg tre kroppar där. Vem fan var det som fick samma uppdrag som mig?! Jag hoppade över kropparna som låg på trappstegen och kom upp på övervåningen.Det låg två kroppar i hallen på övervåningen. En kvar. Jag kollade igenom några rum, och hittade inget. Jag hörde ett ljud och stelnade till. Jag var nästan säker på att det kom från Chad's kontor, ledaren i The Richets. Jag gick ljudlöst dit. Der var helt öppen. Det var en kille som stod ryggen mot mig och tittade ut genom fönstret. Under honom låg Chad. Död. Vem fan sa till honom att göra MITT uppdrag.
"Vem fan är du?" sa jag och höll upp min 9mm mot honom. Han vände sig om, och jag kunde se hans ansikte tydligt, för månen lyste upp rummet. Han hade brunt rufsugt hår, svarta jeans, en vit t-shirt och en jeans jacka. Om det inte vore för denna sjuka situation hade jag tyckt att han var snygg.
"Vem är du?" svarade han irriterat.
"Jag frågade först."
"What are we, five?"
"Säg vem du är, och varför du är här annars dödar jag dig."
"Girl, chill down. Du har ingen match mot mig." Han gick mot mig och tryckte ner min pistol. Vem trodde han att han var egentligen, och trycker ner min pistol? Jag hade inte tid att bråka, eller att döda honom för min max tid för att göra ett uppdrag är 1 timme, och det hade nog gått fyrtio minuter. Jag hade cirka tjugo minuter att hälla vätska över hela huset, bränna ner det och fly därifrån. Jag tog upp flaskan med vätska och hällde över rummet och på kroppen. Killen tittade konstigt på mig.
"Vad håller du på med?" frågade han.
"Jag ska bränna ner huset." svarade jag och gick ut till hallen och han gick efter mig.
"Ska du inte försöka döda mig?" sa han roat.
"Jag skulle gärna det, men jag har inte tid. Så stick härifrån om du inte vill bli nerbränd till döds." sa jag irriterat och gick nerför trappan med jag hällde vätska överallt.
"You're no fun, girl." sa han och gick ut genom dörren. Bra att han var borta. Jag hade inte tid med hinder.
När jag hade hällt vätska nästan överallt gick jag ut genom dörren och tog upp min tändare. Jag tittade på elden som kom från tändaren och sedan kastade mot huset. Huset flammade i flågor. Jag vände mig om och började gå med huset brinnande bakom mig. Burn bitch.
Justin's point of view:
Jag satte mig irriterat i min bil, och stängde bildörren hårt efter mig. Hur fan vågade Mike skicka någon annan än mig på uppdraget? Trodde han att jag inte var bra nog att göra uppdraget? Han ska nog få se hur bra jag är när jag skjuter huvudet av honom. Jag tog upp min mobil och ringde Mike. Jag började köra medan det ringde. Efter tre signaler svarade han. Tröga jävel.
"Hallå.." började Mike.
"Din fucking jävla idiot, varför skickade du någon annan på uppdraget? Är du dum i huvudet? Tror du att någon jävla tjej kan göra ett uppdrag bättre än mig?! Jag är fucking BIEBER, glöm inte det. " skrek jag.
"Justin, lugna ner dig. Du svarade aldrig på förfrågan när jag skickade uppdraget till dig, jag var tvungen att ha en backup. Du får fortfarande betalt." svarade Mike och lät rädd som fan. Pussy.
"Så klart jag ska få fucking betalt, jag gjorde ju ALLTING. Det enda den där bitchen gjorde var att bränna ner huset." sa jag och körde förbi när det var rött ljus. Like I give a fuck.
"Jag sa ju att du skulle få be.." sa Mike och jag avbröt honom ännu en gång.
"Who's the bitch anyway?" frågade jag.
"Samantha, hon jobbar för The Crips." svarade Mike. Jag orkade inte höra hans röst längre så jag la på. Jag hatar att jobba med oprofessionella gäng. Jag svängde in till mitt hus och gick av bilen. Jag låste upp dörren och gick in i den varma huset. Det var högljudda röster från spelrummet och jag gick in dit. Killarna satt på soffan och snackade. Dem tittade upp när jag kom in.
"What's up guys." sa jag och satte mig ner.
"Vi bara chillar. Hur gick uppdraget?" svarade Cole.
"Det gick sådär. Mike skickade en annan tjej för att göra uppdraget. Men jag hann före henne så klart."
"Han skickade någon ANNAN? That's low bro." sa Ryan.
"Jag vet. Han ska få sittt straff senare." sa jag sammanbitet.
"Jag har fått lite uppdateringar om Alec. Han har börjat jobba med ett gäng i stan." sa Chaz. Vad i helvete.
"Vilket gäng?" frågade jag.
"The Crips." svarade Chaz. Tjejen som förstörde mitt uppdrag var väl från den gruppen.. Enligt Mike i alla fall.
"Jag har en plan." sa jag högt me mest för mig själv.
"Vad är planen?" sa Ryan.
"Jag ska utföra den själv, så jag håller den för mig själv. Föresten så har jag fått in en ny gruppmedlem." sa jag.
"Vem? " frågade alla killar samtidigt.
"Hah, det får ni se när han kommer. Han kanske kan hjälpa oss hitta Jaxon. Where is Jazzy, by the way?"
"Hon gick och la sig för några timmar sen" svarade Cole. Det var ju bra.
"Okay, guys I'm out. See ya tomorrow. Night" sa jag och reste mig upp och gick in till mitt sovrum. Bella låg där halv naket och sov. Jag log och stängde dörren efter mig. Jag tog av mig kläderna så jag bara hade boxers och la mig bredvid henne och kysste henne på nacken. Jag visste att hon inte låg och sov. Det skulle bli en vild kväll.
__________________________________________________________________________________________
Kapitel 2 uppe! Vem tror ni att den nya gängmedlemmen är? Ni som är beliebers borde nog gissa sig fram. Anyways, vi vill ha några kommentarer till nästa kapitel tack! :)
BARA SÅ NI VET ÄR INTE TJEJEN HON!!! dem två bilderna är bara random!
/ R and I
1 Första kapitlet - Run like you stole something - Biebers back in town.
EPILOG -
2 år sedan
"Justin, jag visar hyfs just nu. Som vilken annan gangster ska jag bestraffa dig för vad du gjorde mot mig. Jag kan lika gärna ta en pistol och skjuta dig i huvudet just nu, men jag låter dig springa istället. You should thank me" Sa Alec och gnisslade sina gula tänder.
"Thats not a way to kill Bieber"
"Bieber du måste se det på mitt perspektiv. Det du gjorde är oförglömligt och oförlåtligt. Du har tur att jag låter dig gå nu. But I will find you" sa Alec och blåste ut rök på Justins ansikte."Ni kommer aldrig att hitta mig" spottade Justin.
"Göm dig vart du vill, vi kommer ändå hitta dig. Och när vi fått tag på dina syskon vet du vem som står på tur då?" Alec ställde sig upp från sitt skrivbord och tittade på Justin som satt ner.
"Du. Det är min hämnd. Du får ett försprång. You better run." Justin kokade av ilska inombords men han hade ingen chans mot dem. Rummet var omringat av Alec's gängmedlemmar som var beväpnade. Alec lutade sig fram mot Justin's öra och viskade. "Betrayer." Han skrattade med sina gula tänder, även fast det inte fanns något humoriskt i situationen.
"Låt honom gå. Han kommer vi träffa igen. Snart" Dem två männen som höll fast Justin släppte honom. Han ställde sig upp och tittade bakåt på Alec som om han tänkte säga något, men sa inget och gick därifrån. Bye Arizona.
Kapitel 1 (Nutid)
Samantha's point of view:
Jag stod i badrummet och höll på lägga in smutskläder i tvättmaskinerna när Erin kom in. Jag tittade uttråkad på henne. "Ska du inte åka till gallerian?" frågade jag och fortsatte lägga in smutskläderna i maskinen. Det var min tur att göra det den här veckan. "Jo men inte nu. Marco kallar oss alla till nödmöte" Förklarade Erin. Jag vände uppmärksamheten till henne igen. Marco brukade ha möte med oss alla en gång om veckan, och det var sällan nödmöten ägde rum.
"Varför?"
"Jag vet inte. Han vill att vi alla ska mötas nere i källaren, där vi brukar vara, och då ska han berätta. Men kom nu dem väntar på oss där nere"
Jag nickade och vi båda gick ut från badrummet och ner till källaren där alla killar satt sig i soffan och Marco satt på en stol framför dem som om han skulle föreläsa något. Han tittade irriterad på oss när vi kom. "Äntligen tjejer. Sätt er" sa han med sin italienska brytning. Marco var i trettio års ålderna och hade kål svart hår och mustach. Han var ledaren i vårt gäng också, han bestämde alla beslut. Jag och Erin satte oss bredvid Joe och Kyle satt sig i soffan bredvid Luke. Alla tittade stor ögt på Marco. Han suckade högt och tände en cigarett och tog ett bloss och blåste ut innan han fortsatte. Man kunde se att han var frustrerad.
"Bieber är i stan" sa han och det kändes som om alla höll andan.
"Vad fick honom att komma tillbaka?" Alla vände blicken mot Kyle. Han hade mörktbrunt hår och hade snaggade sidor och en ljus brun hudfärg som passade honom perfekt. Han hade en oförklarig min på ansiktet.
"Jag vet inte, vi får vänta och se. Det jag vet är att han har en riktigt bra grupp. Bättre än oss, och jag har ett förflutet med den killen och han är inte pålitlig. Vi får ligga lågt för nuet. Om han kommer i attack, då går vi i attack. Förstått?" Alla nicka ofrivilligt. Jag undrade hur den här Bieber killen ser ut. Jag hade bara hört om honom, aldrig sett honom med egna ögon. Men han är den mest eftertraktade seriemördaren i USA i alla fall.
"Och just det. Joe och Sam. Jag har ett uppdrag till båda er två. Sam du ska göra vad du är bäst på. Explodera the Richerst hus, med hela gruppen inuti. Dem killarna vill ändå alla bli av med, Och vi blir betalda femtio gram" Jag spärrade upp ögonen. 50 tusen? Jag skulle hur enkelt som helst döda dem. "Sure när ska jag göra det?" Jag pillade på mitt hår och väntade på svar från Marco. "Om två dagar. Fredag kväll. Och kom ihåg, ingen får se dig" Jag himlade med ögonen. "Jag har gjort det här tusen gånger förut. Har jag någonsin blivit sedd? Nej." Marco gav mig en skeptisk blick men gav mig ändå ett svagt leende efteråt och vände sin blick mot Joe för att berätta hans uppdrag. Jag log och tänkte på att eftersom jag inte hade något att göra kunde jag ju följa med och shoppa med Erin? Jag lutade mig mot Erins öra. "Jag följer med dig till gallerian, okej?" Hon tittade glatt på mig med sina ljusblåa ögon. Erin hade frågat mig tidigare idag om jag ville följa med men jag hade svarat nej.
"Yes! Du behöver ändå nya kläder. Allt du har i din garderob är bara svart." svarade hon. Jag blängde på henne, hon var en tuff tjej när hon gjorde sina uppdrag men annars var hon en modegalen söt blondin som såg ut som att hon inte ens kunde döda en fluga.
"Mötet är avslutat, ni kan nu gå. Luke jag vill att du stannar, vi två måste ta ett snack." Luke nickade och satt kvar medan vi andra ställde oss upp och gick upp till första våningen av huset.
"Varför måste Luke stanna?" frågade Erin och läste mina tankar.
"Han sköt Jake Hamilton igår och det var någon som såg honom." förklarade Kyle.
"Shit, han kan hamna i fängelse." utbrast jag.
"Marco försöker spåra personen som såg honom." fortsatte Joe och drog en hand genom sitt svarta hår och lutade sig mot väggen.
"Men herregud, han får inte hamna där igen. Ni alla vet vad som hände förra gången." sa Erin sorgset. Alla var tysta. Ingen av oss ville att Luke skulle hamna i fängelse, han hade blivit en helt annan person förra gången han var där och ingen ville riskera chansen att han skulle hamna där igen. Och Luke var älskad av oss alla. Han verkade tuff när man inte kände honom, men med sina närmaste vänner kunde han vara sig själv.
"Så vad ska ni två göra idag?" Jag bröt tystnaden.
"Vi ska till gymmet, vi väntar på Luke bara. Själva då?" svarade Kyle.
"Vi ska åka och shoppa, Sam här behvöer uppgradera sin garderob." babblade Erin på.
"Hey, jag gillar mina kläder! Och jag använder dem till uppdrag också." försvarade jag mig själv. Erin skakade på huvudet. Modeguddinan i henne blev nog sårad.
"Du kan INTE blanda ihop dina jobb kläder och vanliga kläder! Gud, Samantha. Du ser ut som värsta goth tjejen när du går runt med bara svarta kläder. Men du får se ut så där nu, för vi måste åka." Kyle och Joe garvade åt oss och jag gav dem fingret. Erin tog tag i sina höga rosa LITA skor som låg på golvet och en mörkblå regnjacka. Det var i mitten av oktober och det regnade varjedag. Jag förstod inte hur hon kunde gå i dem där, hon kunde halka hur enkelt som helst. Jag himlade med ögonen för andra gången idag och drog på mig mina svarta converse och min svarta skinn jacka.
Erin hade bilnycklarna och vi gick ut i den friska luften. Det dugg regnade lite men inte så mycket. Vi satte oss i bilen och Erin startade motorn och började köra. Jag satte på radion och det var någon okänd låt jag inte hade hört förut som gick. Jag lät det vara på. Jag sneglade på Erin, hon verkade veta vilken låt det var eftersom hon sjöng med och dansade lite försiktigt. Jag skrattade åt henne. Även fast vi var så olika var hon ändå min bästa vän. Jag tittade ut genom fönstret och kollade på alla hus vi åkte förbi. Jag kände till varenda person, och hus i den lilla stad. Dem flesta barnfamiljer höll sig inne, på grund av alla gängbråk som pågick. Vi gick av bilen när vi kom till gallerian och gick igenom entrén. Det var inte så mycket folk, dem flesta var i skolan eller jobbade antagligen. Vi hälsade på lite folk vi kände och fortsatte vidare.
"Vart ska vi börja?" frågade jag och tittade runt.
"Här!" Erin sprang in i en affär och började slita och dra i kläder och efter en stund hade hon massor av kläder hon ville att jag skulle pröva. "Det är bara att börja." sa hon med ett leende. "Det där kommer ta en evighet." suckade jag. "Prova dem här först" Hon ignorerade vad jag sa och gav mig ett par klänningar och jag gick in i en av omklädningsrummen. Jag satte på mig en lila åtsittande klänning som visade upp mina kurvor och gjorde mina ben bara. Jag skulle aldrig haft på mig sådant här vanligtvis, men jag kunde inte annat än att erkänna att jag såg bra ut. Jag satte upp mitt svarta hår i en tofs och gick ut ur omklädningsrummet.
"Gud vad lång tid det tar för dig." sa Erin och log stort när hon såg mig. "Du borde verkligen ha på dig sånt oftare du ser hur snygg ut som helst Sam!" Jag log brett och snurrade runt. "Vi köper den här." sa jag. "Duh! Så klart vi ska det, så prova nu dem andra!" Jag nickade och provade allt annat och när vi kom till kassan köpte vi allt. Vi gick in i en annan affär och Erin var i en annan del av affären och tittade på kläder och jag tittade lite smått runt. När jag inte hittade något gick jag fram till Erin.
"Har du hittat nåt?" frågade hon och jag skakade på huvudet. Jag tittade mot entrén och såg en tjej och en kille i min ålder gå in i affären. Vilka var dem?
"Erin, titta upp." Hon tittade snabbt upp och hennes blick fastnade vid tjejen och killen.
"Vilka fan är dom?" sa hon och tog inte blicken från dem.
"Ingen aning." svarade jag. Tjejen tittade åt vårt håll och tittade snabbt bort igen.
"Vi sticker." Jag la händerna i fickorna och gick nonchalant ut genom butiken. Vi gick ut ur gallerian och gick till bilen.
"Jag hatar nytt folk." sa jag sammanbitet medan jag satte mig i bilen. Erin startade bilen och började köra hemåt.
"Jag tror dem jobbar åt Bieber." sa Erin och körde in i husets uppfart. Jag gick ur bilen och tog tag i mina påsar och låste upp dörren.
"Jag med." svarade jag och möttes av en mörk tystnad när jag gick in i huset.
"Ingen är hemma tror jag." Jag tog av mig skorna och jackan och dumpade påsarna på golvet.
"Hm.. Jag kollar övervåningen." Erin sprang upp och jag tog upp mina påsar igen och gick upp för trappan och när jag gick förbi Kyle's rum hörde jag röster därifrån och jag stannade till. Dörren var halvt öppen och jag kikade in och såg dem kramas. Jag blev lite förvirrad. Jag har aldrig sett dem kramas förut, men det kan vara en vänskaplig kram också. Jag slutade titta och gick vidare till mitt rum och stängde dörren bakom mig och öppnade min garderob. Erin hade rätt, det var nästan bara svart där i. Jag tog upp dem nyköpta kläderna och la dem i garderoben. Jag drog en hand genom mitt hår och tog fram min fram min mobil och satte på hörlurarna och la mig ner i sängen. Låtarna flöt på och mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Inom några minuter så sov jag.
Justin's point of view:
Jag hoppade över en flyttkartong och blev irriterad över att inget i huset var klart ännu.
"Kan ni fucking skynda, jag har inte hela dagen på mig." sa jag irriterat.
"Du kan också hjälpa till, istället för att bara stå där och klaga." svarade Chaz och tog upp grejerna från flyttkartongerna och dem andra killarna sa inget. Och dem var smarta nog att inte säga något.
"Ja, och om du slutade prata emot mig mindre och jobba mer skulle det också gått bättre." Jag skakade argt på huvudet och gick upp för trappan och gick in i det enda rum som var färdigt. Mitt kontor. Jag satte mig bakom stolen och började röka en cigarett medan jag läste ett brev från någon grupp om ett uppdrag. Det handlade om att jag skulle döda The Richerts, och jag skrattade åt det. Ingen match för mig. Jag började fundera på om jag skulle skicka någon av killarna att göra uppdraget eller om jag själv skulle ta tag i det. Det knackade på dörren och personen kom snabbt in efter ha knackat.
"Vet du varför man knackar?" sa jag och tittade på min lillasyster Jazzy. Hon hade en klänning precis strax under knäna och sitt bruna hår uppsats. Hon var inte så lik mig, men det berodde på att vi var halvsyskon.
"Justin, snälla, kan jag få gå ut och shoppa."
"Nej." svarade jag bestämt. Jag kunde inte riskera hennes liv på något sätt.
"Jag har frågat Ryan om han kunde följa med mig och seriöst jag har suttit instängd i det här huset i två dagar. Jag vill gå ut och se solljuset." sa hon frustrerat. Det var sant att hon kände sig uttråkad, vi hade varken någon internet eller någon tv ännu. Jag kunde väl göra ett undantag.
"Är du säker på att Ryan ska följa med?" svarade jag och jag såg att hon började le.
"Jag är hundra."
"Okej då, men..." Jag hann inte avsluta min mening innan hon hoppa upp och krama om mig. Jag log lite och krama tillbaks.
"Gå nu innan jag ändrar mig." Hon lyste upp av glädje och gick ut genom dörren. Jag tog upp min iPhone och skrev ett kort sms och efter några minuter kom Bella upp.
"Du var snabb." sa jag roat och hon log. Hennes kort korta klänning gjorde mig galen.
"Du verkar trött." sa hon och började smeka mina armar. Jag svarade inte och lät henne fortsätta smeka min kropp. Jag tog tag i hennes hand och hon satte sig på mitt ena ben och vi började kyssas och jag drog sakta ner hennes klänning.
"Har du hittat nåt?" frågade hon och jag skakade på huvudet. Jag tittade mot entrén och såg en tjej och en kille i min ålder gå in i affären. Vilka var dem?
"Erin, titta upp." Hon tittade snabbt upp och hennes blick fastnade vid tjejen och killen.
"Vilka fan är dom?" sa hon och tog inte blicken från dem.
"Ingen aning." svarade jag. Tjejen tittade åt vårt håll och tittade snabbt bort igen.
"Vi sticker." Jag la händerna i fickorna och gick nonchalant ut genom butiken. Vi gick ut ur gallerian och gick till bilen.
"Jag hatar nytt folk." sa jag sammanbitet medan jag satte mig i bilen. Erin startade bilen och började köra hemåt.
"Jag tror dem jobbar åt Bieber." sa Erin och körde in i husets uppfart. Jag gick ur bilen och tog tag i mina påsar och låste upp dörren.
"Jag med." svarade jag och möttes av en mörk tystnad när jag gick in i huset.
"Ingen är hemma tror jag." Jag tog av mig skorna och jackan och dumpade påsarna på golvet.
"Hm.. Jag kollar övervåningen." Erin sprang upp och jag tog upp mina påsar igen och gick upp för trappan och när jag gick förbi Kyle's rum hörde jag röster därifrån och jag stannade till. Dörren var halvt öppen och jag kikade in och såg dem kramas. Jag blev lite förvirrad. Jag har aldrig sett dem kramas förut, men det kan vara en vänskaplig kram också. Jag slutade titta och gick vidare till mitt rum och stängde dörren bakom mig och öppnade min garderob. Erin hade rätt, det var nästan bara svart där i. Jag tog upp dem nyköpta kläderna och la dem i garderoben. Jag drog en hand genom mitt hår och tog fram min fram min mobil och satte på hörlurarna och la mig ner i sängen. Låtarna flöt på och mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Inom några minuter så sov jag.
Justin's point of view:
Jag hoppade över en flyttkartong och blev irriterad över att inget i huset var klart ännu.
"Kan ni fucking skynda, jag har inte hela dagen på mig." sa jag irriterat.
"Du kan också hjälpa till, istället för att bara stå där och klaga." svarade Chaz och tog upp grejerna från flyttkartongerna och dem andra killarna sa inget. Och dem var smarta nog att inte säga något.
"Ja, och om du slutade prata emot mig mindre och jobba mer skulle det också gått bättre." Jag skakade argt på huvudet och gick upp för trappan och gick in i det enda rum som var färdigt. Mitt kontor. Jag satte mig bakom stolen och började röka en cigarett medan jag läste ett brev från någon grupp om ett uppdrag. Det handlade om att jag skulle döda The Richerts, och jag skrattade åt det. Ingen match för mig. Jag började fundera på om jag skulle skicka någon av killarna att göra uppdraget eller om jag själv skulle ta tag i det. Det knackade på dörren och personen kom snabbt in efter ha knackat.
"Vet du varför man knackar?" sa jag och tittade på min lillasyster Jazzy. Hon hade en klänning precis strax under knäna och sitt bruna hår uppsats. Hon var inte så lik mig, men det berodde på att vi var halvsyskon.
"Justin, snälla, kan jag få gå ut och shoppa."
"Nej." svarade jag bestämt. Jag kunde inte riskera hennes liv på något sätt.
"Jag har frågat Ryan om han kunde följa med mig och seriöst jag har suttit instängd i det här huset i två dagar. Jag vill gå ut och se solljuset." sa hon frustrerat. Det var sant att hon kände sig uttråkad, vi hade varken någon internet eller någon tv ännu. Jag kunde väl göra ett undantag.
"Är du säker på att Ryan ska följa med?" svarade jag och jag såg att hon började le.
"Jag är hundra."
"Okej då, men..." Jag hann inte avsluta min mening innan hon hoppa upp och krama om mig. Jag log lite och krama tillbaks.
"Gå nu innan jag ändrar mig." Hon lyste upp av glädje och gick ut genom dörren. Jag tog upp min iPhone och skrev ett kort sms och efter några minuter kom Bella upp.
"Du var snabb." sa jag roat och hon log. Hennes kort korta klänning gjorde mig galen.
"Du verkar trött." sa hon och började smeka mina armar. Jag svarade inte och lät henne fortsätta smeka min kropp. Jag tog tag i hennes hand och hon satte sig på mitt ena ben och vi började kyssas och jag drog sakta ner hennes klänning.
_______________________________________________________________________________________
Så det var kapitel 1! Vad tycker ni om den? :) Vill gärna ha några kommentarer innan vi lägger upp nästa kapitel.
/ R and I